En fantastisk knöl

Jag börjar få adventskänslor. Det är nog mörkret och tända ljus som gör det. Senast i går blev jag sugen på att leta fram julmusiken.

Juligast hemma hos oss just nu är amaryllisarna som har börjat växa. Årets sorter heter Evergreen, Dynamite och Lovely Garden. Den första och den sista har jag odlat tidigare och de har blivit riktiga favoriter. Evergreen får smala, ljust limegröna kronblad och Lovely Garden är en miniamaryllis som kan ge flera stänglar med röda blommor. Dynamite är en ny sort för mig och jag minns faktiskt inte varför jag föll för den – hoppas det blir en trevlig överraskning.

Knölen på bilden, eller kanske snarare knölarna, är Lovely Garden. Är hittills riktigt nöjd med exemplaret och hoppas på en riktigt fin amaryllis när den väl slår ut!

Pumpa, pumpa, pumpa

I fredags var maken jättesnäll. Hade letade reda på den finaste pumpan han kunde hitta och gröpte dessutom ur den åt mig. Allt jag behövde göra var att karva fram det glada ansiktet.

Men så såg jag byttan med inkråmet. Så mycket att bara kasta. Dessutom var ju pumpan så vansinnigt god – mycket av det nötsmakande köttet hamnade i munnen när jag karvade.

Så i går morse när maken och bössan hade dragit till skogs tog jag fram byttan ur kylskåpet och tog först tillvara på det som låg överst. Det såg precis ut som rivna morötter, så jag testade ett recept jag har på morotskaka men bytte ut morötterna mot pumpa. Jättegott!

Sedan tvättade jag kärnorna, hällde på lite olja och salt och rostade dem i ugnen. Också jättegott.

Resten av inkråmet blev soppa. Jag främste en grovhackad lök med pumpaköttet, tillsatte curry, en aning socker, salt och peppar. När det hade gottat till sig en stund hällde jag i hönsbuljong och sedan crème fraiche. Till slut mixade jag soppan och silade den genom ett durkslag. Den lyser som solen och är riktigt, riktigt god.

Nu känns det bra i hjärtat att ha kunnat ta till vara på allt.

Tack för tipsen på soppa och rostade kärnor Marie, Monika och Humlan!

Vinterkylan är här

Vilka kontraster. På dagen i går låg jag i stolstolen i flera timmar. Det var kav lugnt och solen vräkte ner över terrassen. Visserligen hade jag fleecetröja på mig, men det var så skönt och gav både lite färg och fräknar i ansiktet. Det är fortfarande vindstilla, men temperaturen har gjort en djupdykning till 8 minusgrader. ÅTTA! Alldeles för kallt så här tidigt på året. Ska definitivt överväga att börja med strumpor och varmare skor.

Planterat och klart

Jag kunde inte hålla mig i går kväll, så jag gick ut i mörkret och planterade mina nyinköpta plantor. Så här blev det. Men det ska inte förbli så här. Julrosen ska få flytta någon annanstans och så gräver jag ner en buxbom till när jag varit tillbaka på plantskolan. Sedan är det bara att hålla tummarna för att plantorna överlever vinter!

Buxbom till lilla entrén

Det är inte bara stora entrén som ser trist ut just nu. Groventrén består sedan helgens pelargonräddning av en stor betongho. Gråa trävägg, grå stentrapp, grå betong. Ärligt talat får det mig att tänka gamla DDR varje gång jag kommer körande på uppfarten. Urtrist är bara förnamnet. För att slippa den känslan åkte vi i kväll till en plantskola för att köpa silverklot. Älskar sådana. Men exemplaren som fanns var allt annat än klotiga. Trist. Ett tag var jag inne på currygräs, men de plantorna var alldeles för dyra – dessutom tål de inte kyla så jättebra och det ska bli riktigt kallt de kommande nätterna. Till slut fick jag syn på ett bord med buxbom. Har aldrig brytt mig om den växten eftersom den luktar så fränt. Men jag har vant mig och tycker nästan att de doftar en aning mysigt. Dessutom var det superrea så de kostade inte mer än 30 kronor styck. Ska bli spännande att plantera i morgon och se hur det blir. Vore roligt om de ville överleva vintern. Dessutom blev det till slut en planta currygräs och en jättefin julros. Trodde att det var för tidigt för julrosor, men de hade några exemplar i kylrummet med snittblommor.

Årets första snö

Några få snöflingor dalade ner på vindrutan när jag körde hem från jobbet. Väl hemma hörde jag hur det prasslade som glas utanför fönstret. Sedan höll det uppe och solen tittade fram. Nu vräker det ner. Trodde snöflingorna skulle synas på bilden, men de var visst svårfångade i sin virveldans. Nästan mörkt nu när jag skriver, men åkern ligger vit och lyser upp en aning i dunklet.

En naken entré

Före helgen var entrésidan så fin. Blommor utmed husväggen, rosa pelargoner och ett vattenfall av lysimachia i silltunnan, fler pelargoner i sockerlådan och så bordet och de båda stolarna framför burspråket. Inte ens lyktan vid dörren står kvar. Och fågelbaden är diskade och inställda i boden och heliotropen står i växthuset för att jorden ska få torka till lite efter allt regnande. Allt som finns kvar är löven som yr omkring i vinden och lägger sig varhelst de behagar. Ser inget inbjudande ut alls. Någon som har tips på vad jag kan hitta på för att vinterpynta och få mitt entrédäck att se mindre naket ut?

Hoppas på ekorrar

Maken har gjort ekorrmataren fin, målat den vit och gett den en stolpe hänga på. Blir glad varje gång jag tittar ut och får syn på den. Hoppas nu bara att vi fortfarande har ekorrar kvar kring huset som vill komma och äta nötterna vi lagt ut.

Penséer på gång

Samtidigt som jag nattar trädgården och tycker att det är jätteskönt att snart vara klar, kan jag inte låta bli att börja om lite grann. Det här är mina penséer. Tanken var att jag skulle ha blommande penséer till jul, men det blev inte av att jag sådde i tid till det. Nu hoppas jag att de ska vara klara i januari, eftersom jag alltid börjar toklängta till våren så fort nyårsafton är överstökad.

Sista buketten

I måndags lade jag ut veckans ”jobb-bukett” här på bloggen. Har just varit ute och plockat den jag ska ha på skrivbordet i veckan som kommer. Tyvärr så är det nog den allra sista. Blommorna är redan tråkiga i kanten och framåt torsdag ska temperaturen dyka ner till fyra minusgrader.

Russinen är färdiga

Att rensa russin är inget kul, men det är väldigt trevligt när det är klart.

Jag har två vindruvor. Den ena sorten är kärnfri, söt och jättegod. Den andra sorten heter sockerdruva och är sur. Den äter vi inte så gärna. Så efter att ha smakat och insett att den är lika sur i år som förra året, lade jag samtliga klasar i ört- och svamptorken. Lade i lite chili också när jag ändå hade den i gång och har blivit alldeles lyrisk i näsan varje gång jag öppnat dörren. Det doftar nästan som äppelpaj med en kryddig underton där inne.

Tyvärr tar det några dagar att torka druvor till russin, så jag känner mig lite som en miljöbov. Å andra sidan ska boden värmas upp, så torken får fungera som värmekälla de dagar den är igång. Och russinen blir jättegoda. Trots att druvan är sur. Fast kanske är det just därför. Jag tycker att köpa russin är lite väl söta. De är i stället perfekta med sin aningen syrliga smak.

Hur kan en tomat vara så god?

Åååååh, vilken fantastisk tomat. Önskar bara att jag visste vad den heter! Fick den av en bekant som i sin tur hade fått den någonstans ifrån. Det här är nog den goaste tomat jag någonsin har smakat. Gommen liksom hajar till när jag tar första tuggan. Perfekt konsistens, så länge den inte får hänga för länge – då kan den kännas en aning vattnig. Eftersom jag inte vet vad den heter och inte har en aning om huruvida det är en hybrid har jag både tagit fröer och sticklingar. Hoppas att sticklingarna ska trivas på fönsterbrädan i vinter, så att jag kan få sådana här underbara tomater även nästa sommar.

Många och små

Oj, så mycket tomater. Ildi ger nästan som vindruvsklasar av små, små, gula tomater. Första gången jag smakade tyckte jag inte att de var något vidare. Ganska trista i smaken. Men sedan har jag tyckt allt bättre om dem. Och så är de nästan lite frasiga, utan att för den skull kännas hårda. Rätt trevliga tomater som jag kanske kommer att odla igen. Jag är dock inte säker.

Drömmer om höns

I eftermiddag har jag fikat hos en barndomskompis och träffat hennes bedårande höns. Gissa om jag blir sugen – det vore ju hur mysigt som helst att ha ett gäng kacklare här hemma i trädgården.

Minirötter till lunch

Morötterna jag sådde i mitten av juli står tätt, tätt i landet. De är finfina höstprimörer och några ska ätas till lunch ihop med nyskördad majs och mangold. Först funderade jag på soppa, men nu tror jag allt att jag ska laga ängamat. Det är ju så gott och känns så försommaraktigt – kan behövas en grå dag som denna när regnat hänger i luften.

Blommor på jobbet

Varje måndag sedan semestern har jag haft med mig blommor till skrivbordet. På det sättet känns rummet lite mer som hemma och så får jag ju med mig en bit av trädgården. Förra veckan hade jag rosor och stora, spindliga dahlior – rosa och vitt. Härligt! Nu blir det lite pytt i panna av det som finns kvar i trädgården – solrosor, ringblommor, mynta och olika dahlior. Underbart att det fortfarande går. Hoppas att jag kan fortsätta i alla fall några veckor till.

Alldeles för het!

 Fy, vilken hemsk liten chili. Men den var ju så vacker där den hängde på plantan. Eftersom jag har tuggat i mig flera bhut jolokia utan att grimasera allt för mycket, så trodde jag inte att en gul chili med namnet hot lemon kunde vara så farlig. Jag satte tänderna i den och tyckte mest att den smakade som vanlig paprika. Testade några kärnor också, men de var inte heller starka. Jag pillade ut kärnorna för att ha till utsäde i vinter och fick för mig att jag skulle smaka det vita i mitten inuti chilin. Jösses Amalia! Vilka små otäckingar!! I min mat hamnar de inte – möjligtvis kan jag sälja dem till någon tortyrkammare i Guatemala. Hoppas innerligt att läpparna slutar svida snart!

Kli i fingrarna

Jag är knäpp. Så måste det vara. Trädgården är nästan helt och hållet rensad, ansad, omstoppad inför vintern och jag drog en lättnadens suck så sent som i går. Och så vaknar jag med kli i fingrarna och en oerhörd längtan efter fröer och efter att få börja odla igen. Solrosor, chili, brysselkål, nya tomatsorter, astrar. Vill inget hellre än att frökatalogerna ska dimpa ner i brevlådan så att jag får börja bläddra och drömma och planera. Kanske borde stoppa ner några fröer i jorden bara för att få se dem spira …

Filtarna hjälpte nog kanske inte

Jag är inte alls säker på att det hjälpte med filtar i natt. Fyra minusgrader är inte att leka med. Vit gräsmatta, is på näckrostunnan och tjock frostdimma över åkern. Vackert, men hu så kallt.

Kärlek och såpa

Varmvatten, såpa, en skvätt ättika och lite yes. Maken skrubbar växthus i kvällens kalla solsken. Det måste vara ett tecken på kärlek.

Juice från trädgården

Jag har haft lite dåligt samvete för druvklasarna i växthuset. Vi har ätit och ätit och ätit och nu har de börjat torka ihop. Trist. Där inne är det ju inga djur som kommer åt att äta av dem. Men i går fick jag en stor korg med äpplen av en kompis och när jag kom hem med den plockade jag ner de flesta av klasarna och stoppade rejält med druvor och äpplen i råsaftcentrifugen. Åh, så gott. Långt över förväntan. Nu önskar jag plötsligt att jag hade ett helt växthus till fullt med vindruvor.

Aj, aj, aaaaaj!!!

Oj, oj. Klarade knappt av att stappla från fåtöljen till sängen. Måste bli flitigare på gymmet så att jag orkar med trädgårdsarbetet. Benen svider, fötterna värker. Känns som om jag har gått tre pump-pass på raken. Har tagit ett par panodil och önskar att det var morfin :/

I natt blir det riktigt kallt

I natt lär det bli riktigt kallt. Jag har varit ute och grejat hela eftermiddagen och redan vid halv sex kände jag hur temperaturen störtdök. Men både jag och elräkningen kan vara lugna. Alla chiliplantor är iordninggjorda och inflyttade i boden – den är både isolerad och har värme. Jag har dessutom gjort upp med sommaren och slängt ut alla hoar med tomater, gurka och paprika ur växthuset. Snälla maken körde dem till komposten och har till och med diskat ur dem. Alla dahlior är inburna i växthuset, där en frostvakt som mest cirkulerar luften kommer att gå i natt. Sex land är insvepta i fleecefiltar. Till helgen hoppas jag att vi ska kunna skrubba växthuset från topp till tå och fixa det sista i trädgården – sedan får det vara höst med innepyssel och massor av mys i tv-soffan.

Vilken tur!

Nötväckor, bergfinkar, blåmesar och pilfinkar flockas kring fågelborden vi satte upp i helgen. Taket till blomsterboden är vitt och på vindrutan är det en rejäl skorpa som jag skulle ha fått skrapa bort om det hade varit jobbdag. Vilken tur att jag bestämde mig för att ta fram filtarna i går!

Frost i natt?

Jag undrar hur kall natten tänker bli. Himlen var isigt blå och vansinnigt vacker innan mörkret föll. För säkerhets skull har jag varit ute med filtar till pelargonerna och maken har hängt in amplarna i växthuset där frostvakten är inställd på åtta grader. Hoppas blommorna ska klara sig de kommande tre dygnen då temperaturen ser ut att kunna dala rejält.

Min första majs

När vi kom hem från fika hos vänner i dag upptäckte jag att solroslandet till slut står i full blom. Det är mest grannarna som får njuta av utsikten, eftersom landet ligger i fel läge för oss, men det är ändå trevligt. När jag gick dit för att titta hittade jag tjocka kolvar på majsplantorna. Jag hade inte trott att det skulle bli något, eftersom de kom i gång så sent, men när jag skalade kolvarna upptäckte jag en finfint smörgul insida. Nu känner jag mig pösigt stolt. Har bara försöka odla en miniatyrvariant tidigare, så det här är mitt allra första försöka att odla ”riktig” majs. Var tvungen att provsmaka direkt, så maken och jag kokade till lunch och åt i växthuset. Så gott! Krispiga och riktigt söta. Tänk vilken glädje man ändå kan ha av sin trädgård.

Nu måste jag få gnälla av mig

Trädgård är ju vansinnigt roligt. På våren. Och sommaren. Och i tanken på när snön ligger som djupast i januari och februari och sådderna går att dra igång inomhus. Men nu, på hösten, är det bläääääää!

I onsdags kände jag mig frisk nog för att klippa lite med sekatören, men varje gång jag stack näsan utanför dörren började det regna som på beställning. Det blev städning av blomsterboden. Nu är den så prydlig att jag nästan har lust att släpa dit grannarna bara för att visa hur fantastiskt fint det har blivit. Och lite roligt var det – skillnaden märktes ju verkligen.

Men nu är hela trädgården kvar. Solen skiner och det är ju trevligt, men det blåser halv storm. Blev iskall de två timmar jag ägnade åt att klippa hortensia och rensa en tredjedel av stora blomsterrabatten. En tredjedel. Det är massor kvar och det är så triiiist. Men jag vet ju att jag har igen det i vår.

Förra året lät jag vissna blommor står kvar – det skulle ju vara så snyggt när frosten strödde sina rosor över dem och dessutom skulle de vara ett bra skydd för småfåglarna. Det blev bara fult. Såg inte en fågel som försökte gömma sig i de vissnade echinaceorna och dessutom fick jag extraarbete i vår – en rabatt med färgglada vårblommor och vissna, ruttnande blomstänglar var ingen fin kombination. Nu är jag inne och värmer mig framför brasan. Ska nog krypa ner i badkaret efter lunchen i väntan på kvällens krabb- och musselfest. Ska nog tänka ut en strategi för resten av trädgården också. En kvar om dagen, kanske. Då kan det väl inte nattning av trädgård kännas som en övermäktig uppgift? Eller!?!

Tack, snälla grannen!

Jag var inte på världsbäst humör när jag körde hem i dag. Men så när jag rullade in på uppfarten fick jag syn på en burk på trappan till groventrén med en lapp fastsatt vid locket. Snacka om att ha gissningstävling med sig själv.

Det visade sig vara näst närmaste grannen som varit framme och lekt tomte. Där odlas det också en del och burken innehåller en riktigt god gurkinläggning.

Så trevligt! Och så glad jag blev över att hitta burken med gurka. Kommer att gå omkring med ett stort leende på läpparna hela kvällen.

Massor att skörda

Jag har knappt varit ute den senaste veckan. Eller i växthuset. Men nu börjar det kännas friskare och i dag tog jag med mig några plastbyttor till växthuset i hopp om att hitta en och annan mogen tomat. Tyvärr fanns det en hel del övermogna tomater där ute, men också mängder med mogna. Vindruvorna får jag nog snart göra russin av, men än så länge går klasarna att äta.

Tiny Tiger − vattnig och trist

Nja. Det är här är inte en tomat jag vill odla igen. Jag fick en Tiny Tiger-planta av en granne. Det är visserligen min i särklass vackraste tomat – älskar växtsättet och strimmorna. Men den är på tok för vattning både i smak och i konsistens. Smaklösare än så här kan det knappast bli.