Gurkorna har börjat blomma

Jag vill så gärna komma igång med bloggandet igen, men det får börja så här med ett och annat inlägg. Jag befinner mig mitt i ett nytt bokmanus och tänker vara färdig med det när vårsolen och de ljumma vindarna kommer. Sent i höstas kom min fjärde bok ”Vinterträdgårdens hemlighet”.

Den utspelar sig på min favoritplantskola, så den kändes extra rolig att skriva. Jag lånade plantskoleägaren till en av mina karaktärer. Jag snodde hans knävelborrar (nu bortrakade) och gjorde dubbelnamn av hans andra- och tredjenamn samt gjorde honom 40 år äldre.
Men här hemma är det inte bara en ny bok som växer fram, utan även mina odlingar. I dag har jag bundit upp gurkorna som har börjat blomma. Det är så fint när man kan se små borstiga fruktämnen. Tänk om jag kan få smaka den första gurkan redan i mars!

Sådder i kylan

Jag undrar hur sådderna har det där ute i växthuset. Än så länge är det sallat, luktärter och jätteverbena som bor där. De har inte fått något vatten, men så snart det våras ska jag börja vattna.

Mest nyfiken är jag på jätteverbenan. Jag har ställt några krukor där eftersom en kollega säger att de måste köldbehandlas för att gro bra. Jag testade det förra året, men endast ett av tjugo fröer grodde. I år testar jag att så de flesta i vinterträdgården och hoppas på bättre utdelning. Men några får vara ute i kylan i hopp om att jag ska kunna jämföra.

Nu ska jag så gul rocoto som låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i måndags. Rocoto ska tydligen vara lite ovilliga att gro. Som tur är har jag ett litet rör med kaliumnitrat, så jag ska testa att blanda ut det i vatten och låta fröerna bada. Tänk så glad jag blir när kollegan på en av filialerna skickar chilifrö till mig. Jag ska fundera ut något riktigt trevligt att skicka tillbaka.

Det grönskar

När jag tittar på mina sådder så tycker jag inte att det händer så mycket, men i dag fick jag syn på bilden i förra inlägget och inser att det bara är en och en halv vecka sedan jag lade ut det. Sådderna har blivit fler – bland annat ärtskott till smörgåsen och purjolök har tillkommit. Men framför allt: oj, vad det växer! Det går så snabbt!


Jag är väldigt nöjd med att jag ställde ut odlingsstationen. Jag tror inte att jag någonsin har haft så fina småplantor så här tidigt på året.

Vår i vinterträdgården

Odlingsåret har äntligen kommit igång igen och jag är så sugen på att få tidiga tomater och gurkor. Men några rangliga ök till plantor vill jag inte ha. En tomat hann ränna i väg lite innan jag kom på att jag kan ställa odlingsstationen i vinterträdgården. Nu blir det visserligen varmt där när vi eldar eller när solen tittar fram. Men gråmulna dagar utan brasa håller det sig runt 16 grader. Jag hoppas att det i kombination med extra ljus ska göra susen. Det ger i alla fall en förkänsla av vår med ljumma vindar, fågelkvitter och en gräsmatta som exploderar av vårblommor.

Som en lyktstolpe i Costa Rica

Jag älskar vindor. Även de som växer här i Sverige och av många betraktas som ogräs. De är så fina!

Just nu njuter jag av ”Knowlian’s Black” som jag sådde i februari. Jag har en kruka i två hörn i vinterträdgården. Min tanke är att den är perfekt där inne med tanke på att den är så tålig när det gäller värme, torka och näringsfattig jord. Ser fram emot att hela rankan ska börja blomma och likna en lyktstolpe i Costa Rica. Där är den blålila vindan ett besvärligt ogräs som blir flera meter högt. Jag förstår ju att de som bor där tycker att det är rätt besvärligt, men det är ju sååå vackert!

Det är hög tid att knyta ett nytt snöre så att min vinda kan klättra ännu högre upp mot taket. Och så måste jag ta hand om småttingarna i växthuset. Där har jag ett helt gäng med ”Heavenly Blue” samt en mix av olikfärgade som också ska få komma ner i större krukor och flytta ut när vädret blir varmare.

Städerskan från yttre rymden

Jag lägger ut en bild från i söndags. Då hade jag fått nog av jorden och struntade i om växthuset återigen skulle bli pudrat med nya tjocka lager. Med andra ord: städdags.

För att inte få jord i lungorna, ögonen eller håret testade jag att jobba med munskydd (det som jag borde använda när jag blandar betong), cyklop och en gammal duschmössa. Det var varken skönt eller trevligt, men betydligt bättre än det skulle ha varit utan.

Nu är växthuset välskurat och alla växter avjordade. Dessutom har det i veckan börjat gro på åkern, så nu behöver jag nog faktiskt inte städa efter några fler jordstormar den här våren.

Stormbyar fulla av jord

För en vecka sedan tog vi hem våra vita utemöbler som stått hos en målarfirma sedan i höstas. Snövita och fina. Samma dag började bonden med vårbruket på åkern. Sådd och tillplattning. När jag styrde hemåt den dagen låg det som ett stort kakaomoln över åkern.


Sedan dess har det blåst. Och blåst. Och blåst. Jag blir brun under fötterna om jag går ut i vinterträdgården och har fått täcka soffor och soffbord med lakan och filtar. Jag kan inte fatta att det tar sig in där när dörrarna är låsta.


Men jorden tar sig även in i huset. Fönsterbrädorna är täcka med jord och i går när jag putsade skrivbordets glasskiva blev allduken brun. Innan jag gick och lade mig försökte jag tejpa igen vädringsventilen i det rummet. Men det är likadant i alla rum som vetter åt söder. Datorn får jag ställa in i garderoben.


För en stund sedan gick jag ut till växthuset för att vattna. Det var inte skojigt. Mitt nyputsade, välstädade och iordninggjorda växthus.


Hoppas nu bara inte att fröerna bonden har sått är bortblåsta. Just nu önskar jag mig flera regniga och vindstilla dygn så och spirande grödor som binder jorden. Därefter väntar städning. Massor och åter massor av städning …