Gräset i trädgården är vansinnigt långt. Det är nästan så att jag får en känsla av ”övergivet” när jag ser den gröna, överväxta mattan. Vi hade tänkt vänta med gräsklippning tills de kalla nätterna är över, men de bara fortsätter och fortsätter. Varje morgon när jag vaknar är det vitt på taken och is på näckrostunnan. Nu får gräsmattesäsongen börja oavsett om det är kallt eller inte.
I söndags handlade jag upp min sista present som jag fick när jag slutade på tidningen för ett och ett halvt år sedan – ett presentkort som räckte till en stor spridarvagn och 40 liter hönsskit. Vi har aldrig tidigare varit intresserade av att gödsla gräsmattan, men nu när vi inte behöver klippa själva och inte är ”rädda” för gräs som tokväxer har vi tänkt om. Här ska gräset växa, skrämma maskrosor och mossa all världens väg och bli riktigt grönt och fint. Hörde Bosse Rappne prata gräs häromdagen och har nu förstått att gräset inte ska klippas för kort. Hjärtrud (alltså robotklipparen) har varit inställd på fyra centimeter, men det är nu ändrat till sex centimeter. Känns som om det är extra viktigt nu med tanke på de minst sagt bistra morgontimmarna.
Nej, nu har jag inte tid att sitta här och skriva. Måste tillbaka ut till vinterträdgården och titta på när gräsmattan förvandlas från vildvuxen till förhoppningsvis någorlunda trimmad.
1 kommentar:
Jag klippte gräset igår och det luktade så underbart gott! Har ägnat dagen åt växthuset och hallon/rosen buskaget -vilket både syns och känns på armarna! Ha det så gott! Kram Lotta
Skicka en kommentar