Jag sitter här i nästanmörkret och känner mig vansinnigt nöjd. Nöjd över att det är sommar, över en alldeles vindstilla dag nere vid bryggan, över syrsorna som spelar, över att det är tre och en halv vecka kvar av semestern och över min trädgårdsrunda som började tio i nio nu i kväll.
Det går ju inte att jobba i trädgården när solen bara skiner och strålar och värmer. När jag har ätit frukost är det redan på tok för varmt för min smak. Men efter middagen i kväll hällde jag gödning i vattenkannan och gick ut med sekatören i högsta hugg. Allt är vattnat och gödslat, vissna blomstänglar är bortklippta och flera upptäckter gjorda.
Kvällens bästa upptäckt var några gröna spretigheter i komposten. Förstod inte alls vad det var förrän jag hittade den torra pinnen de hörde ihop med. Mitt valnötsträd! Jag köpte den på Tusen trädgårdar förra året och satte den efter på tok för lång tid i rabatten framför kompoststationen. Den tvärdog. För tre veckor sedan slet jag upp den och grävde ner en jätteverbena där den hade stått. Och nu finns det hur mycket grönt och fint som helst intill den torra pinnen. Vilken överraskning!
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med valnöten, så jag tryckte ner den i komposten igen. Den får nog bo där ett tag tills jätteverbenan har gjort sitt i höst och platsen där jag vill ha min valnöt återigen är ledig.
2 kommentarer:
Näe man måste njuta också av allt det gröna! Låter som en skön dag och vilken mysig bild sen :)
Sommarkram från Titti
Håller helt med dig om att kvällarna är bästa trädgårdstiden nu. Brukar ta några timmar efter maten.
Den där valnöten vill nog verkligen leva, bara att gratulera. Hoppas du hittar en fin hederplats. Det blir ju ett jätteträd. Hade också önskat mig en äkta valnöt, men satsade på en manchurisk som bör klara klimatet här.
Allt gott
/Anette
Skicka en kommentar