Förra året köpte jag en ny påse med mynta som enligt beskrivningen skulle vara ”den riktiga” kattmyntan”. Nepeta cataria ”citriodora” står det på den påsen. Gnuggar jag bladen mellan fingrarna så doftar det starkt av citron. Riva kniper ihop ögonen och ryggar undan. Trist. Trodde att jag gjorde något snällt när jag sådde den.
Syntetisk kattmynta på flaska däremot, det är grejer. Ibland blir hon alldeles vild och gör kullerbyttor. Andra dagar går det lite lugnare till, som i den här lilla filmsnutten. Fast med tanke på att kattburen numera kantas av den första kattmyntan, så är det kanske tur att det bara är den på flaska hon gillar.
7 kommentarer:
Men, vilken sötnos! Vad är det för ras? Ser ut som en birma, men utan sockar eller en colourpoint utan trubbig nos.. Väldigt söt är hon i alla fall! Och lite tokig :)
Tack! Det är en blandning - ragdoll med en nypa perser i. Och ja, hon är tokig, men snällast i världen :)
Jo, du var inne på rätt spår, men "riktig" kattmynta heter bara cataria, så du fick tag i någon variant. För länge sedan läste jag att katter skyr citrondoft och att det därför är väldigt dumt att skura toalådan med parfymerade rengöringsmedel. Kantnepeta odlar jag för min egen skull, jag tycker den är fin och längtar tills det ska bli meter efter meter av blå skyar som jag sett på bild... :-)
Tack, då ska jag leta vidare. Vore jätteroligt att hitta den riktiga!!!
Var tvungen att genast börja leta frö, men hamnade på Wikipedia. Där står det att både cataria och citriodora erkänns som riktig kattmynta, men det hjälper ju inte när katten ryggar undan :) Då kan jag med andra ord inte sura på fröpåsen. Nu fortsätter fröjakten :)
Mina gamla katter brydde sig inte nämnvärt... Dom två nya honkatterna ligger och rullar i min kantnepeta medan hanen inte bryr sig alls... :)
Ah, det är lite olika alltså ... vi får väl se om den "riktiga" sortern faller fröken på läppen.
//Linda
Skicka en kommentar