Liten, men vacker

Ytterligare en suckulent har bestämt sig för att blomma. Särskilt stor är den inte, men oj så vacker. Definitivt värd att krypa ner på knä för.

Lite senare än planerat

Ha! Luktärter till vitsipporna. Den gubben gick inte. Missade med en månad!

I går kväll upptäckte jag att första blomman äntligen hade slagit ut. High scent heter den och planterades i vintras. Plantan har fått stå i mitt sovrumsfönster ända till för några veckor sedan då den fick flytta ut till växthuset. Numera bor den på entrédäcket.

Luktärten är inte särskilt vacker och har för länge sedan slingrat sig ur spiralen. Men blomman är fin med sin gräddvita grund och sina violetta kanter. Och allra bäst – doften. Luktärter är bäst. De få mig att tänka på farmor.

Så såg den ut i mars

Mitt livs första pion

I söndags hade pionen "Festiva Maixma" två vita knoppar. Stora som golfbollar och med en svag rodnad mitt på kinden. Efter ett år av längtan har jag äntligen fått se blommorna slå ut. De är underbarare än jag hade kunnat föreställa mig och doften, den är som en saga.

Klätterställning till sockerärterna

Förra året sådde jag sockerärter intill solrosorna. Sen sådd. Och bara några få frön. Inga problem med klätterstöd. Men i år sådde jag tidigt. Och enligt fröpåsens instruktioner. Det tog inte särskilt lång tid innan de små plantorna tittade upp ur marken. Gladde mig när jag såg dem och toppade med förtjusning. Det avklippta är ju så gott!

Men så växte sockerärterna lite till. Och då slog det mig – sockerärter klättrar. Jag hade alldeles glömt bort att de behöver någonting att klänga på. Vet inte hur jag tänkte. Men nu är det fixat. Jag bad maken om lite armeringsmatta och ett par pålar. Igen. Turligt nog blev det armering över efter jordgubbsslandet. Pålar har vi en hög av efter paret som bodde här före oss.

Blev faktiskt rätt bortskämd. Behövde inte göra mer än att säga hur stort armeringsnätet skulle vara och att det skulle sättas upp mellan ärtraderna. Nu står det där i den gamla sandlådan och låter sockerärterna klamra sig fast i rosten. Första blommorna kom förra veckan, så jag är hoppfull om att snart få stoppa hemodlade, obesprutade små skidor i munnen.

Julrosen har fröat av sig

Jag har väntat och väntat och nästan trott att frökapslarna i min julros har skrumpnat ihop. Men så i går fick jag syn på några svarta små pluttar inne i tepåsen. Den ena kapseln spottat ut tio glänsande frön.

Jag var inte sen med att plantera dem. Sedan några veckor har jag två nya kragpalleland i en del av trädgården där det är lagom mycket sol. Den ena avdelningen heter "BB", den andra "Förskolan Fröet". Perenner ska sås, gro och få chansen att växa till sig innan de hamnar i rabatten.

I "Förskolan Fröet" växer redan små echinaceor, aklejor och backsippor från vinterns sådder. Och nu har alltså de allra första fröerna bäddats ner i "BB". Undrar hur lång tid det tar innan de små liven gror?

Full rulle

Den här bilden är från i går kväll. Vi hade grillat med närmaste grannarna och åt rabarberpaj i vardagsrummet när ena grannen började hojta och vifta med armarna mot fönstret. Själv försökte jag klättra på stackars maken i min iver att komma närmare fönstret. Två grävlingungar lekte jaga där ute, försvann och kom tillbaka. Och igen. Och igen. Upp och ner ur diket. Till slut rusade de runt i trädgården. Men, de var lite för snabba för mina kameratryckningar. Och när jag sprang ut för att få en bättre bild gömde de sig genast i åkern. Men åh, så mysigt. Det är som att bo "Mitt i naturen".

Blommor till mig

Vi var fem "Lindor" i klassen när jag gick i grundskolan. Och vi hade definitivt inte namnsdag. I alla fall inte förrän vi kom upp i sexan sjuan. Då fick vi en plats i almanackan. I advent. Men, numera har Linda tydligen namnsdag strax före midsommar. Av någon anledning känns det fortfarande inte riktigt som en legitim namnsdag. Men, jag blev förstås väldigt glad för blommorna som Klas gav till mig i dag.