Utslagen blå

Japp, definitivt värd att fjäska för!!!

Äntligen stilla

I går dammade det om gräset när maken for fram med gräsklipparen. Det mesta såg fortfarande brunt och matt ut. I morse vaknade jag till en värld som regnet tvättat ren. Åkerns fåror var på nytt rödaktiga i all sin brunhet och från lupinerna hängde tunga droppar av väta. Växthuset ångade som en höstmorgon och på gräsmattan jagade björktrastarna mask. Njuter av stillheten. Av vinden som inte längre finns. Och av regnets droppande mot fönsterblecket.

Den gråa ekorren

Ända sedan Kurri drunknade har jag gått och tittat efter Grållan, den andra ekorren som då och då har besökt ekorrmataren. Men den enda jag har ertappat med att snatta nötter är en talgoxe som varje morgon tagit för vana att hoppa in i glasburken.

Av Grållan har jag inte sett en skymt, inte ens på gräsmattan. Hon har inte visat sig lika mycket som Kurri. Och när hon har visat sig har hon blivit bortkörd. I alla fall är det så jag har uppfattat det. Men i morse vågade hon (han?) sig fram.

”Bittersweet” känns som ett bra begrepp just nu. Är fortfarande ledsen för Kurri, men glädjer mig enormt mycket åt Grållan.

I sommarskrud

Jag har varit ledig i dag. När jag vaknade hade jag inga tankar på att göra något med växthuset – det blåser ju fortfarande halv storm, minst! Men så fick jag för mig att jag skulle städa upp lite jord i alla fall och så plötsligt var jag mitt uppe i hur mycket jobb som helst.

Jag bar ut alla växter, sköljde golvet, sprejade såpa på glasen och spolade rent. Sedan fyllde jag mina ”tomatbaljor” med lecakulor och jord och planterade alla mina tomat- och gurkplantor. Totalt tolv plantor av olika sorters tomat och två plantor vardera av tre sorters gurka. Passade på att stoppa ner några plantor med blomman för dagen också i hopp om att det ska bli vackert – antagligen blir det trångt och bökigt, men det får det vara värt. Kommer att bli tvungen att gödsla som en galning.

Passade också på att plantera syrénbuddejan jag köpte förra helgen och min nya, röda dvärgnäckros.

Så, nu står växthuset i sommarskrud.

Luktärten slår ut

Förra året satsade jag på att ha blommande luktärter lagom till vitsipporna. Det gick inte. De började inte blomma förrän i juli.

I år satsade jag inte. Jag bara sådde och tänkte att de blommar när de vill. Och i går ville de första slå ut. Kanske ska ta och så lite nya så att jag har luktärter att njuta av även i höst.

Jorden tränger in

Jag hade inte en aning om att livet intill en åker kunde te sig på det här sättet. I dag kommer vindarna från sjön och för med sig moln av jord in över hus och växthus. Kom hem från jobbet och upptäckte att fönsterbrädorna var täckta av ett inte allt för tunt lager jord. Det dråsade jord ur ventilen i sovrummet när jag försökte stänga den. Tror att jag måste dammsuga tangentbordet när det här inlägget är färigskrivet.

Nyss gick jag ut för att titta till växthuset. Men vad hjälper en stängd dörr när de automatiska takluckorna har stått på vid gavel hela dagen? Allting där inne har liksom grånat. Det ser nästan ut som ett sepiafärgat fotografi från vilda västern. Åkerdamm över allt. Till och med paprikorna ser dammiga ut. Filtarna är solkiga och vattnet i kannan täkt av en grå hinna.

Inget att göra något åt. Bara att vänta tills vinden bestämmer sig för att moja. Då blir det nog till att bära ut allting ur växthuset, ta fram industridammsugaren och skölja glasväggarna så gott det går. Sedan är det väl bara att hoppas att de isländska vulkanerna inte bestämmer sig för att hosta alltför mycket aska åt det här hållet. Jag har i alla fall fått så det räcker med damm.

Blåsigt värre!

Fy så det blåser! Tulpanbladen virvlar i väg i byarna och ute på åkern försvinner Spökkullen nästan när jorden väller upp i stora moln. Inne i växthuset försmäktar de stackars växterna i värmen, men jag vill inte ha in jorden – tillräckligt mycket smiter nog in igenom de gapande takfönstren.