Ända sedan Kurri drunknade har jag gått och tittat efter Grållan, den andra ekorren som då och då har besökt ekorrmataren. Men den enda jag har ertappat med att snatta nötter är en talgoxe som varje morgon tagit för vana att hoppa in i glasburken.Av Grållan har jag inte sett en skymt, inte ens på gräsmattan. Hon har inte visat sig lika mycket som Kurri. Och när hon har visat sig har hon blivit bortkörd. I alla fall är det så jag har uppfattat det. Men i morse vågade hon (han?) sig fram.
”Bittersweet” känns som ett bra begrepp just nu. Är fortfarande ledsen för Kurri, men glädjer mig enormt mycket åt Grållan.
3 kommentarer:
Blev lite ledsen i ögat när jag läste om Kurri, men glad att läsa att Grållan vågat sig fram.
Hoppas hon/han fortsätter dyka upp för lite godsaker!
Kram Jessica
Jag förstod ju redan när jag såg förra inläggets rubrik och bild men fick ta sats flera dagar innan jag orkade läsa om vad som hänt. Blev så ledsen. :-(
Det hoppas jag också, Jessica.
Ja, visst är det hemskt, Kajo. Blir obehagligt påmind varje gång jag passerar vattentunnan. Har just kommit på att stora näckrostunnan inte heller är någon bra plats för små djur, så den ska också få galler. Fast den tror jag att ekorrar tar sig ur, men tanke på att sidorna är av trä - men "better safe, than sorry".
Kram
//Linda
Skicka en kommentar