Luriga gubbar

Den tror kanske att jag inte ser när den smyger i väg med sina revor över klinkergolvet. Men jag är inte blind och jag vet hur jordgubbar beter sig – snart har den sina små revor hos gurkan, chilisarna och pelargonerna. Det är som om skotten kan lukta sig till fuktig jord att slå rot i.

I går tog jag itu med problemet. Allra enklast hade varit att klippa bort revorna. Men jag behöver fler plantor och jag är nyfiken på den här gubben som jag fick på Nordiska trädgårdar. Så maken gjorde några märlor av najtråd medan jag fyllde småkrukor med jord. Nu sitter skotten fast precis där jag vill ha dem och snart har jag nya fina plantor att sätta i jordgubbstunnan utanför växthuset.

En bra början

Vem vet vad maj bär med sig så här i början av månaden, men det har börjat bra.

I går var jag på marknad med grannen på andra sidan skogen och hennes barn samt bästa vän. En trevlig utflykt som bjöd på såväl solsken som kylig luft och en och annan snöflinga.

Här hemma har flugsnapparen börjat sjunga och jag såg första svalan på valborgsmässoafton. Jag är faktiskt riktigt nöjd med den allt svalare temperaturen – våren har nästan exploderat de senaste dagarna och jag vill dra ut på den skira tiden så länge det bara går. Vår och försommar är det vackraste som finns.

Fast i går kväll kändes det nästan som sommar. Vi grillade karrékotletter som vi åt med dillkokt färskpotatis, ramslökssmör och årets första sparriskok. Så ljuvligt gott att det nog får bli en repris redan i kväll.

Nattens färg

De senaste dagarna har jag funderat på hur jag egentligen tänker när jag handlar lökväxter. Det är vita hyacinter, vita pärlhyacinter, snödroppar och vita tulpaner. Var är färgprakten? Men så i kväll upptäckte jag plötsligt hur fint det är om kvällen, när solen har gått ner och mörkret lägger sig – då kommer de vita till sin rätt och lyser upp som små facklor i mörkret.

Kloka ord

Kära vän, jag vet hur det känns i kroppen när vinterkvällarna blir något ljusare och solen börjar skina. Hur det liksom spritter i fingrarna av odlarlust.

Läs då det här och försöka att sansa dig. Så inte tomater i februari. Du kommer ändå inte att öppna växthuset förrän en bra bit in i maj och då har du för länge sedan tröttnat på att vattna på tok för stora plantor som du egentligen inte alls har lust att härbärgera.

Om du absolut måste så – nöj dig med en planta och lägg extra mycket omsorg på den i stället. Läs böcker, gå promenader och fundera på vilka sorter du kanske inte måste ha just i år. Nöj dig med mindre och njut mer, välj att odla smartare med grödor som sköter sig själva. Glöm inte att det finns perenner! Och plantera tätt så att du slipper rensa så mycket ogräs.

Arbeta mindre i trädgården. Så inte mer än du orkar skörda. Och framför allt – njut av din trädgård, se allt jobb du har lagt ner, beundra skönheten och vila i grönskan.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Trädgårdsliv”.

En underbar kväll

Efter jobbet packade jag matsäckskorg, kikare och kamera och gav mig i väg på utflykt med en kompis. Så trevligt att äta kvällsmat i naturen och spana fåglar. Vi såg blå kärrhök och sothöns, hörde rördromen basunera i vassen och ojade oss över gässens näpna små dunbollar.

Nu sitter jag i vinterträdgården och hör hur regndroppar då och då smattrar lite mot taket. Tänk så härligt att uppleva annan natur än den i och omkring trädgården. Det är inte alls dumt att då och då ta ett break och uppleva det som växer av sig självt och precis som det vill.

Växthus i sommarskrud

I går planterade maken och jag ut tomaterna i växthuset. Jag hade tänkt vänta lite, men de har blivit så stora att de måste få mer jord och ett svalare klimat än vad som står till buds i vinterträdgården.

När vi ändå var igång passade jag på att sätta dit spiralerna. Skönt att ha det gjort. Sedan satte jag upp de nya skuggardinerna och trodde att axlarna skulle drabbas av kronisk mjölksyra efter att ha gjort ett åttiotal rosetter ovanför huvudet – och då spetade jag ändå omkring på en pall.

Drivhustunnlarna ligger återigen på vinden och växterna som bodde där i står fritt på ett bord.
 

Golvet är dammsuget och när jag rumsterade om upptäckte jag en akleja mellan två plattor. Självsådd på en mycket ogästvänlig plats – i alla fall för en akleja.

Nu är det så fint i växthuset att jag nästan skulle vilja flytta in. Det är som ett vitt tält med skirt ljus och fungerar det som jag hoppas så kommer klimatet där inne att bli alldeles toppen. Nu önskar jag bara att det vore söndag i dag och att jag kunde ägna en hel dag åt att lata mig. Det skulle jag verkligen behöva!

Kompost till komposten

I går hämtade vi 2,5 kubikmeter champinjonkompost efter att maken hade byggt färdigt ny kompoststationen i trädgården. Det blir så skönt att ha den bara några meter ifrån växthuset – förut var den i alla fall 75 meter bort och det blev många och långa turer med gnisslande tänder.
 

Än så länge är lådorna där inne tomma, men två ska nu fyllas med den finfina jorden – bara att hämta när det behövs. Det ska också bli väldigt smidigt att kunna stå där inne och tömma krukor när det är dags att plantera om – utan att behöva tänka på att vara försiktig och inte skärpa ner.

Dessutom blir det här fula hörnet äntligen snyggt, vilket kändes viktigt när vi hade byggt vinterträdgården och vi insåg att vi hade utsikt över trädgårdens fulaste plats. Det här blir helt enkelt ”görbra”!