Förra året sådde jag sockerärter intill solrosorna. Sen sådd. Och bara några få frön. Inga problem med klätterstöd. Men i år sådde jag tidigt. Och enligt fröpåsens instruktioner. Det tog inte särskilt lång tid innan de små plantorna tittade upp ur marken. Gladde mig när jag såg dem och toppade med förtjusning. Det avklippta är ju så gott!Men så växte sockerärterna lite till. Och då slog det mig – sockerärter klättrar. Jag hade alldeles glömt bort att de behöver någonting att klänga på. Vet inte hur jag tänkte. Men nu är det fixat. Jag bad maken om lite armeringsmatta och ett par pålar. Igen. Turligt nog blev det armering över efter jordgubbsslandet. Pålar har vi en hög av efter paret som bodde här före oss.
Blev faktiskt rätt bortskämd. Behövde inte göra mer än att säga hur stort armeringsnätet skulle vara och att det skulle sättas upp mellan ärtraderna. Nu står det där i den gamla sandlådan och låter sockerärterna klamra sig fast i rosten. Första blommorna kom förra veckan, så jag är hoppfull om att snart få stoppa hemodlade, obesprutade små skidor i munnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar