Hur tänker jag egentligen när jag odlar? Inte tillräckligt, verkar det som. Utöver sparrislandet och bönodlingen, består min köksträdgård i princip av åtta pallkragar och en före detta sandlåda. I en av dessa pallkragar odlar jag purjolök. Varför? Det är ju faktiskt väldigt sällan jag använder purjolök. Samma sak med pallkragen med broccoli. Om sanningen ska fram så är jag inte särskilt förtjust i broccoli. Till skillnad från morötter. Jag älskar morötter. Och sockerärter. Morötterna har visserligen fått två pallkragar till sitt förfogande, men sockerärterna existerar knappt i år.Det tål att tänka på. Nästa år kanske jag ska nöja mig med en rad purjolök och ta ytterligare en pallkrage till morötterna. Jag tänker odla massor av sockerärter och rödbetor. Kanske sätter jag sockermajs i sandlådan. Mer plats ska vikas för spenat och sallat. Men någon broccoli blir det definitivt inte.
4 kommentarer:
Ha, ha,ha det kan man undra! Broccoli är gott, purjo med så vill du bli av med det, lämna det gärna hos mig! ;) :)
Haha...sådär är jag också. Jag odlar allt möjligt som jag aldrig äter i vanliga fall. Jag odlar tom. saker som jag inte riktigt vet vad det är. Det värsta är nolg att jag odlar Phyalis som jag VET att jag avskyr. Varför? "för att jag kan" antagligen.
Precis så är det: "för att jag kan" :)
Låångt senare räknar jag fortfarande det här inlägget till en av mina aha-upplevelser inom köksträdgårderande. Tanken att utgå från _vad man vill äta_ hade inte slagit mig när jag bläddrat febrigt bland alla fröpåsar.
Skicka en kommentar