Första gurkorna

Årets första gurkor är skördade. Jag har längtat mig tokig efter dem och njöt när jag fick gnugga bort taggarna och kände doften av de solvarma frukterna. Sorten heter Vert petit de Paris och smakar ljuvligt. Nu vill jag ha mer och hoppas på att få skörda varannan dag.

Bornholm har inte tappat anlagen

När jag för ett år sedan upptäckte pelargonen Bornholm så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade de näst intill rutiga bladen och de röda blommorna som påminde om rosenknoppar.

Men när plantan växte sig större försvann rutmönstret och bladen blev gröna utan vita inslag. Jag var så besviken, eftersom jag trodde att plantan hade förlorat anlagen. Jag tog sticklingar i alla fall, men nu börjar även de att bli utslätade i färgen.

Nu ska de dock blir rutiga igen! I torsdags intervjuade jag en pelargonsamlare och som av en händelse nämnde hon just Bornholm och berättade att mönstret försvinner när sorten står för ljust. Mina Bornholmspelargoner har bott i den soldränkta vinterträdgården. Nu ska jag se till att hitta en skuggigare placering på att jag på nytt får njuta av mina rutiga blad.

Chansar med tomatplantorna

Tänk när man kan skörda sådana här mängder igen!

Jag har verkligen chansat i veckan. Väderleksrapporten har gett en fingervisning om bastutemperaturer i vinterträdgården och jag har därför ställt ut mina små tomatplantor i växthuset redan vid halv sju på morgonen. Det har inte varit mycket mer än fyra grader där inne då.

Jag hade allt lite ågren i måndags förmiddag när jag insåg att jag borde ha plockat bort favoriten sun belle eftersom jag endast har ett frö kvar och fröfirman inte längre för sorten. De små plantorna såg dock fina ut när jag kom hem i måndags, så jag gjorde samma sak i går när det var nästan en grad varmare.

Fast i går blev vädret inte lika strålande och temperaturen lär inte ha stigit särskilt snabbt. Men tomaterna ser fortfarande finfina ut. ”Du kommer att få blåa blad”, sa kollegan och förklarade att mindre tomatplantor inte tål temperaturer under tio grader. Vi får se. Har jag tur är det här ett sätt att få riktigt kraftiga och fina plantor.

Törnrosas kjortel

Förra året fick jag frö av en snäll person i ett trädgårdsforum på Facebook. Jag blev förtjust. Jag gjorde dock misstaget att plantera ut samtliga plantor i rabatten och hann därför inte få några egna fröer.

Samma snälla person skickade nya fröer i höstas och nu har jag 15 plantor som växer hur fint som helst.

Några av dem ska få bo i en ampel som jag kan ta in i höst. Då får de små gammelrosa balklänningarna chansen att blomma färdigt och jag får eget frö till nästa år.

Andas ut

En av oss kan konsten att softa. Den andra far runt som en skottspole med alla sina borden. Nu ska jag försöka härma Riva och bara njuta en stund.

300 gladioluslökar

HATT är en ny bokstavskombination som jag uppenbarligen lider av. HATT står för hyperaktiv trädgårdstjej och det var på lunchen i måndags som jag till slut kom till insikt om min diagnos efter att ha råkat inhandla 300 gladioluslökar.

Egentligen var det dahlior jag skulle ha och jag skulle ha åkt till plantskolan för att handla, men såg ett inlägg på Facebook om att Lidl sålde till bra pris. Svängde in där på vägen till plantskolan och kom ut med gladioluslökarna, ett 30-tal dahliaknölar samt ett rejält gäng med lökar till doftliljor.

Jag hade lite ågren ett tag. Det hade visserligen blivit dyrare att handla den mängd gladioluslökar jag ville ha, men jag kan ju inte slänga finfina lökar i komposten. De lever ju!

Som tur är kläckte en kollega idén att jag borde sälja överskottet. Lade ut en förfrågan i byns loppisgrupp på Facebook och begärde ett mycket rimligt pris. Fem minuter senare hade jag sålt 225 lökar. Blommorna ska försköna ett vandrarhem och jag fick de lökar jag behöver till halva priset jämfört med om jag hade köpt dem hos plantskolan.

Mina varggap lever

I våras besökte jag en konstnär som också gillar trädgård och som insisterade att jag skulle ta med mig sticklingar hem från hennes varggap. Hon sa att de var lite knepiga att övervintra, men jag tror faktiskt att blommorna har överlevt i rabatten. För säkerhets skull kanske jag borde täcka dem lite när vårsolen tittar fram eftersom de står oskyddade i en söderrabatt. Jag har ett helt gäng eftersom sticklingarna blev till fler sticklingar och i somras hade jag nästan som en fin liten matta med ljusgula små blommor. Är det någon som har sett den här växten och vet något om den?

***

Jag har bildgooglat och vet nu att växten heter asarina procumbens på latin, att den hör hemma i Portugal, Spanien och Andorra och att den är härdig upp till zon tre. Den trivs i full sol till halvskugga och fungerar finfint i stenpartier och på murar.