Mer Medelhav i växthuset

Hå hå hå! Jag skruvar ner mig själv i soffan och riktigt gonar mig. Eva Rönnbloms nya bok ”Medelhavsväxter i kruka” väcker lilla Vill Ha, som bor rätt så ytligt i mig. Citronträd, fikon, bougainvillea, blommande rosmarin, olika sorters oregano och mycket, mycket mer.

Så fort jag ser ett stort apelsin- eller citronträd på plantskolan så dras jag dit som en magnet. Brukar roa mig med att fråga maken vad han tror att de kostar. Sedan svimmar vi lite båda två. Det är tur att vi inte har plats för några giganter. Fast ett litet citronträd kanske. Eller ett fikonträd. Bladen är ju få fantastiskt fina.

Den här boken är jättebra. Äntligen får jag svar på hur jag ska gödsla mina vindruvor. Och bilderna på hur de ska beskäras är så pedagogiska att jag faktiskt fattar. Enda problemet nu är hur i hela friden jag ska få plats med ett Medelhavshörn i mitt lilla växthus.

Utflykt till Zetas

I dag har jag varit på Zetas för första gången i mitt liv. Jag kände mig lite som en studsande gul boll som ville se allting på en gång. Och jag skulle definitivt inte ha några växter – hade mer eller mindre gett mig själv köpförbud innan jag åkte. Ni kan ju gissa det blev med den saken!

Fast jag var inte värst. Grannen på andra sidan skogen lyckades knöla in ett helt träd i bilen − efter ett väldigt misslyckat försök att få in det i takboxen.

Nöjdast är jag i alla fall med den näpna dockaklejan som ska få en hedersplats i rabatten och med fågelbadet jag ska hänga i päronträdet.

Betong fixar volymen

Mitt hår är alldeles fluffigt just nu. Jag är riktigt imponerad av hur det ser ut. Tyvärr måste jag strax hoppa in i duschen och tvätta tillbaka mitt ”fina”, platta, skandinaviska hår – för jag kan väl inte gå omkring med betongdamm i huvudet när gästerna kommer?

Men jag är nöjd ändå. Jag har just har ställt fram mitt nya fågelbad. Det lilla hjärtat sticker upp precis lagom för att även törstiga insekter ska kunna släcka törsten.

Utslagen blå

Japp, definitivt värd att fjäska för!!!

Äntligen stilla

I går dammade det om gräset när maken for fram med gräsklipparen. Det mesta såg fortfarande brunt och matt ut. I morse vaknade jag till en värld som regnet tvättat ren. Åkerns fåror var på nytt rödaktiga i all sin brunhet och från lupinerna hängde tunga droppar av väta. Växthuset ångade som en höstmorgon och på gräsmattan jagade björktrastarna mask. Njuter av stillheten. Av vinden som inte längre finns. Och av regnets droppande mot fönsterblecket.

Den gråa ekorren

Ända sedan Kurri drunknade har jag gått och tittat efter Grållan, den andra ekorren som då och då har besökt ekorrmataren. Men den enda jag har ertappat med att snatta nötter är en talgoxe som varje morgon tagit för vana att hoppa in i glasburken.

Av Grållan har jag inte sett en skymt, inte ens på gräsmattan. Hon har inte visat sig lika mycket som Kurri. Och när hon har visat sig har hon blivit bortkörd. I alla fall är det så jag har uppfattat det. Men i morse vågade hon (han?) sig fram.

”Bittersweet” känns som ett bra begrepp just nu. Är fortfarande ledsen för Kurri, men glädjer mig enormt mycket åt Grållan.

I sommarskrud

Jag har varit ledig i dag. När jag vaknade hade jag inga tankar på att göra något med växthuset – det blåser ju fortfarande halv storm, minst! Men så fick jag för mig att jag skulle städa upp lite jord i alla fall och så plötsligt var jag mitt uppe i hur mycket jobb som helst.

Jag bar ut alla växter, sköljde golvet, sprejade såpa på glasen och spolade rent. Sedan fyllde jag mina ”tomatbaljor” med lecakulor och jord och planterade alla mina tomat- och gurkplantor. Totalt tolv plantor av olika sorters tomat och två plantor vardera av tre sorters gurka. Passade på att stoppa ner några plantor med blomman för dagen också i hopp om att det ska bli vackert – antagligen blir det trångt och bökigt, men det får det vara värt. Kommer att bli tvungen att gödsla som en galning.

Passade också på att plantera syrénbuddejan jag köpte förra helgen och min nya, röda dvärgnäckros.

Så, nu står växthuset i sommarskrud.

Luktärten slår ut

Förra året satsade jag på att ha blommande luktärter lagom till vitsipporna. Det gick inte. De började inte blomma förrän i juli.

I år satsade jag inte. Jag bara sådde och tänkte att de blommar när de vill. Och i går ville de första slå ut. Kanske ska ta och så lite nya så att jag har luktärter att njuta av även i höst.

Jorden tränger in

Jag hade inte en aning om att livet intill en åker kunde te sig på det här sättet. I dag kommer vindarna från sjön och för med sig moln av jord in över hus och växthus. Kom hem från jobbet och upptäckte att fönsterbrädorna var täckta av ett inte allt för tunt lager jord. Det dråsade jord ur ventilen i sovrummet när jag försökte stänga den. Tror att jag måste dammsuga tangentbordet när det här inlägget är färigskrivet.

Nyss gick jag ut för att titta till växthuset. Men vad hjälper en stängd dörr när de automatiska takluckorna har stått på vid gavel hela dagen? Allting där inne har liksom grånat. Det ser nästan ut som ett sepiafärgat fotografi från vilda västern. Åkerdamm över allt. Till och med paprikorna ser dammiga ut. Filtarna är solkiga och vattnet i kannan täkt av en grå hinna.

Inget att göra något åt. Bara att vänta tills vinden bestämmer sig för att moja. Då blir det nog till att bära ut allting ur växthuset, ta fram industridammsugaren och skölja glasväggarna så gott det går. Sedan är det väl bara att hoppas att de isländska vulkanerna inte bestämmer sig för att hosta alltför mycket aska åt det här hållet. Jag har i alla fall fått så det räcker med damm.

Blåsigt värre!

Fy så det blåser! Tulpanbladen virvlar i väg i byarna och ute på åkern försvinner Spökkullen nästan när jorden väller upp i stora moln. Inne i växthuset försmäktar de stackars växterna i värmen, men jag vill inte ha in jorden – tillräckligt mycket smiter nog in igenom de gapande takfönstren.

Kurri finns inte mer

Känner mig riktigt riktigt ledsen just nu. Gick förbi vattentunnan och fick se något brunt. Trodde först att det var en fågel. Sedan såg jag: en ekorre. Gick in och tog på mig plasthandskar och fiskade upp den lilla kroppen. Ingen tvekan. Det är Kurri. Fy så hemskt. Känner mig som en bov. Ska genast försöka hitta ett nät att lägga över så att inga fler djur drunknar. Just nu tänker jag på att det kanske ligger svältande små ekorrungar någonstans där ute i dungen.

Äntligen dill!

Första dillen har tittat upp ur sin kruka. Kanske dags att så ny dill, så att jag har när den här inte längre vill.

Ingen frost nu, tack!

I kväll orkade jag inte vänta längre. Medan maken fixade till fyra nya pallkragar av halvstorlek och fyllde på ny jord i dem han satte upp förra sommaren, gjorde jag små gropar i jorden och stoppade ner plantor.

En kragpall är nu full med krasse, en annan med zinnior, en med dahlior och så en med astrar. Ett par blandade blev det också med dahlior, stockrosor, aklejor samt en och annan luktärt. Pallkragen som blev över ställde vi framför "BB" och "Förskolan Fröet". Där växer än så länge endast några solrosor, men i morgon ska jag fylla på med mer växer.

Hungarian Black

Äntligen har chilisarna börjat blomma. Och det är den här jag har längtat mest efter att få se. Hungarian Black heter sorter. Älskar färgen. Synd bara att blommorna är så små.

Jag måste vara utvald!

Fenomenal. Så måste det vara. Jag kan inte vara något annat än fenomenalt drulleputtig.

Skulle vara så dukig. Var färdig för kvällen. Bara bergvallmoplantorna kvar att vattna. Tog in dem i groventrén och fuktade kruka för kruka, hur försiktigt som helst för att absolut inte få något vatten mot själva rothalsen och allt det där.

Det tog sin lilla stund. Sedan skulle jag bara gå ut med plantorna. Oups!!! Vilken saltomortal! Upp i luften, en piruett och så ner med ett stort magplask på klinkergolvet. (Plantorna alltså, inte jag.)

Så, nu har jag pysslat om dem. Gett dem mer jord och massor av sand. Visserligen var det bara en av backarna som försökte göra ett simhopp, men självklart var det den med de allra kraftigaste exemplaren. Jag menar, vad annars – det är nästan lagstadgat att det ska bli så.

Det är bäst för er att ni håller tummarna för mina blå bergvallmoplantor – annars finns det risk att det kommer fler inlägg om dessa rara små växters upp- och nedgångar, snedsprång och kullerbyttor i livet.

Ha en trevlig kväll, nu ska jag gå och städa den där entrén som senast i går var båda dammsugen och nytorkad och som nu är full av härligt nyfuktad jord.

Alldeles paff

I dag hade jag ett jobb i tidningen om jordgubbsväggen jag gjorde i somras. Gissa om jag blev förvånad när en läsare ringde och frågade om jag var trädgårdsmästare och om hon fick hyra mig för att designa och ordna hennes trädgård.

Jag tar det som en stor komplimang. Nyss var jag alldeles trött och var tvugen att öppna fönstert för att få in lite luft. Det går ju inte an att somna över tangentbordet, men nu sitter jag här och strålar som en sol. Tänk vilken energikick ett kort telefonsamtal kan ge!

Tam ekorre?

I dag har ekorren och jag nästan blivit kompisar. Hittills har jag inte kommit närmare än två meter, men i eftermiddag har jag ansträngt mig. Och till slut gick det.

Hon – jag tror att det är en hon eftersom den har spenar på magen – har suttit två decimeter från näsan på mig. Själv har jag legat på mage i gruset och pratat hur sockersött som helst (hoppas inte grannen hörde mitt joller!!!).

Till slut gick jag in i huset och rånade makens godispåse på choklad. Det gick nästan, men en millimeter ifrån handen var det närmaste Kurri vågade komma. Men det är en bra början. Snart hoppas jag på att ha en Linda-trygg ekorre i trädgården.

Halvdränkt humla

Jag tycker så mycket om humor. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att de är så runda och goa. Och för att de brummar så mysigt när de flyger tätt förbi med sina tunga små kroppar.

I dag gick jag förbi den gamla såssnipan som blivit fågelbad och upptäckte en humla som förtvivlat kämpade för sitt liv. En bit av vingarna och lite huvud stack upp ovanför vattenytan. Jag bröt genast av ett blad från en blomma och lät humlan klättra upp. Sedan lade jag den och bladet på räcket vid entrédäcket.

Tänk att den humla kan flämta så pass. Och så länge. Den såg alldeles utpumpad ut. Men efter en och en halv timma började den krypa omkring på räcket och så lyfte den och brummade i väg över blomboden.

I fortsättningen ska jag nog se till att ha en liten pinne eller likande i fågelbadet. Då kan även insekter dricka utan att riskera livhanken.

Granne med potatis

Jag har väntat länge nu på att bonden ska så åkern utanför vår trädgård. Hade börjat tro att han skulle låta den vara i år och fantiserade om att smygodla både det ena och det andra.

Men så i dag när jag kom hem var det fullt med jättemaskiner i full gång. Tydligen ska vi bo granne med en hel massa potatis i år.

Spana in fårorna! Är de inte fantastiska!?! Fingrarna bara kliar efter att få smygodla där ute, men jag antar att jag får hålla mig till mina små pallkragar.

Julrosens barn

Just nu glädjer jag mig åt den här lilla grodden. Den kommer från min julros som sprätte i väg några fröer i somras och som jag genast sådde i ”BB”. Nu är det snart dags för den att flytta till ”Förskolan Fröet”.

Ett litet syskon har den, fast det exemplaret är lite mer vridet, så hur det mår vet jag inte. Men jag hoppas att båda ska vilja blir stora och att fler av fröerna ska få för sig att gro.

Julros med “tehuva”

Botad rothalsröta?

Kanske att det kommer gå i alla fall. Peppar, peppar, ta i trä. Mina små plantor med bergvallo fick ju rothalsröta för ett tag sedan. Jag planterade genast om dem i ny jord och fixade en vallgrav i kanten på varje kruka. Nu kommer vattnet inte i närheten rothalsarna. Och jorde får torka upp ordentligt mellan vattningarna.

Än vågar jag inte ropa hej på långa vägar, men plantorna växter bra och visar inga tecken på att vilja lägga sig ner för att dö.

Fast ett litet krux har uppstått. Jag har 32 plantor. En del ska få vita blommor, några ska få violetta och de flesta blå. Men vilka som är vilka har jag ingen aning om, eftersom jag i förskräckelsen med rothalsrötan klantigt nog lyckades blanda ihop de små rara.

Ljuvt och färgglatt

För snart ett år sedan köpte jag en ampel med jättesöta blommor. Jag hann knappt komma ifrån plantskolan förrän jag hade glömt namnet. Sedan dess har jag undrat, men inte hittat svaret – plantskolan hade öppet sista dagen för säsongen, så att ringa i efterhand gick inte. I går köpte jag en likadan ampel på samma ställe och den här gången bad jag om att få namnet nerskrivet på en lapp. Det är en tvillingsporre (diascia barberae).

Jag hade tänkt köpa en stor ampel med lila lobelia också, men så föll jag för färgprakten i den här skapelsen i stället. Olika sorter million bells tillsammans med hängverbena. Någonstans där inne i blomburret ska det visst vara lite lysimachia också.

Mord och maskrosor

Jag tycker nog att kissen ser lite mordisk ut i blicken. Kanske tycker hon att det är dags för ogräsrensning i kattgården. Tistlar, brännässlor och inte minst maskrosor verkar av någon anledning trivas betydligt bättre än gräs där inne.

Första dahlian

Första dahlian har slagit ut. Lite tidigt, kanske. Men det gör ingenting. Jag blev så glad när jag såg den.

Förra året misslyckades jag totalt med att övervintra mina dahlior. Alla dog. Jag hade lagt dem i en påse och ställt dem svalt – precis som jag hade blivit tipsad om av flera bekanta. För dem fungerar det tydligen, men mina dog.

I höstas grävde jag upp mina dahlior och planterade dem genast i ny jord i stora krukor. Sedan fick de stå i boden. Vatten fick de ett par gånger under vintern, men ytterst sparsamt.

Till min stora glädje har jag hundra procents överlevnad. Med tanke på att jag även har frösått rätt många, så lär jag drunkna i dahlior i sommar. Det ska bli superduperhärligt!!!

Inte på riktigt

Det är inte alltid blommor måste vara på riktigt. Snart är det dags för fika. Ska bara vattna i växthuset först.

Plaskdamm till pippifåglarna

Vill bara visa mitt nya fågelbad. Hittade en gammal såssnipa i rostfritt på Återvinningen. Inte särskilt snygg i sitt ursprungliga syfte, men passar faktiskt rätt så bra nedstucken i den lilla vita rabatten – i alla fall i mina ögon. Återstå att se om pippifåglarna tycker den ser inbjudande ut.

Solvarm tall och hjortronblom

Jag är helt fascinerad. Har precis varit ute och gått på ett ställe där jag aldrig tidigare varit − trots att det inte ligger mer än 400 meter ifrån huset. Kan inte fatta att jag har bott här i två och ett halvt år utan att upptäcka detta paradis innanför vassruggarna. Det är visserligen sankt och rätt gott om fästingar, men det växter skattram där och doftar solvarm tall. Över allt är det små tuvor med ängsull. Men det som verkligen fascinerar mig är alla hjortronblommor som slagit ut intill vitsipporna. Hjortron som blommar i början av maj. Årstiderna är definitivt ur led!

Oväntat besök

Just som jag skulle stänga igen växthuset för kvällen och gå in med min bok hörde jag en busvissling. Jag såg mig inte om eftersom jag tänkte att det nog var en pippi som fått till lätet lite galet. Men det var ingen pippi, utan oväntat trevligt besök – grannen från andra sidan skogen och hennes nappflaskelamm Lovis.

Efter att ha hälsat på kissen, som mest tyckte att det var läskigt, krafsat med hovarna i morotssådden och gödslat gräsmattan – på båda sätten – somnade hon i mattes knä. Nu har hon trippat hem tillsammans med matte och mina växter andas ut. Ett lamm är visserligen ingen get, men jag hade nog trott att ett och annat blad skulle stryka med.

Rabarberpaj och växthusröj

Det doftade skolavslutning när jag tassade ut i nattlinne och med kniven i högsta hugg för en liten stund sedan – i alla fall i några minuter, sedan tände grannen sin braskamin och förvandlade försommarkänslan till minnen från scoutläger. Men jag var inte ute så länge. Allt jag skulle göra var att hugga av stjälkarna till min blekta rabarber. Nu ligger det en paj i kylskåpet och väntar på att bli gräddad i eftermiddag.

När jag ändå var ute passade jag på att ta en bild, eftersom växthuset bytte skepnad i går. Värmetunnlarna plockades ner och ett bord lyftes ut. Härligt med lite mer ordning. Jag har gått igenom alla små krukor, fyllt på med mer jord där det behövs och i vissa fall skolat om. Här och där har jag tryckt ner ett par kulor med långtidsverkade gödning i hopp om att det ska växa ännu bättre.

Fiskägg i odlingarna

Det ser ut som om en abborre har lagt ägg i några av mina papperskrukor. De små orangefärgade prickarna finns både ovanpå jorden och på pappret. Någon som vet vad det kan vara? Ägg? Mögel? Annat läskigt?

Egna penséer

I påskhelgen slog mitt livs första "hemsådda" pensée ut. Så trevligt! Trodde inte att det skulle gå riktigt så snabbt från sådd till blomning, men nu har jag en hel skog av svarta och vita penséer. Tanken är att de ska bo i jorden kring fruktträden på framsidan av huset. Det är med andra ord hög tid att ta bort gnagstängslet och se till att jorden rensas från ogräs.

Blöt Kurre

Vilket väder! Stora snöflingor har dalat ner bland mina sparrisar och över jordgubbsplantorna som står i blom. När jag åkte till jobbet var låg det en ishinna på vattnet i näckrostunnan. Nu har snöandet övergått i regn. Tycker synd om Kurre som inte kan hålla sig borta från godsakerna. Svansen blir stripigare för varje nöt han gnager i sig.

Vitt på marken igen

Nu är det nog definitivt slut på de senaste veckornas sommarvärme. Har stängt värmetunnlarna i växthuset och gått in. Nu blir det till att tända en brasa. Inte ens katten vill vara ute.

Frusna tomatplantor

I morse vaknade jag till isande vindar och en termometer som mätte 2,4 grader. Klockan var halv åtta och jag vill inte ens tänka på vad termometern visade på småtimmarna.

Ett omslag i vädret är egentligen inte så dumt. Jag älskar våren och vill gärna få njuta av den länge. Men i natt stod mina små tomatplantor ute. Kommunikationsmiss mellan mig och maken. Ingens fel. Bara sådant som händer. Så nu håller jag tummarna och pysslar om plantorna lite extra. Hoppas innerligt att de klarar sig och inte vissnar bort.