Det spirar

I somras göt jag en stor betongkruka och fyllde den med axveronica, bolltistel och alunrot. Tanken var att jag skulle gräva ner växterna i en av mina pallkragar, tömma krukan och ställa den i boden. Men vintern överrumplade mig. Snälla maken tog hjälp av en kärra och lyckades baxa in 90 kilo kruka fylld med blöt jord i boden. Trots att betongkrukan står längst in i boden där det är rätt skumt, så har växterna fått för sig att våren är här. Det är lite för tidigt, men jag blir rätt glad när jag ser allt det ljusgröna som sticker upp ur jorden.

En doft av tomat

I höstas tog jag sticklingar från två tomatplantor. Den ena bor i boden. Där är det lite för svalt. Sticklingen en krokig och växer inte, men den lever åtminstone. Den andra står i ett söderfönster inne i huset. Den har växt lite grann och ser ut att trivas. Hittills har jag inte brytt mig om att tjuva den, men i dag hittade jag en så fin tjuv att jag var tvungen att knipsa av och plantera. Doften av nyknipsad tomatplanta är underbart. Och det känns riktigt riktigt vårigt att ha en liten tomat på gång.

Kring fruktträden och på tallriken

Det fanns förstås inga penséer i handeln. Kunde inte låta bli att fråga när de skulle få hem blommorna. På ena stället fick jag svaret att de börjar sälja penséer i maj!?! På ett annat ställe hade de tänkt ta hem till den här helgen, men de skulle försöka till nästa helg i stället. Härligt!

Eftersom det senare stället hade försäsongsrea på alla fröer och planteringstillbehör blev det ett antal fröpåsar i stället, bland annat med penséer − svarta "Springtime Black" och vita "April Snow". Så nu ska jag så egna. Räknar inte med att få se dem blomma på länge, men tänker att de kan bli fina att plantera i jordrundlarna kring fruktträden i sommar. Dessutom har jag hört att penséer är ätliga. Det vore roligt att testa i sallader, men då vill jag definitivt inte ha några från plantskolan utan mina egna obesprutade.

Drömmer om penséer

Det regnar och är grått ute. Har legat under täcket ända till nu och gjort en ny fröbeställning. Frågade maken om han kunde tänka sig att följa med till Störrestan och gå i växtaffärer. Blev riktigt förvånad när han sa ja, så nu vrålforsar vattnet i badkaret. Bäst att hoppa i och göra sig i ordning innan han hinner inse vad han har gått med på.

Skulle så väldigt gärna vilja ha penséer. Jag är säkert på tok för tidigt ute, men tänk om det faktiskt skulle råka finnas penséer någonstans. I så fall ska jag vårblinga växthuset lite grann. Passar ju nu när temperaturen har fått hicka.

Det blir hett i sommar

Årets första fröbeställning måste vara ett tecken på att jag inte klarar av att motstå trender. Jag gillar ju inte stark mat och ändå har jag beställt fyra sorters chilifrö.

Främsta anledningen är utseendet. Chili är vackert. Förra året såg jag en bild på en oerhört söt blomma − lila och vit. Snälla Janne på Chili & Garlic berättade att sorten heter Hungarian Black. Så den är nu på väg hem till mig i sällskap av Big Red, White Fire och Inca Berry. Det ska bli så roligt. Och tänk vilken het sommar det kommer att bli i växthuset!

Ett klipp för hararna

"Det sitter en hare i trädgården", sa maken när han kom hem från jobbet.

Jag var förstås tvungen att gå dit och titta. Det är ju inte så ofta vi ser harar här längre − det ser räven till. Jag blev så glad när jag såg att haren satt under päronträdet och mumsade grenar. För det är ju precis det som är meningen.

Jag beskar trädet för en vecka sedan just hararnas skull. Och rådjurens. Kommer säkert att få massor av vattenskott i sommaren − men det får det vara värt.

Vår mitt i vintern

Vilken dag! Vilket strålande solsken! Måste ut ut ut!!!

Ibland kan jag nästan tycka att det är jobbigt när solen skiner och det är snö ute. Är uppvuxen med att solväder är uteväder. Men vad göra ute när det är kallt? Det är ju inte så skönt att ligga i solstolen och läsa. Och rundan på längdskidorna är rätt snart avklarad − i dag blev den extra kort eftersom jag inte ens såg skidorna. De befann sig ett par decimeter under snön medan jag försökte skjuta den framför mig. Tungt! Vände och kämpade mig hem igen.

Var inne i tio minuter efter skidåkandet, men sedan stod jag inte ut. Jag packade en korg, drog på mig skoteroverallen och traskade ut till växthuset med värmefilten under armen. Sååå skönt! Satt där ute i en och en halv timma och skrev och läste och mådde finfint − utan att ens komma i närheten av att frysa. Det kallar jag vårvinter!