Blommande byggställning

I går firade maken och jag 15-årig bröllopsdag. Det blev en tur till Göteborg med god mat och övernattning på ett riktigt lyxigt hotell.

I dag har vi gått en sväng i Trädgårdsföreningen. Har varit i Göteborg så många gånger och alltid velat gå dit, men inte kommit till skott. Och så såg jag en fin byggställning vid Victoriapassagen – fin eftersom någon hade förskönat den med murgröna och nejlikor. Rolig idé! Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men det blev ändå en bild med makens gamla mobiltelefon.

Bäst ändå var nog besöket i Peter Korns trädgård en bit ifrån Landvetter. Fick tipset att åka dit när jag var på Zetas i söndags och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Vilket ställe! Önskar verkligen att kameran hade varit med. Är överförtjust och tänker definitivt återvända – fast nästa gång tänker jag ta med en picknickkorg och verkligen njuta av denna undangömda härlighet!

Mer Medelhav i växthuset

Hå hå hå! Jag skruvar ner mig själv i soffan och riktigt gonar mig. Eva Rönnbloms nya bok ”Medelhavsväxter i kruka” väcker lilla Vill Ha, som bor rätt så ytligt i mig. Citronträd, fikon, bougainvillea, blommande rosmarin, olika sorters oregano och mycket, mycket mer.

Så fort jag ser ett stort apelsin- eller citronträd på plantskolan så dras jag dit som en magnet. Brukar roa mig med att fråga maken vad han tror att de kostar. Sedan svimmar vi lite båda två. Det är tur att vi inte har plats för några giganter. Fast ett litet citronträd kanske. Eller ett fikonträd. Bladen är ju få fantastiskt fina.

Den här boken är jättebra. Äntligen får jag svar på hur jag ska gödsla mina vindruvor. Och bilderna på hur de ska beskäras är så pedagogiska att jag faktiskt fattar. Enda problemet nu är hur i hela friden jag ska få plats med ett Medelhavshörn i mitt lilla växthus.

Utflykt till Zetas

I dag har jag varit på Zetas för första gången i mitt liv. Jag kände mig lite som en studsande gul boll som ville se allting på en gång. Och jag skulle definitivt inte ha några växter – hade mer eller mindre gett mig själv köpförbud innan jag åkte. Ni kan ju gissa det blev med den saken!

Fast jag var inte värst. Grannen på andra sidan skogen lyckades knöla in ett helt träd i bilen − efter ett väldigt misslyckat försök att få in det i takboxen.

Nöjdast är jag i alla fall med den näpna dockaklejan som ska få en hedersplats i rabatten och med fågelbadet jag ska hänga i päronträdet.

Betong fixar volymen

Mitt hår är alldeles fluffigt just nu. Jag är riktigt imponerad av hur det ser ut. Tyvärr måste jag strax hoppa in i duschen och tvätta tillbaka mitt ”fina”, platta, skandinaviska hår – för jag kan väl inte gå omkring med betongdamm i huvudet när gästerna kommer?

Men jag är nöjd ändå. Jag har just har ställt fram mitt nya fågelbad. Det lilla hjärtat sticker upp precis lagom för att även törstiga insekter ska kunna släcka törsten.

Utslagen blå

Japp, definitivt värd att fjäska för!!!

Äntligen stilla

I går dammade det om gräset när maken for fram med gräsklipparen. Det mesta såg fortfarande brunt och matt ut. I morse vaknade jag till en värld som regnet tvättat ren. Åkerns fåror var på nytt rödaktiga i all sin brunhet och från lupinerna hängde tunga droppar av väta. Växthuset ångade som en höstmorgon och på gräsmattan jagade björktrastarna mask. Njuter av stillheten. Av vinden som inte längre finns. Och av regnets droppande mot fönsterblecket.

Den gråa ekorren

Ända sedan Kurri drunknade har jag gått och tittat efter Grållan, den andra ekorren som då och då har besökt ekorrmataren. Men den enda jag har ertappat med att snatta nötter är en talgoxe som varje morgon tagit för vana att hoppa in i glasburken.

Av Grållan har jag inte sett en skymt, inte ens på gräsmattan. Hon har inte visat sig lika mycket som Kurri. Och när hon har visat sig har hon blivit bortkörd. I alla fall är det så jag har uppfattat det. Men i morse vågade hon (han?) sig fram.

”Bittersweet” känns som ett bra begrepp just nu. Är fortfarande ledsen för Kurri, men glädjer mig enormt mycket åt Grållan.