Mitt första kakfat

I söndags letade jag assietter på en loppis i Gränna och i morse lärde jag mig att borra i porslin. Nu har jag gjort mitt första kakfat och alldeles strax blir det kafferep i växthuset.

Just här, just nu

Fortfarande varm, grillad kyckling och tomater från växthuset inkokta i vitlök och salvia. Ljumma vindar i kvällssolen och 21 grader i vattnet. Så enkelt, så underbart. Njuter så jag nästan spricker och önskar att jag kunde stanna nuet.

En stor lättnad

Vilken lättnad det är att vakna till en välansad trädgård!

Ogräs har rensats, mjöldaggigt gurkland har tömts, kanter har trimmats och djungeln har dragits bort – bitvis med våld (vem visste att stockrosor skaffar sig sådana långtjocka rötter!?!).

Alla fågelbad är skrubbade, land har krattats, mängder med krukor och hinkar är tvättade, lupinlandet har grävts ur och ska fyllas med nya plantor som jag har dragit upp i sommar.

Jag jobbade som en galärslav hela förmiddagen. När jag packade cykelkärran och åkte ner till bryggan var maken snäll och tog vid. Lite småfix finns förstås kvar, men inte mycket. Störst skillnad är det nog i näckrosbaljan. Den var läskig med en brun sörja av förmultnande blad. Nu är näckrosen ansad och avspolad och baljan diskad. I dag ska vi bara njuta!

Sensommarångest i morgonsolen

Jag sitter på trappan till groventrén med en fleecetröja mellan mig och stenunderlaget och önskar att jag hade en sensommarbänk. En bänk där solen kommer åt att värma lagomtidiga lördagsmorgnar som den här.

Lite småångest har jag också.

Vill inte jobba i trädgården. Jag vet ju att det krävs massor av jobb för att få tukt på djungeln som skjutit upp mitt framför ögonen på mig de senaste veckorna och som jag inte har haft en chans att komma i fatt. Det stressar mig i tanken, så det är bara att sätta igång.

En del kommer nog att höstas. Jag försöker intala mig att jag inte ska bli riktigt lika många odlingar nästa säsong, men jag skrattar högt redan när jag tänker tanken för jag vet ju hur det är – vårsolen får fingrarna att grönska och ivern att helt tappa besinningen.

I morse

Promenaden före jobbet i morse var bedövande vacker. Sex grader ute. Fleecetröja och tjocka mysbyxor. Hade faktiskt varit lite skönt med vantar. Och så sjön. På andra sidan, där solen kom åt, såg det ut som ett moln hade dalat och guppade på ytan. Inne i viken for dimskyarna fram över ytan trots att det var alldeles vindstilla. Jag skulle inte bada, men jag kunde inte hålla mig. Klädde av mig och plumsade i. Friskt, men så ljuvligt. Att få på sig kläderna efteråt när kroppen var alldeles blöt och håret droppade var inte helt enkelt, men det var det värt. Underbart sätt att börja dagen på

Underbart lycklig

Det är så underbart så det är inte klokt! Första jobbveckan har hittills varit hektisk, men i kväll är det så lugnt. Inte en vindpust. Den nedåtgående solen lyser varmt och det är fantastiskt skönt att värma sig i växthuset efter en simtur nere vid bryggan. Såg en häger lyfta från vassen och strandpipare som skrämda flög upp från strandkanten. I växthuset har vindruvorna äntligen börjat mogna, så allt jag behöver göra medan jag skriver är att sträcka upp handen och ta ett och annat bär. Lycka!

Flera flugor i en smäll

Just nu känner jag mig väldigt nöjd. På vägen hem från jobbet köpte jag en frukt- och svamptork där jag själv kan bestämma temperaturen. Jag har visserligen en tork sedan tidigare, men den är alldeles för varm för till exempel örter. Den här går att ställa från 35 till 70 grader. Dessutom var den på rea och kostade inte mer än 199 kronor. Hoppas nu bara att den fungerar och inte går sönder så fort garantin löper ut. Bäst ändå är att jag har kommit på ett andra användningsområde för torken. I stället för att låta den brumma i boden, ska den nattetid få vara igång i växthuset. Det är ju inte längre så varmt där ute om nätterna, men förhoppningsvis kommer det att bli någon grad varmare med hjälp av torken.

Hej då semestern

Jaha, då var det sista kvällen före första arbetsdagen efter semestern. Dagen har bjudit på regn och blåst och jag har njutit av kaminvärmen inne i växthuset, lyssnat till smattret mot taket, bläddrat i trädgårdsböcker, ätit smågodis, skördat tomater till morgondagens lunchlåda och plockat en bukett med luktärter och dahlior så att jag åtminstone får med mig lite trädgårdsdoft till kontoret. Trots att semestern har visslat förbi känns det som om jag har varit ledig hur länge som helst. Och det känns rätt okej med jobb i morgon. Fast om jag verkligen fick önska så skulle jag vrida tiden tillbaka och börja om med maj.

Tantpall och hallonplock

Mamma fick en tantpall att ha i trädgården när hon fyllde pensionär i höstas. Jag provsatt och ångrade genast att jag inte hade beställt en till mig själv också. Men för en månad sedan hittade jag en alldeles egen på rea och är så nöjd. Jag har aldrig varit någon bärplockare, men när jag får sitta bekvämt så är det faktiskt lite trevligt att plocka skogshallon i dungen. Vilken tur att jag har fyllt tant så att jag också får ha pall!

Den perfekta krukan

Det är dags att börja ta toppskott från tomatplantor som ska övervintras. Och då måste jag slå ett slag för världens bästa krukor. Fetaostburkar! De är perfekta. Jag fyller gallerburken med jord och stoppar i sticklingen. Sedan häller jag vatten i burken och låter gallerburken med jord långsamt sjunka ner i burken i takt med att den suger i sig vattnet. Det fiffiga är att jag så tydligt ser när rötterna börjar sticka ut genom gallret – då är det dags för omplantering.

Guldet i min trädgård

I dag har jag skördat blå bergvallmo och fått ihop ett par teskedar med frö. De åker raka vägen ner i pallkragen där jag sådde i vintras. Fast först ska nog grannen på andra sidan skogen få en påse. Bjöd in mig till henne på fika förut, men blev i stället erbjuden pannkakslunch.
 

I vintras hällde jag bara ut fröerna i en pallkrage, lade nät över och lät snön falla. Därefter har jag inte gjort någonting. Och det verkar vara grejen – det växer i alla fall så att det står härliga till.

Pac choi och trevliga grannar

Grannarna har fattat tycke för min pac choi-odling. Trevligt när det kommer en grillad tortilla med kimchi i retur.

God natt och sov gott!

Så vackert! I förrgår kväll bäddade jag med dynor på terrassen och kröp in i varma filtar. Sedan låg jag där och såg stjärnfall på stjärnfall. Så mysigt! I alla fall tills det började prassla i rabatten. Blev lite nervös och gick in då. I kväll räcker det med att titta ut genom fönstret för att så se sensommarnattens skönhet. En riktig skördemåne, om än halv.

Vad hände med sommaren?

"Men kom igen. Var nu inte så mösig. Det är sommar, du har fortfarande semester och solen skiner ... nästan. Se så! Åkt ner till vattnet och ta det där morgondoppet nu – jag lovar, det är varmt i vattnet!!!"

Det tog en stund innan jag lyckades övertala mig själv i morse. För bara några dagar sedan längtade jag ju efter att cykla ner till bryggan och slänga mig i. Men inte i dag. Inte när det är kyligt ute och jag ser att vindrutan på bilen är alldeles blöt fast det inte har regnat.

Men jag tog cykeln ner till badet och nu gör det lite ont i själen. Hösten närmar sig alldeles för fort och sommaren bara flög förbi. Jag fattar inte hur det kunde gå så snabbt när vintern tycks så lång. Jag vill hålla kvar i sommaren och värmen och ljuset och all grönska. Jag vill inte att blommorna ska vissna eller att trädgården ska övergå i brunt och täckas av snö. JAG VILL INTE!!!

Men det hjälps inte. Väl nere vid bryggan var det bara att inse faktum. I torsdags simmade jag i 30 minuter utan att bli kall. I dag hade vattnet kring bryggan och vassen invaderats av tjockt svårgenomträngligt sjögräs. Det ligger i drivor och det var knappt att jag lyckades ta mig igenom massorna.

Jag tvättade håret, men jag var inte i särskilt länge. När jag tittade på termometern som jag hade lagt på det allra grundaste så visade den 17 grader. Misstänker att det var 15 där ute där jag slängde mig i. Så det var bara att lösgöra den uppblåsbara flytfåtöljen jag har haft där nere i sommar, svinga den över ryggen och försöka vingla hem från sommar, sol och vågskvalp.

Afternoon tea i grådasset

Usch, vilket väder. Dagen började med massor av regn och avlägset åskmuller och fortsatte med mer regn och grådis.

I brist på strandväder bjöd vi grannarna på afternoon tea med snittar, scones, hemgjord clotted cream och nykokt lemon curd. Jag ställde även fram min sylt på hallon och choklad samt jordgubbssylten vi gjorde förra sommaren.

Jag hade egentligen tänkt bjuda på krusbärsmarmeladen jag kokade i går kväll, men den puttrade nog för länge med tanke på den minst sagt hårda konsistensen … dessutom blev det röd marmelad av mina gröna bär – förstår inte varför. Allt jag använde var gröna krusbär, socker och vatten.

Nu tror jag att det har slutat regna, men det är kyligt och stormar. Stockrosorna och honungsrosen knackar på fönstren som om de vill bli insläppta för natten. Önskar att jag kunde. Den enda växten jag har förbarmat mig över är min Madagascar Periwinkle. Den är jag väldigt rädd om, så den har fått komma in i den skyddande stugvärmen.

Julpenséerna är sådda

Så där, då är julpenséerna sådda. Förra året fick jag ju en blomma att slå ut på julafton, men i övrigt var det en historia med mycket bladlöss och till slut spinn. I år hoppas jag på bättre lycka. Sorten heter Jolly Joker.

Så gjorde jag:
Jag fyllde krukorna till en tredjedel med yrkesodlarjord blandad med vermiculit och perlit samt långtidsverkade gödselkulor.

Ovanpå lade jag ett par centimeter med såjord och plattade till lite försiktigt.

När jag hade lagt ett eller ett par fröer i varje kruka täckte jag sådden med vermiculit.

Jag fuktade ovanifrån med sprejflaska – rätt så ordentligt (älskar min nya sprejflaska med tryck)

För att det ska vara riktigt mörkt ställde jag hela tråget i en gammal skolbänk som jag förälskade mig i på en loppmarknad för tre år sedan – perfekt – bara att lyfta på locket när jag vill se om det händer något i krukorna.

Squash är inte så dumt

Duggregn på förmiddagen och hällregn från lunch. Det fick bli en förmiddag i squashens tecken. Jag är inte så förtjust i rå squash och bestämde mig för att prova mig fram.

Först blev det bröd med squash i. Receptet kommer från Lotta Birgersson med bloggen Vid Vätterns strand. Fast jag hade inte riktigt alla ingredienser hemma, så det blev en egen variant. Medan degen jäste cyklade jag ner till stranden och simmade förbi Spökkullen till granngårdens brygga. Så härligt! Alldeles ensam, regnet som ploppade ner i sjön och två doppingar som stirrade på mig. De tyckte kanske att det såg märkligt ut med en nakenfia med en vit mössa av schampolödder.

När brödet var klart gjorde jag squashkaka. Använde mitt favoritrecept på morotskaka, men bytte ut morötterna mot väl avrunnen squash.

Och till sist blev det squashplättar. Trodde inte riktigt på dem, men de blev precis som bakverken supergoda. Känns bra det här – nu behöver jag inte grubbla på vad jag ska göra med alla svällande grönsaker i landet.


Lottas squashlimpor
50 g färsk jäst
5 dl ljummet vatten
2 tsk honung
2 tsk ljus sirap
1 dl olivolja
1 ½ msk flingsalt 12-14 dl vetemjöl special
300 g riven och avrunnen squash
Flingsalt

Smula jästen i en bunke och tillsätt vatten, honung, sirap, olivolja, flingsalt och squash.

Tillsätt mjöl tills degen går ihop och blir mjuk och elastisk.

Jäs i bunken under bakduk till dubbel storlek i cirka 40 minuter.

Dela degen i två delar, knåda lite och rulla ut till två limpor. Lägg dem i varsin avlång sockerkaksform av teflon.

Sätt ugnen på 200 grader.

Lägg en bakduk över formarna och låt bröden jäsa till dubbel storlek – cirka 30 minuter.

Pensla limporna med lite vatten, strö över flingsalt och gör ett snitt på längden.

Grädde mitt i ugnen i 25-30 minuter och låt bröden svalna på galler.


Cupcakes med squash
2 ägg
2 dl socker
2 dl mjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker
1 dl rapsolja
3 dl riven squash

Lägg squashen i ett durkslag och krama ur så mycket vätska som möjligt.

Vispa ägg och socker pösigt.

Blanda de torra ingredienserna.

Vänd ner i äggvispet och tillsätt olja och squash.

Fyll formar till max två tredjedelar. Grädda i 175−200 grader i 10-12 minuter.

Frosting:
50 gram mjukost
30 gram smör
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Rör ihop och spritsa ovanpå kakorna.


Squashplättar
Till squashplättarna har jag inget recept. Men jag lät lite ströbröd svälla i vatten medan jag hackade lök, vitlök och chili. Jag rörde ner hacket i ströbrödet, saltade och pepprade. Därefter tillsatte jag riven, avrunnen squash och morot. Till sista rörde jag i ett ägg. Jag stekte små plättar på medelvärme och åt till kassler.

God morgon!

Äter frukost i växthuset och funderar på om det inte är dags att börja så lite igen. Penséer till jul, svartkål (mina stora fina plantor täcktes visst in ihop med en kålfjäril och är inget annat än perforerat skräp), en sista omgång luktärter och så kanske lite paprika som kan få agera krukväxter i vinter för en tidig start i vår. Om bara solen håller sig borta i ett par timmar till så kanske jag kommer till skott.

Nej, det är inte höst än på länge

I går blev jag orolig för mig själv. Ville hösta trädgården. Om jag inte hade varit så trött så hade jag antagligen tömt varendaste kruka. Fick bara en känsla av att trädgården höll på att växa mig över huvudet och att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker hålla efter den. Det slutade med att pensébyrån tömdes och ställdes in i boden och med en väldigt tidig kväll – kröp i säng före nio. I morse kändes allting tack och lov som vanligt igen och det var riktigt trevligt att jobba lite i trädgården innan jag cyklade ner till bryggan för ännu en dag som plattfisk.

Mitt första planteringsbord

Så glad jag blev när jag upptäckte mitt första planeringsbord intill vedhögen. Jag köpte det samtidigt som växthuset, men det blev aldrig använt eftersom det var så lågt – knappt högre än en köksbänk på 1950-talet.

Bordet har stått under tak och allt som behövdes var lite avborstning och diskmedel. Två leca-block fick upp det i rätt höjd, så nu har jag haft kruktvätt i skuggan. Riktigt trevligt faktiskt – rinnande vatten och allt – fast, förstås, varmvattnet får jag ta med mig ut i vattenkokaren.

Ost- och chilifyllda minipaprikor

Har upptäckt ett forum på Facebook som heter Chiliklubben. Snacka om aktiva och kunniga medlemmar! I kväll stod maken med handlarlistan i högsta hugg och frustade eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken ost jag skulle ha till mina minipaprikor.
 

Jag har aldrig använt dem tidigare och ville att det skulle bli speciellt. Så jag skrev ett inlägg och frågade Chiliklubben och det tog bara några sekunder innan första svaret kom.

Jag blandade crème bonjour naturelle med vitlök , chilin Bolivia och rödlöken Long Red Florence. Åt minisarna till grillat kött, bifftomaten Brandywine och färskpotatisen Rocket. Hade köttet varit skjutet av maken så hade det endast varit osten som inte var hemgjord i den här middagen.

Det här ska jag definitivt göra igen – fast nästa gång ska jag smula knaperstekt bacon i fyllningen. Tror att det skulle bli smaskigt värre!

En egen echinacea

Då, det där första året jag odlade, när jag var lika entusiastisk som en hundvalp och trodde att allt jag sådde skulle gro, då sådde jag echinaceor. Jag blev väldigt besviken när det bara blev en endaste planta och drog slutsatsen att det är svårt att dra upp echinaceor från frö.

Nu misstänker jag att jag fick dåligt utsäde. Gamla fröer som inte var tillräckligt färska för att orka med. Beviset finns i rabatten där det finns mängder med självsådda småplantor. Den första har gått i blom och jag är förtjust över att ha fått en violett echinacea. Tänk att även dessa blommor är så där härlig promiskuösa!