Jag älskar gröna souvenirer. Jag kan inte helt enkelt inte låta bli att plocka kärnor och frön … och ibland en liten stickling eller två.
I Costa Rica blev jag stormförtjust i mandarinlime. En frukt som ser ut som en större lime och som inuti består av mandarinkött. Den är inte lika söt som en mandarin, men användes flitigt som dekoration eller i stället för citron till maten och drinkarna. Jag pillade ur fröerna och hoppades att ingen skulle upptäcka dem. Jag hade tur. Min väska var bland de sista när vi mellanlandade i New York. Frukthunden var i andra änden av lokalen och trots att jag hade skrivit på inreseblanketten att jag hade frukt och matvaror i bagaget, så var det ingen som tittade. Ett annat par höll dock på att få böta 300 dollar eftersom de hade missat ett äpple i bagaget. Jag var lättad när jag lämnade av väskan, för den innehöll betydligt fler fröer, chilisåser, kaffe och speciella kakor som jag inte har sett på tjugo år.
Väl hemma började jag dock misströsta. Det tog ett tag innan jag sådde och sedan hände ingenting. Det var så dött i mina root-it kuber att jag skar upp dem för att se hur kärnorna mådde. Allt jag såg var svartnade kärnor som sakta men säkert tycktes ruttna bort.
Men så den dag hade en kärna öppnats och efter några veckor hade jag ett skott och sedan ytterligare ett. Det går inte snabbt, men så här ser min finaste mandarinlime ut i dag. Har jag tur så kommer plantan att trivas och ge mig frukt om kanske tio femton år. Oavsett om den sätter frukt eller ej så blir jag glad varje gång jag ser den eftersom den är en finfin påminnelse om mitt livs bästa semester.
***
Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?
Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.
Nästa veckas tema är ”Höstfint”.
7 kommentarer:
Ett tema som gjort för mig. Det kunde lika bra varit jag som skrivit det.
Jag visste inte att man inte fick ta med kärnor och liknande. Jag vet att vissa växter är det förbjudet att ta med. Potatis band annat. Så det finns en speciell frukthund som nosar upp sådant??
Hoppas din växt klarar sig, för du kommer kanske inte dit igen den närmaste tiden.
Jag är lika imponerad varje gång jag läser om någon som kan få ovanliga frön att gro. Frukthunden känner jag igen. Den stoppade oss i tullen en gång.
Oj! Jag har aldrig tänkt tanken att man skulle kunna plocka med sig något.
Med tanke på de höga böterna kanske det är lika bra att jag fortsätter låtsas sväva i ovisshet...
Hej igen!
Tujahäcken kör maken över med en elektrisk häcksax antingen i april eller september, eller både ock om häcken växt mycket under säsongen.
Det är bättre att klippa lite och ofta än att röja för mycket på en gång. Anledningen till att ansa häcken är att hålla en fin form, hålla en bestämd höjd, gynna tillväxten och få häcken att täta till sig, och så vill vi inte ha en för bred häck eftersom det tar för mycket utrymme från trädgården. Grenar som spretar ut måste man borsta snö från på vintern om de riskerar att brytas medan en tät och rak häck inte fångar upp lika mycket snö.
Eftersom häcken är vår avgränsning till grannarna är det viktigt för oss att den är tät, och det blir den om man klipper lite och regelbundet.
Det kan vara bra att veta att när man väl kapat toppskottet så växer det inte längre, däremot kan andra grenar fortsätta sträva uppåt men man får inte den där väldiga tillväxten längre.
Häftigt!!
Kul när det bär med sig och blir något av fröna. Själv har jag fråkolvar på tork som ska bli frön att peta ner i jord så småningom. Damen ifråga där vi fick dem ifrån sa att det kunde vara svårt, men skam den som ger sig....
Kram Kajsa
Vilka härliga berättelser. Ibland måste man chansa lite och du hade ju tur. Ska ut och plocka nu här i Spanien.
Hej Linda!
Såg att du skrivit på min blogg och undrade var jag var. Jag har varit på en helt fantastisk resa i Sydafrika och kom hem igår. Tänkte bara titta in till dig och tala om det, så du vet :)
Kramar
Anita
Skicka en kommentar