Något för alla

Åh, en pysselbok till! tänker jag när en kollega viftar med en bok som adresserats till mig. Den här gången är det ”55 enkla projekt för din trädgård” av Malena Skote (Semic). Framsidan ser riktigt lovande ut. Men inuti är den nog lite för hemvävd för min smak. Eller också är det projektens oerhört varierande karaktär som får det att kännas lite hattigt. Jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att jag inte vill använda en ljusblå toalett med pastellrosa sits som kruka i min trädgård.

Men här och där finns det projekt som inspirerar och några som jag vill sno rakt av. Ända sedan jag besökte Eden Project i Cornwall för några år sedan har jag drömt om en fågelskrämma gjord av skrot. Där var det tvättmaskiner och mikrovågsugnar som användes till de flera meter höga kreationerna. Men i den här boken finns det ”skrotskrämmor” som passar till vanliga trädgårdar.

Jag blir också sugen på att göra ett planteringsbord av en marmorskiva – precis som i boken. Ett upphöjt bord att ha intill hängmattan vore nog inte heller så dumt. Kanske är det ändå variationen som är det finfina med boken – de flesta kan nog faktiskt hitta något att inspireras av.

Filmjölk till mossan

Jag vet att de flesta inte vill ha mossa i gräsmattan. Men själv drömmer jag om mossa. Kulliga små mosskuddar och så ormbunkar runt omkring.

På norrsidan av huset, precis till vänster om entrédäcket, är det väldigt skuggigt. För att inte tala om trist − bara en och annan liten viol som då och då sticker upp ur gräsmattan och försvinner snabbare än maken hinner tänka gräsklippare.

Så där vill jag ha mossa. Har hört att filmjölk ska göra susen, så i sommar ska jag blanda filmjölk med vattnet i kannan och förhoppningsvis skapa ett finfint klimat för mossan. Ska nog hålla tummarna också. För säkerhets skull.

Massor om skadedjur och ogräs

Åh, jag blir precis som i kantarellskogen − alldeles stressad utifall att svamparna på de gula fläckarna får ben och springer sin väg när jag tittar åt andra hållet.

Det är boken "Största trädgårdshjälpen om skadedjur och ogräs" av Susanna Hultin och Gunnel Carlson (Semic) som får mig att känna på det sättet. Jag vill helst slå upp varendaste sida på en och samma gång och blir så ivrig att jag knappt hinner läsa färdigt som gråsuggor förrän jag hoppar vidare till steklar, maskrosor, fladdermöss och friskvård för trädgård. Och hå hå, här finns till och med ett felsökningsschema.

Till slut tvingas jag inse att det inte går att läsa allting samtidigt – oavsett hur intressant det är. Och att försöka komma ihåg allting är lönlöst. I alla fall för mig. Så jag bläddrar långsammare och tänker att jag nog ska se till att ha boken nära till hands och använda den som uppslagsbok. En väldigt trevlig och nyttig sådan.

Ur en myras perspektiv

Envisa och uthålliga. Annat kan jag inte säga om dessa små växter som måste frysa rötterna av sig om vintern och bränna sig halvt fördärvande när sommarsolen vräker ner över terrassen. Själv brukar jag inte kunna gå barfota över stenarna en varm sommardag. Men småttingar tycks klara sig vad vädrets makter än bjuder på. Och visst är de väl fina? Det gäller bara att ta sig ner på knä. Till en annan nivå. Och se världen som en myra.

Farmors blomma

Åh, vad jag längtar efter att få se luktärterna blomma. Efter att få dra in doften i näsborrarna och tänka på farmor. Jag förknippar luktärter med henne. Liksom astrar. Förra året försökte jag få luktärterna att blomma samtidigt med vitsipporna. Det gick inte alls. Har inte en aning om när de börjar blomma i år, men de har stått under lysrör och snart ska jag sätta ihop dem i en större kruka och låta dem stå i växthuset varma dagar. Ska sätta fler frön också. Inte minst av den röda sort jag köpt frön till. Tänk så härligt växthuset kommer att dofta.

Toppad purjo

Jag har klippt till mina purjolöksplantor. De har sett så förskräckligt fula och rangliga ut. Men nu är de riktigt fina. Det blev liksom mer av dem efter klippet, precis som luggen när frisören har varit där och toppat.

Den fungerar!

Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.

När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.

Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.