Guldklimpar från skogen

Sommarens första kantareller är plockade. De var så goda när jag åt dem i en gräddig pastasås. Nu står jag här med renset och funderar. Odla kantareller? Jag tänker på mina toarullar och hur bra svamparna trivdes på dem våras.




Men jag har googlat också. Kantareller går att odla, men man måste antagligen läsa biologi i flera år för att ha minsta chans att lyckas. Ungefär lika lätt som att försöka sig på alkemi.

Första Texaslupinen

Mina lupiner från Texas växer väldigt långsamt och lär knappast bli stora i år. Bladverket i den högsta plantan är inte mycket mer än en decimeter, så egentligen är det nog rätt oansvarigt av mig att låta den blomma. Men det går ju inte att stå emot när den slår ut så vackert.

Tidigare inlägg:
Egen rabatt
Om Texaslupinen
Besvärliga fröer

Fast i växthuset

Egentligen skulle jag ha varit på utomhusteater nu. I stället sitter jag i växthuset och väntar på att regnet ska sluta vräka ner. Vill gå in till middagen. Trodde att jag skulle hinna ända in. Men det var för långt från grannens altan där jag satt och tittade på åskmolnen och pratade strunt.

Känns lite oroväckande med vattensamlingarna som bildas i täckväven ovanför mig. Önskar att vädringsluckorna kunde stänga sig lite snabbare. Och se där, nu kom första blixten. Bäst att stänga av datorn.

Jag har ångrat mig!

Jag ångrar mig. Det är inte alls fel med luktärter i kruka. I alla fall inte om man tar sig tid och ser till att få fason på plantan. Just nu bor den på bordet på entrédäcket och sprider en enorm väldoft omkring sig. Och det är klart, det bör det göra. Sorter heter trots allt "High Scent".

Hästskjuts och dillpion

Har haft en trevlig eftermiddag. Blev oväntat upphämtad med häst och vagn och bjuden på fika i gården på andra sidan skogen. Halvvägs in i kakan fick jag syn på dillpionen i rabatten. Massor av stora fina frökapslar. Grannen var snäll nog att surra fast kaffefilter kring kapslarna. Trevliga frön att se fram emot.

För fult för fjärilarna

Fjärilsrabatten ser förskräcklig ut. Oj, oj. Att stoppa ner frön utan namn är vanskligt. Det kan bli vad som helst.

Okej, växterna är fina var för sig. Men tillsammans ser det ut som pytt i panna.

Små söta violer döljs bakom högväxta blommor.

Och så längst fram – krasse som bara vräker sig ut över kanten och över andra blommor. Undrar om jag kan börja flytta om på saker och ting mitt under blomning?

Nästa år ska jag välja ut sorter som jag känner till och som passar ihop. Det gör förhoppningsvis både mig och fjärilarna gladare.

Blixtar och dunder

I förmiddags gick jag omkring och muttrade lite för mig själv. ”Åska, jo pyttsan. Men hit lär den ju inte komma”.

Det har varit väldigt varm och fuktigt den senaste tiden. De få regnmoln som har synts till har stannat på andra sidan av sjön – till min stora besvikelse. Och precis så trodde jag att det skulle bli i dag också. Plaskade omkring i sjön i förmiddags utan att bli det minsta svalkad. Efter lunch hoppade jag i igen och tittade avundsjukt på det stora mörka molnet som tornade upp sig – på andra sidan sjön. Klättrade upp på badflotten och fortsatte titta när blixtar började synas i molnet.

Någon timma senare låg jag i hängmattan och tittade på ett nytt moln. Även det på andra sidan sjön. Det var minst 20 sekunder mellan blixt och muller. Men så efter en stund tittade jag rakt upp och fick syn på ett åskmoln där också. Oups! Inte så smart att ligga och gunga under den stora eken. In med mig själv och hängmatta. Rantade lyckligt runt i huset och drog ur alla kontakter ur datorer, teve-apparater och modemet. Och så kom regnet. Äntligen! Fast bara några droppar. Typsikt, tänkte jag och gick ut med min bok.

Fem minuter senare sprang jag omkring som en vettvilling. Smällde igen dörrar och fönster, drog blomkrukor i säkerhet, torkade upp regnvatten på sovrumsgolvet och plockade upp inblåsta löv. Att det kan blåsa upp så pass och så snabbt. Och att regnet kan fara omkring på tvären på det sättet.

Sen kom jag på växthuset och rusade ut i ovädret. Trodde att glaset skulle gå sönder i ena dörren när den flög ur handen på mig. Den höll, men någonting blev snett, så att dörren inte gick att stänga. Där stod jag, i regn och hagel, iklädd kortkort solklänning och försökte banka ner sprinten för att låsa dörren. Men det gick inte. Fick hämta en stor murarhink med en squashplanta i och ställa framför dörren.

Det var vid halv tvåtiden. Vid sjusnåret rullade den sista åskan bort över himlen.

Min stackars täta, vackra physalis har fått hälften av grenarna knäckta och ser rätt kal ut. Men det var det värt. Regnet har vräkt ner och släckt törsten hos både grönsaker och blommor.

Temperaturen har sjunkit med åtta grader och luften känns härligt frisk. Fåglarna sjunger i duggregnet och i vardagsrummet står en vas full med physaliskvistar.