I dag har ekorren och jag nästan blivit kompisar. Hittills har jag inte kommit närmare än två meter, men i eftermiddag har jag ansträngt mig. Och till slut gick det.
Hon – jag tror att det är en hon eftersom den har spenar på magen – har suttit två decimeter från näsan på mig. Själv har jag legat på mage i gruset och pratat hur sockersött som helst (hoppas inte grannen hörde mitt joller!!!).
Till slut gick jag in i huset och rånade makens godispåse på choklad. Det gick nästan, men en millimeter ifrån handen var det närmaste Kurri vågade komma. Men det är en bra början. Snart hoppas jag på att ha en Linda-trygg ekorre i trädgården.
18 maj 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh vad speciellt och härligt det låter! Jag vill också ha en tam ekorre i trädgården. Fast det är inte kompatibelt med min kära hund. Liten men jagar bort allt som rör sig från hennes (!) tomt. :-))
Gillar de choklad? :)
Det tror jag säkert! Har träffat få djur som inte vill ha choklad. Till och med min kräsna katt försöker sno åt sig choklad om hon får tillfälle.
Det kanske är tur att hunden jagar bort - ekorrar lär ju ha loppor :)
Solsken
//Linda
Skicka en kommentar