I slutet av augusti städade jag ur torkskåpet. Eftersom jag aldrig riktigt förstått vitsen med torkskåp, så använder jag det mest som förvaring av en massa olika odlingsattiraljer – med andra ord: i torkskåpet trycker jag in sånt som jag inte har någon lust att ta hand om. Så fort jag har stängt dörren försvinner grejerna ur mitt medvetande. Hur bra som helst!Men jag blev lite besviken den där dagen när jag tog itu med min glömska och hittade mina amaryllislökar, de som var lite dyra, slog ut i väldigt fin blom och som jag skulle vårda såååå ömt. Det jag ägnar mig åt just nu kan lika gärna vara en räddningsinsats som palliativ vård. Vet inte hur det ska gå. Men jag har grävt ner dem i Förskolan Fröet och tänker låta dem sitta där så länge det är frostfritt. Om de förlåter mig för min vanvård så kanske jag någon gång kan få vackra små amaryllisblommor igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar