Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när en kompis frågade om jag ville följa med på stick-kafé i Salemkyrkan. Jag kan ju inte sticka. Och stick-kafé!?! Men jag är ju nyfiken och vill gärna testa saker. Så i går kväll jag följde med. Vi var i särklass yngst. Men vad gjorde det. Det var jättetrevligt. Och till min stora förvåning så kan jag sticka. Räta maskor har jag kläm på, men aviga är svåra att lära sig när det inte finns någon annan västerhänt stickare som kan visa. Men med rundstickor behöver man tydligen inte kunna mer än räta, eftersom det går runt runt. Det blir slätt och fint ändå.
Det här betyder att jag äntligen är på gång med en stickad kruka. Jag köpte garn och rundstickor för två år sedan, men det blev aldrig av att jag försökte. Nu är jag en bit på väg och till jul ska jag ha den där fina stickade krukan i mitt fönster. Det krävs bara några trevliga kvällar till på stick-kaféet inne i byn.
2 kommentarer:
Vad mysigt med pysselträffar. ;-) Duktig du är som kan sticka med, hihi. Det är ju supersvårt. Kram Pernilla
Så snäll du är Pernilla! Att bara sticka runt, runt, runt är inte så svårt. Mönster har jag aldrig försökt mig på och det "mesta" jag stickat är en tröja till en nalle på syslöjden i nian ;)
Kram
//Linda
Skicka en kommentar