Riktigt aprilväder

Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig påsken. Jag trodde att det skulle bli soldränkta dagar med ordentlig värme. Helst vindstilla. Men nu har jag värmt upp växthuset, så efter lunchen tänker jag ta med mig pluggboxar och fröer till ringblommor, astrar och andra sommarblommor och sätta igång med sådderna. Trevligt ska det bli – oavsett vädret på andra sidan glaset.

Glädjen i att själv få testa

"Men det är ju lite tidigt att så solrosor."

Det var för ett par veckor sedan. Och det tog ett dygn innan jag kom på vad jag egentligen hade sagt till min kära vän. Jag sa det absolut inte på något dumt sätt. Det var bara i all välmening — all den där välmeningen jag som första året med trädgårdspassion tyckte var så fåning. Och inte lyssnade jag heller — jag ville ju testa själv! Och lite glädjedöderi är den där kommentaren allt.

Att jag sa de där orden fick mig att inse att jag har förändrat som odlare. Den lilla erfarenhet jag hunnit skaffa mig gör att jag experimenterar mindre. På gott och ont. Mindre energi går åt, men på bekostnad av den där oerhört härliga och oskyldiga trädgårdglädjen. Så nu har jag också sått en solros och den ska få växa i en rätt liten kruka. Med andra ord odlar jag mot alla odds, men med dubbel glädje. Och jag ska ge mig sjutton på att lyckas!

Snälla väx snabbt!

Åh, vad jag längtar efter jordgubbar! Den här plantan har fått övervintra ljust och svalt i boden. Men faktiskt så har gubbarna kommit rätt långt ute i pallkragarna också. Ena kragen har fått ett plexiglaslock, så där hoppas jag på snabbt resultat. Dessutom har jag myllat ner en del benmjöl, så nu är det bara att vänta på röda små bär.

Påsklov och solsken

Åh, så skönt det är att sova ut! Var uppe tidgt och såg att omvärlden gnistrade vit. Sju minus. Nu strålar dock solen från klarblå himmel och kaninen knaprar pinnar i burens soligaste hörn. Själv njuter jag av att vara nyvaken med sex lediga dagar framför mig. "Det blir väl inte så mycket grävande i landen", frågade vår publisher innan jag gick hem i går eftermiddag. "Det är ju så mycket tjäle". Nej, nej, inte i mina land – här är jorden lättarbetad. För här ska grävas, planteras och drömmas. Ska bara morna mig lite till först och vänta på att temperaturen ska hoppa upp ytterligare någon eller ett par grader.

Delad glädje

I dag gjorde jag en läsare glad. Hon ringde i fredags och berättade att hon hade läst en krönika där jag (bland annat) skrev om fröerna till tomaten whippersnapper. Hon hade sökt efter dem med ljus och lykta, eftersom hon behövde en "snabb" tomat. Hon ville så gärna odla tomater som barnbarnen kunde äta, men hennes tomater hann aldrig mogna i tid. Så jag lovade henne en av mina plantor och i dag kom hon till tidningen för att hämta den. Hon hade gjort i ordning ett litet kuvert med bubbelplast att sätta över krukan på vägen hem. Hoppas att tomaten ger frukt nu och att hon får dela den med barnbarnen. Tack för fröerna, Marie Onäng – de sprider delad glädje :)

Näpen och nästan nyfödd

Så här näpen kan man vara när man är en vecka gammal. Nej, inte min kanin. Och inte lär den bli min heller − maken hävdar att vår zoologiska trädgård är stor nog som den är. Men åh så jag ska passa på att mysa hos grannen när lillan här och hennes syskon växer upp!

Lätt planteringsbord

Förra helgen var maken snäll och snickrade ihop ett litet planteringsbord som jag kan låta stå i trädgården i ur och skur. Enligt önskemål väger det inte mycket, så nu kan jag lätt flytta till det ställe där det för tillfället är mest lä och så klart soligast. Härligt att kunna skvätta med jord hur som helst!