Den stod där i vägdammet någonstans på vägen mellan Ranthambore och Jaipur. Precis intill vägen. Bara någon meter från körfältet där bilarna susade förbi i hög hastighet. Jag blev kär. Blixtförälskad. En spikklubba, som en upp och nedvänd änglatrumpet.
Vår indiske guide berättade att offras till guden Shiva i en hinduisk ceremoni och att det är därför det växer så mycket spikklubba utmed vägarna.
När jag kom hem köpte jag en påse med frö till datura metel, det vill säga indisk spikklubba. Inte ett endaste frö grodde. Jag köpte en till påse. En stor påse den här gången. Alla fröer petades ner i jorden i förhoppning om att åtminstone ett skulle gro. Jag tror att i princip alla grodde.
I kväll har den första blomman slagit ut. Den är så fint och doftar fantastiskt. Nästa år vill jag ha en hel månskensrabatt med indiska spikklubbor.
3 kommentarer:
Vilken liten skönhet och trevlig historia bakom.
Njut av den sköna sommaren!
Jag hittade 2 såna här längs en liten stig som jag brukar gå på här nere i Ungern. Otroligt vacker blomma.
Skicka en kommentar