Förra våren började grannarna på andra sidan vedhögen att prata om honungsrosor. Jag älskar honung. Till och med ordet smakar gott. Så givetvis ville jag också ha en honungsros.Med facit i bakfickan borde jag nog ha läst på lite mer innan jag brummade i väg till plantskolan och köpte min livs första rosbuske – en helenae lykkefund. Men det gjorde jag inte.
Blommorna är väldigt fina och de doftar sagolikt. Men de blommar väldigt kort. Och framför allt – busken är starkväxande. Det tog inte många veckor innan vi förstod att vi hade adopterat ett monster, en landlevande bläckfisk med långa, slingrande armar. Sju meter hög kan den tydligen bli. Tjolahopp!
Hela vintern har vi diskuterat hur vi ska stödja vårt lilla honungsmonster. Och nu äntligen har vi hittat en ställning där den kan slingra runt bäst den vill. Och sticker den upp och gör sig märkvärdig – ja, då åker sektatören fram.
6 kommentarer:
Hi Hi och jag som har en nyplanterad honungsros.....så din växte alltså fort redan första sommaren. Ska bli spännande att se hur min blir. Har satt den vid ett träd. Kram
Hej!
Det låter som att det kan bli jättefint. Vår honungsros växte drygt en och en halv meter i somras. Så nog växer den ;o)
Lycka till!
//Linda
vilken härlig bild!
jag har en kompis som planterade den vid ett träd (precis som lena skriver) och lät den slingra sig runt stammen och grenarna! så fint! ditt stöd ser ju jättefint ut, linda!
kram thereze
Tack! Hur fick hon den att slingra? Jag tycker inte att den visar några direkta tendenser till att "skruva" sig. Eller har hon hjälpt den på traven?
Kram Linda
Japp, honungsrosor är monster: jag är sugen på att skaffa en själv. =)
Svägerskan har en honungsros som raserat allt hon försökt få den att klättra på, den har rivit sönder (!!!) flera spaljeer. Nu har den fått en ställning av armeringsmatta, den ska väl hålla i alla fall... =)
Oj! Det låter oroväckande. Jag älskar min nya ställning. Hoppas verkligen inte att rosen får för sig att tränga sönder den. Jag hade bra gärna velat göra något av armeringsmatta, men Klas hävdar bestämt att det är jättesvårt att bocka den alldeles rund ... :o)
Ha det så gott!
//Linda
Skicka en kommentar