Egna russin

Alla vindruvor blev inte uppätna efter slutskörden i höstas. Det blev så många klasar och jag är rädd att de hamnade i en låda i groventrén och där de sedan fick ligga som ett dåligt samvete som gjorde sig påmint varje gång jag gick förbi. Druvorna blev allt skrynkligare och så en dag upptäckte jag klasar med ljusa russin. Trodde inte riktigt att de skulle vara okej att äta, men var förstås tvungen att smaka. Oj, vilka goda russin. Mycket godare än dem man köper. De räcker än och det är knappt att jag kan passera groventrén utan att stoppa ett i munnen. När det är dags för vindruvsskörd i höst kan jag garantera att flera klasar på nytt kommer att läggas i groventrén för torkning, för de här tycker jag är mycket godare än de färska vindruvorna i växthuset.