Jag tycker så mycket om humor. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att de är så runda och goa. Och för att de brummar så mysigt när de flyger tätt förbi med sina tunga små kroppar.I dag gick jag förbi den gamla såssnipan som blivit fågelbad och upptäckte en humla som förtvivlat kämpade för sitt liv. En bit av vingarna och lite huvud stack upp ovanför vattenytan. Jag bröt genast av ett blad från en blomma och lät humlan klättra upp. Sedan lade jag den och bladet på räcket vid entrédäcket.
Tänk att den humla kan flämta så pass. Och så länge. Den såg alldeles utpumpad ut. Men efter en och en halv timma började den krypa omkring på räcket och så lyfte den och brummade i väg över blomboden.
I fortsättningen ska jag nog se till att ha en liten pinne eller likande i fågelbadet. Då kan även insekter dricka utan att riskera livhanken.
4 kommentarer:
Dagens goda gärning är gjord!
Vi ska abolut vara rädda om humlorna.
Ha det gott!
:)
Ha det gott du också!
//Linda
Såssnipan är kanske lite djup, men annars är stenar bra. Blir varma i solen så om nån råkat få sig ett dopp, så kan de få torkhjälp. :-)
Jag brukar också fiska upp humlor, eller släppa ut dem. Och maskar ur pölar. Vinbergssnäckor på vägen. Listan blir lång. Men stickmyggor och broms har jag inget förbarmande med.
Tack för tipset! Har också svårt att döda djur, hur små och elaka de än är.
Trevlig helg!
//Linda
Skicka en kommentar