När jag var växte upp hade jag en favoritblomma i trädgården. En blomma som jag gärna kröp ner på knä för att titta på. Den var blå och växte till vänster om altanen. Då trodde jag att den hette Veronika, men senare fick jag lära mig att den heter teveronika och att vissa betraktar den som ett ogräs. Själv har jag lite svårt att förstå hur något så vackert skulle kunna vara oönskat − färgen är ju sagolik!Att växten heter just teveronika, beror nog på hur den har använts. Så här skrev Carl von Linné i ”Flora svecica” 1755: Bladen lämpar sig bättre än bladen av Veronica officinalis (=ärenpris) till surrogat för te, då de är mindre stoppande.
3 kommentarer:
Jamen visst är den underbar! Har också älskat den sen jag var liten. Min mormor kallade den för Mormors glasögon :-) Den växer i stora sjok lite här och var i gräsmattan hos mig och jag får stålsätta mig varje gång jag klipper. Vill helst klippa runt och spara de himmelsblå öarna, något jag faktiskt gör ibland ;-) Den försöker invadera rabatterna också, där är jag lite mer förhärdad och rensar bort ;-)
Jättevacker blomma med lika vackert namn!
När jag slog på teveronika i min flora, så stod det att den brukar kallas just för mormors glasögon och ögontröst. Läste någonstans att den förr i tiden användes mot olika ögonsjukdomar.
Solsken
//Linda
Skicka en kommentar