I vårsolen

Åh, ljuvliga vårkänslor. Blundar för snödrivan bakom grannens häck och gonar mig i värmen. T-shirt i växthuset efter jobbet, sommardofter från grillen och egenodlad sallat mellan hamburgarnas ost- och dressinglager. Fru koltrast som sprätter i lövhögarna, sorken som nosar upp mat vid komposten och så råkylan när solen börjar gå ner. Bara njuter av dofterna som stiger från fjolårsgräset och av bofinkens sista drillar före skymningen.

Så det har kliat!

Hur trevligt jag än har haft på min resa, så har det kliat i fingrarna något oerhört. Vårvintern är inte rätt tid att ge sig ut och resa, i alla fall inte för mig. Har legat i solen och tänkt på mina tomatfröer. Vet inte hur många gånger jag har sagt till maken att tomatsådden är det första jag tänker ta itu med när jag kommer hem.

Och trots tröttheten efter på tok för få timmars sömn, så var jag faktiskt tvungen i går eftermiddag. Det gick helt enkelt inte att låta bli.

Oregon spring, black russian, golden sunrise och sunstream är nya sorter för mig, så de känns extra spännande. Yellow pearshaped och incas odlade jag förrförra sommaren, men inte i somras. Saknade dem – i synnerhet underbara incas. I somras var Vilma, vildtomat, supersweet 100, hundreds & thousands, gardner’s delight och big boy nyheter för mig. Ger dem en ny chans. Då tappade jag pop up-boxen med plantor upp och ner, så jag kände mig aldrig helt hundra på vad det egentligen var som växte i de olika krukorna.

Hemma igen

I natt kom jag hem ifrån Afrika. Har tillbringat halva mars på Kap Verdeöarna Boavista och Sal.

Så häftigt det är att få gå runt i huset och se efter vad som har hänt i krukorna under bortavaron. Mina chilisar har växt till sig ordentligt och tomaten, som inte var större än ett knappnålhuvud när jag åkte, har nu ”svällt upp” till storleken liten flirtkula.

Trodde nog att det skulle vara lite vårligare här när jag kom tillbaka, men såg snö redan från flygplanet. Fast trädgården ser ut att vara näst intill snöfri och i rabatten har snödropparna tittat fram. Underbart att få vara med om vårstarten här hemma!

Något för alla

Åh, en pysselbok till! tänker jag när en kollega viftar med en bok som adresserats till mig. Den här gången är det ”55 enkla projekt för din trädgård” av Malena Skote (Semic). Framsidan ser riktigt lovande ut. Men inuti är den nog lite för hemvävd för min smak. Eller också är det projektens oerhört varierande karaktär som får det att kännas lite hattigt. Jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att jag inte vill använda en ljusblå toalett med pastellrosa sits som kruka i min trädgård.

Men här och där finns det projekt som inspirerar och några som jag vill sno rakt av. Ända sedan jag besökte Eden Project i Cornwall för några år sedan har jag drömt om en fågelskrämma gjord av skrot. Där var det tvättmaskiner och mikrovågsugnar som användes till de flera meter höga kreationerna. Men i den här boken finns det ”skrotskrämmor” som passar till vanliga trädgårdar.

Jag blir också sugen på att göra ett planteringsbord av en marmorskiva – precis som i boken. Ett upphöjt bord att ha intill hängmattan vore nog inte heller så dumt. Kanske är det ändå variationen som är det finfina med boken – de flesta kan nog faktiskt hitta något att inspireras av.

Filmjölk till mossan

Jag vet att de flesta inte vill ha mossa i gräsmattan. Men själv drömmer jag om mossa. Kulliga små mosskuddar och så ormbunkar runt omkring.

På norrsidan av huset, precis till vänster om entrédäcket, är det väldigt skuggigt. För att inte tala om trist − bara en och annan liten viol som då och då sticker upp ur gräsmattan och försvinner snabbare än maken hinner tänka gräsklippare.

Så där vill jag ha mossa. Har hört att filmjölk ska göra susen, så i sommar ska jag blanda filmjölk med vattnet i kannan och förhoppningsvis skapa ett finfint klimat för mossan. Ska nog hålla tummarna också. För säkerhets skull.

Massor om skadedjur och ogräs

Åh, jag blir precis som i kantarellskogen − alldeles stressad utifall att svamparna på de gula fläckarna får ben och springer sin väg när jag tittar åt andra hållet.

Det är boken "Största trädgårdshjälpen om skadedjur och ogräs" av Susanna Hultin och Gunnel Carlson (Semic) som får mig att känna på det sättet. Jag vill helst slå upp varendaste sida på en och samma gång och blir så ivrig att jag knappt hinner läsa färdigt som gråsuggor förrän jag hoppar vidare till steklar, maskrosor, fladdermöss och friskvård för trädgård. Och hå hå, här finns till och med ett felsökningsschema.

Till slut tvingas jag inse att det inte går att läsa allting samtidigt – oavsett hur intressant det är. Och att försöka komma ihåg allting är lönlöst. I alla fall för mig. Så jag bläddrar långsammare och tänker att jag nog ska se till att ha boken nära till hands och använda den som uppslagsbok. En väldigt trevlig och nyttig sådan.

Ur en myras perspektiv

Envisa och uthålliga. Annat kan jag inte säga om dessa små växter som måste frysa rötterna av sig om vintern och bränna sig halvt fördärvande när sommarsolen vräker ner över terrassen. Själv brukar jag inte kunna gå barfota över stenarna en varm sommardag. Men småttingar tycks klara sig vad vädrets makter än bjuder på. Och visst är de väl fina? Det gäller bara att ta sig ner på knä. Till en annan nivå. Och se världen som en myra.

Farmors blomma

Åh, vad jag längtar efter att få se luktärterna blomma. Efter att få dra in doften i näsborrarna och tänka på farmor. Jag förknippar luktärter med henne. Liksom astrar. Förra året försökte jag få luktärterna att blomma samtidigt med vitsipporna. Det gick inte alls. Har inte en aning om när de börjar blomma i år, men de har stått under lysrör och snart ska jag sätta ihop dem i en större kruka och låta dem stå i växthuset varma dagar. Ska sätta fler frön också. Inte minst av den röda sort jag köpt frön till. Tänk så härligt växthuset kommer att dofta.

Toppad purjo

Jag har klippt till mina purjolöksplantor. De har sett så förskräckligt fula och rangliga ut. Men nu är de riktigt fina. Det blev liksom mer av dem efter klippet, precis som luggen när frisören har varit där och toppat.

Den fungerar!

Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.

När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.

Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.

En liten knappnål

Den är nästan omöjligt liten. Jag vet. Men jag kan ändå inte låta bli att försökta mig på en bild. Det är ju trots allt årets första tomat. Fast den är inte mycket större än en knappnål. Och mina skakiga händer är definitivt inte ämnade för hjärnkirurgi.

Som modellera!

Jag har köpt flera påsar med frö till spännande kryddväxter, främst olika varianter av basilika och oregano. Fast det är inte lätt att få de små plantorna att bli stora. I alla fall inte om man som jag är nyfiken och går och nyper blad för att få smaka. Har just provat min vaniljbasilika och går omkring med ett stort leende. Den smakar ju modellera!

Nu är det inte så att jag brukar äta modellera, men jag minns så väl doften från när jag var liten. Har alltid tyckt att modellera och vaniljstång doftar väldigt lika, så nog är det vaniljbasilika alltid.

Borde vara här och nu lite oftare

Insåg just att jag nog har det rätt så bra – trots att vinden dånar utanför och regnet smattrar mot rutan. Eller kanske just därför.

Har jobbat hemifrån i eftermiddag med sprakande brasa i rummet intill och chiliplantor och kryddörter på tillväxt på andra sidan datorskrämen. Och så utanför – åkern som blir allt mer synlig i takt med att snön smälter undan.

Jag borde nog komma till insikt lite oftare. Stanna upp. Uppskatta här och nu. Ska nog träna på det. Ska börjar med att nosa på tomatplantan i sovrummet där en första tomat just har börjat växa. Kanske passar jag på att stoppa ner fingrarna i jorden lite grann, krafsar på ytan och känner på fukten där under. Och så ska jag nog så ett frö någonstans. Bara för att så där en alldeles ovanligt vanlig torsdagskväll.

Inga ekorrar för sjusovare

Typiskt! Äntligen en ekorrmatare och så sover jag en halvtimma längre än jag brukar. Vaknar nästan alltid av mig själv vid sextiden och då brukar ekorren vara i full gång med sin frukost.

Men nu står i alla fall ekorrmataren på plats. Provisoriskt. Eftersom marken är lite för hård att slå ner stolpar i just nu, får den stå på en bock. Undrar om ekorren har varit där. Kanske blev han skrämd när han såg den nya kolossen.

Är lite nyfiken på hur fåglarna kommer att reagera på godsakerna inne i glasburken. Kanske kommer jag hem och hittar tio blåmesar ihopträngda bland nötterna.

Nu är den gjord

Kan meddela att tidsåtgången för att bygga en ekorrmatare är exakt den samma som att laga köttbullar och potatismos på "gammaldags" sätt. Maken sågade och spikade och jag lagade maten. Mataren är fylld med hasselnötter, jordnötter och solrosfrön – bara att vänta och se om kurre gillar sin matare i morgon bitti.

Levande trädgård

För mig är trädgård inte bara växter. Det är allt som rör sig i trädgården − ju mer och fler, desto bättre.

För några helger sedan upptäckte vi en vessla i trädgården. Stor lycka. Och min vinterbeskärning av päronträdet blev en riktig magnet för harar. Trevligt. Inte minst med tanke på att vi inte har sett så mycket harar på ett tag.

Just nu är det ekorren jag gläds åt. Den är här varje morgon och jag vill så klart att den ska fortsätta komma. Min kompis Amy i Texas gillar också ekorrar och har en jättefin matare. Ska försöka göra en likadan. Har googlat lite och hittat en ritning. Glasburk har jag redan – en jättestor glaskonserv som jag fått i restaurangen på jobbet. Tänk så trevligt det vore om den lille parveln ville bli kvar här i trädgården!

Stick i väg! Lämna mig ifred!!

Men hallå, ska du stå där och knäppa med den där manicken hela morgonen? Va!?! Jag försöker faktiskt få i mig min frukost. Gå in och bred dina egna mackor, i stället, pysen.

Vingar fulla av vår

Det var ett annat ljud från blåmesarna i dag. Mjukt. Inte ett dugg ettrigt. Kanske tänkte de på sina ägg när de undersökte holken i alträdet ut mot dungen och solen fick smältvattnet att forsa fram i stuprören. Min sallat fick en klorofyllchock på terrassen. Riva slickade på gammalt gräs som kom fram under snön, rullade runt på stenarna och fick soldoft i pälsen. Och så plötsligt − en fjäril. Den fladdrade förbi just som vi ätit lunch i solgasset och var borta efter bara några ögonblick. Det kan bara betyda en enda sak – våren är här!

Pyssel till trädgården

Av någon märklig anledning fick jag i början av veckan boken ”Nytt och kreativt med betong & loppisfynd” av Susanna Zacke och Sania Hedengren skickad till mig på redaktionen. Jag hade beställt andra böcker för recension från förlaget, men inte den.

Jag blev så klart inte ett dugg ledsen. Måste erkänna att jag kastade mig över boken. Har nog aldrig varit så snabb med att skriva en recension efter att ha hittat en bok i postfacket, men den här passade mig perfekt. Och gissa om jag blev sugen på att börja pyssla till trädgården! I går besökte jag återvinningen för att hitta saker till mina pyssel och nu på morgonen har jag blandat betong så att det står härliga till.

Det var andra gjutningen för i år. Den första tog två veckor på sig för att brinna i det svala utrymmet där jag hade ställt den, men resultatet blev ovanligt slätt och fint. Maken, som är van vid betongarbete, undrade till och med vad jag hade använt för betong. ”Vanlig finbetong”, svarade jag och pöste lite stolt med kinderna.

Långsamt är bra

På något märkligt sätt har tiden gått väldigt fort. Det är redan en och en halv månad sedan jag sådde mina penséer! Och nu är det ingen tvekan om vad det är som växer i krukorna. Vilket underbart vårtecken. Misstänker att det kommer att vara försommar innan jag får se plantorna slå ut i blom, men det gör ingenting − det är ju så härligt att vänta och att få följa den långsamma utvecklingen.

Min plantvakt

Det gäller att vakta växterna noga. Det kan ju faktiskt hända att en sorgmygga flyger förbi!

Okej då, en blomma får du behålla

Paprikorna blommar så att jag knappt vet vad jag ska göra med dem. De tycker antagligen att jag är jättetaskig som går och kniper bort alla knoppar. Fast i dag kunde jag inte låta bli att lämna en blomma. Det får bära eller brista. Plantan är riktigt stor nu. Bara det blir lite varmt så ska jag låta dem känna på ljuset i växthuset. Gissar att det lär bli ett fasligt bärande ut och in.

Diskmaskinen full

Jag är väldigt nöjd med mig själv just nu. Har stoppat diskmaskinen full med småkrukor, byttor, pop-up boxar och annat som hör odlingen till. Tänk så rent det kommer vara när jag återvänder från jobbet. Hoppas nu bara att jordresterna försvinner av sig själva …