Nej, det är inte höst än på länge

I går blev jag orolig för mig själv. Ville hösta trädgården. Om jag inte hade varit så trött så hade jag antagligen tömt varendaste kruka. Fick bara en känsla av att trädgården höll på att växa mig över huvudet och att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker hålla efter den. Det slutade med att pensébyrån tömdes och ställdes in i boden och med en väldigt tidig kväll – kröp i säng före nio. I morse kändes allting tack och lov som vanligt igen och det var riktigt trevligt att jobba lite i trädgården innan jag cyklade ner till bryggan för ännu en dag som plattfisk.