Trädgårdsfix i regn

Jag vaknade till regn och en enorm längtan efter att få gå ut och greja i trädgården. Det blev regnställ och ett krafttag mot solrosrabatten. Maken sågade av alla solrosorna innan han gav sig av till jobbet för ett akut uppdrag. Själv rensade jag bort allt ogräs, tog bort de flesta av solrosruskorna, grävde ner lökar till flera olika sorters tulpaner och sådde solrosor och vallmo. Därefter blev det ett bad bara för att det var första november och det var riktigt härligt. Jag älskar den där susande och lite krispiga känslan i kroppen efteråt. Fast jag fick en rejäl kallsup och det var mindre skönt.

Nu väntar jag på att det ska bli dags för gäster. Pumpasoppan gjorde vi i torsdags kväll. Jag passade även på att duka, eftersom jag var på fest med jobbet i går kväll. Grytan som vi ska ha till huvudrätt har tillagats i crock-potten sedan i förmiddags och efterrätten är en ostkaka som mina älskade föräldrar har gjort. Älskar att kunna ta det lugnt och att inte vara ett dugg stressad när det kommer middagsgäster. Nu är det egentligen bara att vänta på mörkret så att vi kan tända lyktor i trädgården.
 
Hoppas nu bara att gästerna inte är rädda för spindlar.

För sex månader sedan

Så här såg det ut hos mig för precis ett halvår sedan. Det var lördag, vi hade haft fest för maken som fyllde år och kvällen var så ljus. Och ljusare skulle det bli. Jag minns att mamma sa att det skulle fortsätta att bli ljusare i nästan en månad till. Ljuvligt.

I trädgården lyste bukettspireorna vita och i vinterträdgården doftade det svagt av lupiner. Efter middagen hade vi ätit både rabarberpaj och jordgubbstårta och vädret var alldeles underbart.

Dagen efter hade vi 18-årig bröllopsdag. Jag tvättade håret i sjön – det var redan 18,5 grader i vattnet och på kvällen tog jag tåget till Kalmar för att gå en mycket efterlängtad och alldeles fantastiskt fotokurs.

 

En grön souvenir

Jag älskar gröna souvenirer. Jag kan inte helt enkelt inte låta bli att plocka kärnor och frön … och ibland en liten stickling eller två.

I Costa Rica blev jag stormförtjust i mandarinlime. En frukt som ser ut som en större lime och som inuti består av mandarinkött. Den är inte lika söt som en mandarin, men användes flitigt som dekoration eller i stället för citron till maten och drinkarna. Jag pillade ur fröerna och hoppades att ingen skulle upptäcka dem. Jag hade tur. Min väska var bland de sista när vi mellanlandade i New York. Frukthunden var i andra änden av lokalen och trots att jag hade skrivit på inreseblanketten att jag hade frukt och matvaror i bagaget, så var det ingen som tittade. Ett annat par höll dock på att få böta 300 dollar eftersom de hade missat ett äpple i bagaget. Jag var lättad när jag lämnade av väskan, för den innehöll betydligt fler fröer, chilisåser, kaffe och speciella kakor som jag inte har sett på tjugo år.

Väl hemma började jag dock misströsta. Det tog ett tag innan jag sådde och sedan hände ingenting. Det var så dött i mina root-it kuber att jag skar upp dem för att se hur kärnorna mådde. Allt jag såg var svartnade kärnor som sakta men säkert tycktes ruttna bort.

Men så den dag hade en kärna öppnats och efter några veckor hade jag ett skott och sedan ytterligare ett. Det går inte snabbt, men så här ser min finaste mandarinlime ut i dag. Har jag tur så kommer plantan att trivas och ge mig frukt om kanske tio femton år. Oavsett om den sätter frukt eller ej så blir jag glad varje gång jag ser den eftersom den är en finfin påminnelse om mitt livs bästa semester.


***

 Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Höstfint”.

Gul morgon

Vilken märklig morgon! Jag vaknade och fick en känsla av att en stor brasa brann på helt fel i ställe i huset, men insåg genast att ljuset kom utifrån. Det var alldeles gult. Som om det var en massiv sandinflygning på gång från Sahara. Det varade inte i mer än en kvart efter att jag hade stigit upp, men för ett tag liknande trädgården ett enda stort fotografi i blek sepia.

Ljuvligt varma vindar

Vilken dag! Det har visserligen blåst, men vad gör väl det när det är 16 grader varmt och strålande solsken?

Jag har torkat sängkläder på en tillfällig tvättlina i vinterträdgården, gått en promenad ner till bryggan och bara njutit av varma vindar mot kinden.

På promenaden hörde jag ett bekant kvitter som jag inte riktigt kunde placera, men så fick jag se dem – årets första stjärtmesar. Så mysigt!

Nu har jag sett solen gå ner som en glödande apelsin bakom skogen på andra sidan sjön och reflektera ljuset i strimmorna från tre flygplan. Men jag måste be om ursäkt för månen – den var för långt bort så jag flyttade lite på den. Den är ju så vacker att jag ville att den också skulle få vara med i skymningsbilden.

Nu är växthussäsongen slut

Dagens skörd! En stor tallrik finfina paprikor. Dessutom blev det tio liter vindruvor och ett par tre deciliter småtomater. Att allt det är plockat betyder att säsongen är slut slut slut.

Efter en stadig brunchs inne i byn tillsammans med grannarna klippte maken ner alla vindruvor och skrubbade växthuset med ljummet vatten, yes, ättika och t-sprit medan jag ansade och stoppade in fler blommor i boden, diskade krukor och försökte rädda de sista två skuggardinerna som fått vara ute alldeles för länge och därmed bytt färg.

Det kanske inte var världens skönaste dag att vara ute med tanke på att det blåser halv storm, men det var i alla fall uppehåll för det mesta och då och då tittar solen nästan fram.

Bäst av allt var att få gå in till biff stroganoffen som puttrat i crock potten sedan i morse – skönt med färdig mat inne i värmen efter en eftermiddag med höströj.

Statistik, kaniner och gårdsbutiker

Oj, 100 000 besök på bloggen. Trevligt!

Jag sitter här och funderar på kaninerna som grannen på andra sidan skogen har slaktat i dag. Jag vet att jag ska få en (och en tupp) – fick ett sms förut där hon undrade om jag ville ha kaninen hel eller styckad. Jag svarade styckad. Jag har inte velat äta hennes kaniner tidigare, men i år har jag inte gosat så mycket med dem så nu känns det rätt okej. Dessutom vet jag ju att kaninerna har haft det hur bra som helst – till skillnad från många kycklingar och grisar. Det känns lite i magen, men jag har ställt in mig på att det ska vara gott.

I brist på ätbart att skörda i trädgården stannade jag till vid ett par gårdsbutiker på vägen hem från jobbet. Det blev en stor butternutpumpa som ska bli soppa tillsammans med halloweenpumporna som jag också köpte – det är ju så synd att slänga innanmätet. Kanske blir det morotskaka med pumpa i stället för morötter också. Och så rostade pumpakärnor, förstås. Det blev också ett huvud romanesco och flera olika sorters tomater samt tryffelolja och olja smaksatt med ramslök. Jag spår många goda måltider framöver.