Vad hände med sommaren?

"Men kom igen. Var nu inte så mösig. Det är sommar, du har fortfarande semester och solen skiner ... nästan. Se så! Åkt ner till vattnet och ta det där morgondoppet nu – jag lovar, det är varmt i vattnet!!!"

Det tog en stund innan jag lyckades övertala mig själv i morse. För bara några dagar sedan längtade jag ju efter att cykla ner till bryggan och slänga mig i. Men inte i dag. Inte när det är kyligt ute och jag ser att vindrutan på bilen är alldeles blöt fast det inte har regnat.

Men jag tog cykeln ner till badet och nu gör det lite ont i själen. Hösten närmar sig alldeles för fort och sommaren bara flög förbi. Jag fattar inte hur det kunde gå så snabbt när vintern tycks så lång. Jag vill hålla kvar i sommaren och värmen och ljuset och all grönska. Jag vill inte att blommorna ska vissna eller att trädgården ska övergå i brunt och täckas av snö. JAG VILL INTE!!!

Men det hjälps inte. Väl nere vid bryggan var det bara att inse faktum. I torsdags simmade jag i 30 minuter utan att bli kall. I dag hade vattnet kring bryggan och vassen invaderats av tjockt svårgenomträngligt sjögräs. Det ligger i drivor och det var knappt att jag lyckades ta mig igenom massorna.

Jag tvättade håret, men jag var inte i särskilt länge. När jag tittade på termometern som jag hade lagt på det allra grundaste så visade den 17 grader. Misstänker att det var 15 där ute där jag slängde mig i. Så det var bara att lösgöra den uppblåsbara flytfåtöljen jag har haft där nere i sommar, svinga den över ryggen och försöka vingla hem från sommar, sol och vågskvalp.