En bondböna

Äntligen! Bondbönorna är sådda. Jag har tänkt göra det ett bra tag, men inte kommit till skott.

Egentligen hade jag planerat att så dem direkt på friland, men sen bestämde jag mig ändå för att ge bönorna en start i papperskrukor fyllda med jord och aska.

Hämtade en tidning och fick upp "min" sida. Kunde inte låta bli att göra en egokruka med min bylinebild. Kan ju passa bra med tanke på att det är just en bondböna som bor i krukan.

Dead or alive!

Vem i hela friden är det som rycker upp mina pinnar med råväck ur tulpanrabatterna?

Första gången skyllde jag på maken. Trodde att han av någon anledning hade fått för sig att de var i vägen när han klippte gräset. Men sedan insåg jag hur tokigt det var.

Nu har de på nytt blivit uppryckta ur jorden. Den här gången har de släpats längre bort. Hittade en på terrassen, med ett uppslitet hål mitt på. Någon måste tycka att odören är ljuvligheten själv.

Huvudmisstänkt: grannens katt Sushi.

Matte och husse ska fika hos oss i kväll. Kanske ska göra en bukett av stinkpinnarna och skicka med hem till kissen – tulpanerna är ju näst intill överblommande i alla fall.

Rosor och elfenben

I dag har jag inte grejat ett dugg med vare sig blommor eller grönsaker. Däremot har jag fått blommor. Av maken. Första juni är vår bröllopsdag och i år firar vi elfenben.

Första salladsskålen

Årets första egenodlade sallad är fixad. Och upp-
äten. Plockade den före middagen i går när jag visade alla plantor för tålmodiga mamma.

Innehåll: Baby leaf, bull's blood, sparris, broccoli-
buketter, kungs-
mynta, gräslök och kinesisk gräslök.

Blommor till mamma

I dag har det blivit blommor av ett lite annorlunda slag. Har gjort sockerblommor som dekoration till små portionstårtor. Nu är det bara mamma och pappa som fattas. Fem minuter. Sedan ska de vara här. Bäst att jag går och rör i kycklinggrytan. Förrättssparrisen skördar vi när de har kommit.

Rapport från djungeln

"It's a jungle out there", sjöng Bros nittonhundraförlänge-
sedan. Kan inte annat än att hålla med. Fast i mitt fall är det snarare in there. Järnnätterna är väldigt välkomna nu, så att jag kan få lite mer svängrum i växthuset.

I dag har vi åtminstone fått upp skuggväv, så att de stackars plantorna slipper känna sig som vilsna vandrare i en öken.

Jag är kär ... i en annan ...

Klas får ursäkta, men ibland är det konkurrens om hjärteplatsen. Och Robban, han är bara så underbar. Tack vare honom kan vi vara utomhus lite mer. Greja i trädgården i stället för att jaga dammråttor och svabba runt med såpvatten. Hm ... jag undrar. Kan det vara så att Klas också är kär i Robban?