
Första gången skyllde jag på maken. Trodde att han av någon anledning hade fått för sig att de var i vägen när han klippte gräset. Men sedan insåg jag hur tokigt det var.
Nu har de på nytt blivit uppryckta ur jorden. Den här gången har de släpats längre bort. Hittade en på terrassen, med ett uppslitet hål mitt på. Någon måste tycka att odören är ljuvligheten själv.
Huvudmisstänkt: grannens katt Sushi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar