Fint i trädgården

Sedan jag kom hem från Wales har jag vrålpluggat för att klara det teoretiska lastbilsprovet. I torsdags skrev jag och blev godkänd. Vilken lättnad! Det känns alldeles fantastiskt att inte behöva ha det hängande över sig på semestern. Det är definitivt det tuffaste prov jag någonsin skrivit.

Trädgården har blivit vildvuxen under semester och studieperiod, men efter helgens storröj är den äntligen fin igen. Så fint att jag knappt kan se mig mätt på den. Tänk om man fick känna så lite oftare!


I Wales kunde jag inte låta bli att köpa en azalea med godisrosa blommor. Den var så underbart vacker när den stod där fullt utslagen. Är riktigt imponerad av att jag lyckades knöla ner den i resväskan och att grenarna höll trots att jag böjde dem åt alla möjliga håll. Är mycket tacksam för de svarta sopsäckarna jag fick på vårt bed and breakfast i Llansabbath. Utan dem vet jag inte hur det hade gått. Nu får azalean bo i en gammal konserveringsgryta intill pelargonställningen maken snickarde förrförra sommaren.


I samband med att vi planterade äppelträdet Fredrik för några veckor sedan flyttade jag på mina porslinsanemoner. I brist på lämplig plats hamnade de i en trasig hink under utomhuskranen. De har stått väldigt skuggigt och fått vattendroppar på sig mest hela tiden. De borde ha stendött, men ser i stället mer välmående ut än de någonsin gjort. De har till och med fått knoppar för allra första gången. Nu har jag planterat dem i en kruka och låtit dem stå kvar i skuggan. Hoppas verkligen att knopparna ska vilja slå ut!


Magnolian Sieboldi blommar snällt trots att den precis som porslinsanemonerna fick flytta till en helt annan plats när vi kom hem med Fredrik. Kanske är den också mer nöjd med sitt nya läge?


Till min stora glädje är päronträdet för första gången fullt med kart. Vi har bott här sedan advent 2008 och aldrig sett någon frukt på det gamla trädet.


Jag sådde majs bara några dagar innan vi reste till Wales. På tok för sent, jag vet. Hoppas på en lång och varm höst så att kolvarna hinner utvecklas. Det ska vara minimajs, så jag är väldigt nyfiken på resultatet.


Brysselkålen jag sådde i vintras och lät växa i vinterträdgården fick flytta ut till en pallkrage samma dag som majsen såddes. Det verkar som om det fungerar. Små huvuden har redan bildats, så här blir det förhoppningsvis extra tidig brysselkål. Hoppas att den är god även utan att ha blivit frostnupen.


Salladen är hur fin som helst innanför snigelstaketet. Förra året blev det ingen alls eftersom sniglarna åt upp allt jag satte ut. Jag håller fortfarande tummarna för att det här är ett lyckats experiment.


I år lyckas jag med paprika för första gången. Det är uppenbarligen en god idé att använda krukor kopplade till ett självbevattningssystem. Det enda jag inte är nöjd med är att paprikorna är så stora. Enligt fröpåsen var det här en gourmetvariant storlek mini. Det är verkligen inget mini med de här frukterna.


Även chilisarna växter fint. I synnerhet padron. Ska nog steka några frukter till lunch i morgon när jag är ledig.


Änglatrumpeterna jag sådde under vårvintern har stått i alldeles för små krukor. I helgen fick de flytta till större och ser ut att trivas. Det dröjer nog innan de är stora nog för att blomma. Säkert till nästa sommar.


I vinterträdgården har mina klätterpelargoner av sorten antik börjat blomma. De är ännu små, men jag tror att det kommer att bli jättefint nu när jag har stoppat plantor ur varje sort i samma kruka – scarlet, salmon och violet.


Finast just nu är ändå pionerna som verkar vilja blomma över i en rasande fart. Festiva Maxima är alltid överdådig i sin blomning.


Och Sarah Bernhardt har aldrig varit så fin som i år.