Underbara gurkört

Jag läste att gurkört är trevlig att odla eftersom blommorna är fina i isbitar. Därför blev jag lite besviken när jag upptäckte att jag hade beställt fröer till vit gurkört. Den jag hade sett på bild var ju blå. Men nu ångrar jag mig inte. Blommorna är ju så vansinnigt vackra. Alldeles för vackra för att frysas in till drinkar.

Det här är Ragnar

När vi flyttade hit hade vi allt möjligt i trädgården. En riktigt lång och fet snok, tre majsormar (undrar fortfarande varifrån de kom) och en massa fladdermöss. Jag gissar att de förra ägarna inte var ute i trädgården så mycket, för när vi kom hit och började greja så försvann de spännande djuren. Sista gången jag såg snoken stod katten över den och såg alldeles överförtjust ut. Hörde senare att grannen hade fått en ny invånare i sin jordkällare.

Vi hade också vinbärssnäckor. Jag hade bara sett sådana någon gång tidigare och blev överförtjust. Men de ville visst inte kampera ihop med oss de heller.

Egentligen vet jag att det är urdumt att adoptera en snigel. Men de här stora fina sniglarna med sina matta skal är så mysiga. Så nu har jag tagit mig an Ragnar. Hittade honom hos en kollega och kunde inte låta bli. Jag har matat honom med sallat och märkt att han är rätt så ordentligt duktig på att äta. Nu är han utsläppt på egna äventyr. Ska bli spännande att se om jag stöter på honom eller hans barnbarn i trädgården någon gång. Eller så kommer det ett inlägg längre fram då jag svär ve och förbannelse över Ragnar och hans efterföljande generationer.

Tidigt gurkor

Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har haft så tidiga gurkor. För någon månad sedan fick jag en druvgurka och den har jag plockat gurkor från nästan varje dag i ett par veckor. I fredags skördade jag Arboga vit för första gången och bilden visar Suyo Long som har kommit en bra bit på väg. De jag har skördat bor i växthuset. Har tre plantor där inne. Har ytterligare tolv på friland, så jag hoppas på en sommar som dignar av solvarma gurkor.

En katt i knät

Vår katt är en ragdoll kryddad med en gnutta perser. Raggisar är normalt inte knä-
katter och ligger gärna nära, men inte alldeles intill. Förrän i kväll efter middagen när vi drack kaffe i växt-
huset tillsammans med mina föräldrar. Då passade hon på att lägga sig på husses lår – precis som hon brukar göra när hon spanar från fåglar på soffryggen. Jag är förvånad. Och inte så lite avundsjuk ;) Ska bli spännande att se om det händer igen.

Smaskiga dagliljor

I vintras fick jag äntligen tag i Lena Israelssons bok ”Odla orientaliskt”. Den har stått på önskelistan i flera år och så äntligen fanns den på ett antikvariat. När jag i torsdags skulle läsa på om de asiatiska bladgrönsaker jag odlar i sommar, så råkade jag få syn på en gul daglilja. Blev nyfiken och inte så lite skeptisk när jag läste att de ska vara delikata. Blev förstås väldigt sugen på att testa, så i går eftermiddag plockade jag blommor hos en arbetskamrat och på kvällen wokade jag till knopparna som var på väg att slå ut. Liljorna som har slagit ut lockar inte med sin doft. Den är alldeles för tung. Men knopparna. Åh, knopparna. Så vansinnigt goda. De petar definitivt ner sparris ett snäpp på listan och blir nästa års grönsak i mitt land.

Sniglar och mördarsniglar

Det händer att svarta skogssniglar förvirrar sig in i trädgården. Hoppas att de spanska aldrig hittar hit!

Jag var på min favoritplantskola Billbäcks i onsdags. Grannen på andra sidan skogen och jag hade just stoppat våra vagnar fulla med trevligheter och ställt dem i skuggan för en lunchpaus, när hon pekar mot ormbunkarna intill bordet och säger: ”Titta en mördarsnigel”.

Jag försökte tänka att det nog var en sådan där snigel som bara ser ut som en skogssnigel, men när jag frågade personalen så fick jag veta att det visst finns mördarsniglar. Inte jättemånga och de plockar hela tiden bort alla de ser. Några garantier för att jag inte skulle få med mig ett klibbigt, rostbrunt elände hem kunde de inte lämna. Så jag ställde tillbaka de fina skuggbräckorna av sorten Clarence Elliot och den lilaspräckliga bukettviolen Columbine. Blingblinget behöll jag.

Det är långt ifrån säkert att jag hade fått med mig ohyran hem, men så länge det är snigelfritt i trädgården vågar jag inte chansa. Och jag är glad att de var ärliga när jag frågade, men tänk om grannen inte hade sett snigeln och om oturen hade varit framme. Framöver kommer jag att vara väldigt försiktig när jag besöker plantskolor och verkligen höra mig för om hur det står till med snigelbeståndet.

Det regnar i dag

Min katt tycks ha en egen teori om vädret. Det behöver nämligen inte vara samma väder på olika sidor av huset – det beror helt och hållet på vilken dörr man går ut igenom. I dag vill hon inte vara i kattgården. Det regnar ju, och att den har tak tycks inte spela någon roll. Nej, i stället försöker hon jama till sig utgång genom groventrén – för där ute måste ju solen skina precis som i går.

Men jag kan intyga att det regnat på alla sidor av huset. Och det är underbart. Hoppas att det kommer att hälla ner hela dagen och helst också hela natten. Det behövs så oerhört väl!