En nybörjares försök i trädgården
I eftermiddag har jag skrivit på en text om vårblommande lökar och som ska publiceras i tidningen i mitten av september. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att få plantera och på blomsterprakten som kommer om några månader.
Inte riktigt på topp längre. På väg att vissna ner, men ändå så fin. Känns lite trösterikt.
Hungarian black heter den här chilisorten. Är det så konstigt att jag trodde att frukterna var färdiga när de var stora och nästan svarta? Men nu plötsligt har de blivit knallröda.
Det är lite si och så med mina insatser i trädgården just nu. Jag skördar mest tomater, gurkor och en och annan klase med vindruvor.
Nu har jag äntligen fått smaka mina djungelgurkor! Jag har hört att de ska vara jättegod. Och att de inte alls ska vara god. Smaken är ju bekant som baken. Plantan är jättesöt och de yttepyttesmå gurkfrukterna är urcharmig. Men smaken … nja. Jag kan inte säga att djungelgurkorna är äckliga, men jag kan inte tugga i mig en frukt utan att göra en liten grimas. Smaken påminner om ”vanlig” gurka, men inte på något bra sätt. Ibland, när säsongen är fel, får jag hem gurkor från affären som inte alls är goda. Frukthuset brukar vara lite gultonat och det är så dessa små djungelgurkor smakar. Tyvärr.
Det går inte att bli annat än glad när man kommer hem från jobbet och möts av ett sådant här blomsterhav i kvällssolen. Dahlior och astrar är underbara – inte minst ihop.
Tomatveckan är visserligen slut, men jag kan inte låta bli att ta med en tomat till. Min absoluta favorit – incas. Åh, vad jag gillar den här tomaten. Den är vacker, har tunt, fint skal och är inte ett dugg skarp i smaken. Dessutom är det väldigt lite ”gelé” i frukthuset. Tyvärr får den lätt pistillröta, men i år har jag lyckats med perfekta tomater på plantan. Det enda jag önskar är att plantan skulle ge fler tomater, så nästa år blir det nog fler incasplantor i växthuset – för godare än så här blir det inte.
Åh, vilken trevlig tomat! Är inte ett dugg förvånad. Brukar gilla plommontomater. Och gula tomater. En blandning kan inte vara annat än succé. Den är verkligen jättegod. Enda felet är att plantan ger på tok för få frukter. Men det struntar jag i. Jag tänker odla den här igen.
Den här tomaten trodde jag verkligen på. Bara namnet gör mig glad. Och så är den snygg. Fast plantan ger inte så många tomater. Det som gör att jag inte har några planer på att odla Oregon Spring någon mer gång är smaken. Tomaten är helt enkelt inte god. Bismaken får mig nästan att tänka på något giftigt. Visserligen utspätt, men ändå. Dessutom är skalet rätt tjockt.
Åh, vad jag gillar den här tomaten. Den är god, mild och ger mycket tomater. Dessutom är den snygg att titta på. Kanske borde odla enbart gula tomater något år, bara för syns skull. Vet inte om jag inbillar mig, men många gånger tycker jag att gula tomater många gånger är mildare än röda och att de samtidigt har en sorts kryddighet som de röda saknar. Men det kan vara jag som äter med ögonen och låter mig förföras av den soliga färgen.
Den här tomaten har jag inte odlat tidigare. Sunstream heter den och är precis så god som fröfirman lovade. Fin konsistens, fin smak och rätt många tomater på plantan. Helt klart en av årets favoriter i växthuset.
I år odlar jag bifftomaten Big Boy för andra gången. Och troligtvis sista. Att jag började odla den beror på att det lät så spännande med en tomat som kan väga upp till 500 gram. Mina killar blir inte så stora, lite drygt 100 gram bara. Men det är inte det som gör att jag slutar med sorten. Jag gillar inte smaken något vidare och är inte heller särskilt förtjust i konsistensen.
Låt dig inte luras av bilden. Den här tomaten är jätteliten. Och ibland ännu mindre. Som riktigt små körsbär, ungefär. Bäst av allt är att den är jättegod och att den ger rätt mycket tomater. Fast i år gjorde jag misstaget att odla den mellan två andra tomatplantor. Vildtomaten grenar ut sig lite för mycket. Nästa år ska jag definitivt odla den upp och ner.
Yellow pearshaped
För trist att fika inomhus och för kyligt ute – perfekt att ha växthuset som mittemellanställe.
Det är inte så tokigt att då och då besöka trädgården nattetid. Underbart med fullmån och knirpande syrsor.
Jag hade börjat tro att min fuchsia Lachlade Magican inte skulle vilja blomma, men nu är den översållad med små söta blommor.
Jag har just upptäckt att det är fullt med frukt på min fuchsia Marcus Graham. Gott! Jag gillar verkligen dessa små frukter. Har hört att man kan göra marmelad av fuchsior, men jag stoppar dem gärna direkt i munnen.
Bara några få dagar återstår av semestern. Jag har sovit på tok för länge, men det gör ingenting när jag vaknar till strålande solsken och härligt blå himmel. Nu passar jag på att njuta i fulla drag av turkisk yoghurt, en nyöppnad honungsburk från Kreta och grannens röda vinbär. Sommarlycka!
Ibland regnar det för mycket. Då är det tur att det finns teleobjektiv och ett sovrumsfönster att hänga ut igenom.
Gick ut efter broccoli, vitlök och basilika också. Det blev ängamatsliknande soppa på bondbönor, morötter, purjolök, broccoli och sockerärter, bruschetta och en paprika fylld med gårdagens köttfärssås – spetsad med lite nyhackad chili.
Jag är jättepigg på odling i början av säsongen. Jag älskar frösådd, omskolning och utplantering. Förvaltningdelen är jag inte lika intresserad av, tyvärr. Och när trädgården plötsligt är full av grönsaker och blommor som bara väntar på att skördas, så glömmer jag lätt bort att det jag sått ska ätas upp. Men i dag kom jag ihåg. Måste säga att det kändes riktigt trevligt att bära in dagens skörd. Nu tronar den på köksbänken.
Det är säkert bara tillfälligt, men just nu känns det riktigt höstlikt ute. Och till min stora förskräckelse har jag börjat höströja.
De senaste dagarna har jag inte gillat min trädgård. Jag har gått och muttrat om betong. Ett stort lass att smeta ut över gräsmatta och rabatter. Fast jag vet ju att känslan går över. Det brukar kännas så här ungefär vid den här tiden på året. Ändå blir jag lite rädd och tänker att trädgårdsintresset kanske tar slut.
Första augusti tycks komma med en föraning om höst. Fuktig luft och dis så tjockt att vägen in till huset påminner om en saga. Jag var långt ifrån utsövd när jag vaknade till för en kvart sedan, men kunde ändå inte låta bli att gå ut i morgonljuset.
