Förra hösten gick jag och jämrade mig hur länge som helst. Jag köpte på tok för många lökar som jag tog alltför lång tid på mig att plantera. Och när jag väl låg på knä i landet och planterade så var det jättejobbigt. Benen domnade under mig.I år tog det inte mer än en vecka – trots att jag köpte mer än dubbelt så många lökar. Jag har inte ens ojat mig. Receptet heter löktråg, bord och stol. Att sitta ute vid det tillfälliga planteringsbordet och skvätta jord och benmjölk i löktråg medan solen värmer kinderna är helt enkelt underbart!
Okej, trågen har inte kommit ner i rabatten än. Men det beror på bostadsbrist. Fyra bukettspireor och en massa dahlior står i vägen. I väntan på nedgrävning har löktrågen det alldeles utmärkt bra i ett pallkrageland.
2 kommentarer:
SMART!!!
Hur mycket jag än älskar dessa vårlökar så hatar jag blasten som senare misspryder rabatten.
Likaså är jag trött på dessa tulpaner som bara kommer en gång.. kankse två... bortkastade pengar.
Men jag har varit där du är!!!!
Köpt och planterat massa lökar!!!
Linda
Oj, har du sorkar eller något som äter upp lökarna? Stod faktiskt och tittade på de där "silarna" som osten ligger i i burkar till fetaost. Funderade om det skulle vara smart att plantera lökar man är rädd om i sådana för att inte gnagare ska komma åt, men sedan kom jag på att det är plast, så det fungerar inte. Men något liknande i metall kan nog göra susen.
Vi har en dunge här utanför. Det ska bli ett undanskymt pallkrageland där till löktrågen, så att de har någonstans att växa på sommaren. Kanske är det också lättare att komma ihåg att gödsla lökarna ordentligt på det sättet - alltså i samband med att man flyttar dem. Men, men ... vi får se hur det går - det är inte alltid det blir så duktigt som man har tänkt sig.
Ha en bra dag!
//Linda
Skicka en kommentar