Dags att recensera tomater

Förra året recenserade jag mina tomater. I våras var det jättebra att gå tillbaka till recensionerna för att se vilka sorter jag skulle satsa på. Så jag gör om samma sak med årets sorter. Det som jag personligen tycker ska bli mest spännande är de tomater jag har odlat både i år och förra året. Jag minns inte vad jag skrev och jag tänker inte titta förrän jag har bestämt mig för vad jag tycker om årets. Kanske tycker jag samma, kanske var vissa sorter godare förra året, kanske är vissa godare i år.

En hälsning från Kalmar

Äntligen! Är på skrivarkurs i ett höstsoligt Kalmar och ska snart ut och äta med kursarna. Fast just nu är jag mest sugen på att sova efter den dramatiska tågresan hit i går. Med fyra minuter kvar till Kalmar station krockade tåget med en älg. Det blev tre timmar i mörker, då tåget havererade och elen slogs ut. Sedan drogs vi till Nybro, bussades därifrån och fick sedan stå i låååång taxikö. Skulle ha varit framme på Fojo vid niotiden. Klockan hann i stället bli två. Men ingen blev skadad och det är ju det viktigaste. Det kunde ha blivit värre än lite sömnbrist.

Jag har egentligen inte tänkt blogga så mycket den här veckan, men Fojo ligger ju granne med det gulligaste koloniområde jag någonsin besökt och passande nog skulle första uppvärmande skrivövningen göras där: fem–tio rader utifrån ett sinne. Jag fick doft. Så här kommer resultatet och en bild från en av stugorna.

Det är en dag fylld av icke-doft. En blåsig dag då lukterna fladdrar bort med vinden. Jag får tänka mig till äpplets söta klibbighet som brukar dröja kvar i handflatan. Inte ens rosen som sticker ut genom ett staket delar med sig – den som annars alltid få mig att minnas farmors trygghet. Det är bara buxbomen som utsöndrar en svag odör av kattkiss och dungen intill som avger en brun, mustig lukt av annalkande förruttnelse.

De skulle ju vara gröna!

Jag har väntat och väntat och väntat på att de stora tomaterna på min mittersta planta ska börja rodna. Vill ju smaka. Men så häromdagen insåg jag mitt misstag. Tomaten heter ju Green Zebra. Den ska inte bli röd. Den ska ätas grön. Så nu har jag tre övermogna, spruckna tomater. En åt jag upp – den var riktigt god för att vara övermogen. Nu står mitt hopp till tomaterna längre upp på plantan. Hoppas att de ska hinna mogna alldeles lagom så att jag får smaka den här sorten – den är ju ny för mig.

Dagens tomatskörd

Hm … det här är dagens tomatskörd. Och då fick jag ändå slänga en del övermogna som hade spruckit och börjat mögla. Nyss var det ju så få tomater, men med 19 sorter i växthuset blir det visst mycket till slut. Kanske inte ska ha riktigt lika många nästa år. Min litteratur- och historielärare från gymnasiet träffade häromdagen en kvinna som hade 54!!! sorter i sitt växthus på 15 kvadratmeter. Hur är det möjligt? Hon har nog ingen fikahörna. Och så tar hon nog fram sin machete varje gång hon öppnar dörren och går in för att vattna. Själv tänker jag börja fylla frysen, för så här mycket klarar vi inte av att äta upp.

Årets sista bad?

I går blev det tjocka sockor under duntäcket och en stor mugg med ångande honungsvatten framåt kvällen. Kom på att det kanske inte är jättebra att plaska omkring i vattnet allt för länge när halva redaktionen (känns det som) ligger däckad med snoriga näsor och onda halsar. Men det var så fantastiskt varmt i solen och vattnet såg så inbjudande ut. Tog med mig schampoflaskan och cyklade ner för ett dopp efter jobbet. Därefter blev det bestämt att bryggan skulle tas upp. Tänkte inte följa med och lät maken åka i väg själv, men när grannen från andra sidan stora vägen kom tuffande med sin gamla traktor från 1967, kunde jag inte låta bli. Egentligen skulle jag just börja äta middag, men jag tog med mig tallriken och knölade ner mig på det lilla flaket. Skumpigt och skojigt. Maten fick definitivt vänta tills vi kom ner till bryggan. Badade inte då, men vadade ut till flotten och blev rätt kall om fossingarna. Det är värst vad fukten och kylan kommer snabbt så här års. För att inte tala om knotten! Frågan är om det är färdigbadat för i år, eller om jag törs fortsätta när temperaturen sjunker under 15.

Stenfåglar och jordgubbar

I dag intervjuade jag en konstnär och blev alldeles förtjust i hennes fåglar. I synnerhet Bellman, en fågel av gråsten med en ringklocka på huvudet och stora fötter av armeringsjärn. Den vill jag ha i min trädgård – hoppas bara maken går att övertyga om pippins förträfflighet. Stötte på en väldigt spännande grönsak också hos konstnären. Svärdottern är från Mexico och hade haft med sig fröer till Sverige. Plantan och blommorna ser ut som physalis, men inuti växer det något som liknar en grön tomat – nästan som en golfboll i storlek. Spännande! Är nästan säker på att det är sådana som kallas tomatillo. Har bara sett dem på bild innan. Bäst av allt var att hon hade mogna jordgubbar – riktigt goda, remonterande jordgubbar. Vilken tur att de sprider sig med revor. Fick två självplanterade med mig hem och funderar nu som bäst på var jag ska sätta dessa finfina gubbar.

Kall natt väntas

I går kväll var det så kallt att jag kopplade in en frostvakt som surrar igång när temperaturen kryper under åtta grader. Den närmade sig sex grader när jag släckte lampan. I natt ska temperaturen tydligen dala till två grader!!! Lite väl tidigt för sånt, tycker jag.