Så larvigt!

Jag är lite purken just nu. Jag vet inte vad larven på bilden heter, men jag gissar på stor klematisgluffare.

Upptäckte den i dag när jag skulle titta till mina sticklingar. Suckade djupt när jag såg den feta larven. Ingen som helst tvekan – flasksticklingen är körd. Den och alla de kådafärgade äggen åkte raka vägen till soptunnan.

Hoppas nu bara att sticklingarna i landet tar sig och att de inte drabbas av stora klematisgluffare de också.

En timma efter inlägget:
Jag har googlat lite och lärt mig ett och annat. Den mintgröna larven är inte en stor klematisgluffare utan larven till en orangestjärtad insekt som heter klematisstekel. Men med tanke på aptiten, så var mitt namn rätt så mitt i prick.

Klematissteklens bebisar äter upp klematisbladen i snabb takt. Stekeln är duktig på att föröka sig och larverna är svåra att upptäcka när de är små och sitter på bladens undersida. Larverna ska slängas där de inte kan göra skada, eller klämmas ihjäl, och bladen ska helst brännas. Ingenting ska läggas i komposten. Blåmesar ska gilla de här gynnarna, så en holk med lagom stort hål för just blåmesar kan vara en god idé.

Dagens lärdom:
I fortsättningen ska jag försöka komma ihåg att vara lite försiktig när jag släpar hem växter och sticklingar från andras trädgårdar. Att sätta det gröna i karantän kanske inte är så tokigt.