Riktigt novemberväder

I dag är det verkligen november med ickeväder. Det är grått och regnet är så fint att det knappt lämnar några spår efter sig på ytan i näckrostunnan.

Jag har varit krasslig på nytt och jobbat hemifrån i två dagar med feber och värk. I dag känner jag mig mest förkyld och hängig, så vädret passar mig faktiskt. Det känns rätt okej att dricka honungsvatten i vinterträdgården och läsa en Allt om trädgård från i juli som fortfarande låg i sitt plasthölje.

Funderar på om jag inte ska läsa någron trädgårdsbok när tidningen är slut – det kan passa en dag som denna.

Inte så lyckat

En liten blåmes flög in i rutan till vinterträdgården. Det lät inte som någon kraftig kollision, men när jag tittade ut så låg pippin på backen och drog bakåt med huvudet så som jag har sett andra djur göra precis innan de dör. Jag blev så ledsen.

Men jag hoppades och hämtade den lilla pippin och lade den i min ”fågelräddare”. Jag köpte den som transportbur till min undulat för många år sedan, men plastlådan föll i glömska när undulaten blev sjuk och dog.

För några veckor sedan upptäckte jag lådan på en hylla i blomsterboden och kom på att den skulle vara mycket bättre både för fåglarna och oss än duschkabinen – det där jag brukar låta omtöcknade fåglar värma sig. Fåglarna kan kvickna till i lådan och gör sig inte illa när de väl blir sugna på att flyga igen. Jag behöver inte heller försöka fånga dem och skrämma dem en gång till – det är bara att ta med sig lådan utomhus och öppna den. Dessutom känns det bra att ha fåglarna på en liten begränsad yta med tanke på eventuell smitta.



Blåmesen fick sova en stund på skrivbordet medan jag fortsatte att skriva. Katten sov gott och märkte inte ens att jag hade en fågel i sjukstugan.

Trodde jag. Knappt en timma efter den första krocken gjorde en annan blåmes samma sak. Den flög vidare och segnade ner utanför växthuset. När jag försökte stoppa in även den i lådan så smet den första som tydligen hade kvicknat till. Det tog ”kattastrofen” en millisekund att fånga den stackars blåmesen. Känner mig så dum och klantig som lät det ske.

Den ena blåmesen kvicknade snart till och kunde återbördas till friheten. Den andra kom inte länge än till min klänning och fick följa med tillbaka in. Jag tyckte att den verkade må bättre när den hade fått lite sockervatten att dricka, men nu sover den med huvudet mot en hirskolv. Jag hoppas att jag ska hitta en pigg liten fågel i morgon bitti. I annat fall hoppas jag att den dör snabbt och slipper lida. Det här är ett misstag som jag inte lär göra om.

Höstfint i trädgården

Nästan varje ledig onsdag så slits jag mellan säng och gryning. Det skulle ju vara skönt att ligga kvar i sängen och sova bort halva förmiddagen och sedan fortsätta med att läsa en bok. Så tänker jag i alla fall så gott som varje tisdagskväll.

Men när morgonen väl kommer så kan jag inte låta bli att gå upp och njuta. Det är ju som vackrast då när mörkret ljusnar och blir till dag.

Den här morgonen var fåglarna extra tacksamma eftersom jag under fotograferingen upptäckte att det var dags att gå ut och fylla på i matarna. En liten gynnare var så ivrig att den passade på att flyga in i boden och förse sig med en liten förrätt i väntan på frukost.

Det är inte ens en grad ute, men alldeles vindstilla och riktigt skönt. I ylleklänning och med en filt om sig så är det inte alls fel med en morgonstund ute.



Dahlior och Törnrosas kjortel blommar fortfarande. De verkar inte ha förstått att vi både har haft frost och snö och att det är dags att säga god natt för i år.

***

 Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Bästa redskapen”.

 

Fågelbesök och morotssådd

I morse vinglade jag i väg till toaletten och lämnade dörren öppen. Trodde att jag hade fått ludd i ögat när jag såg något svart flaxa förbi i hallen och bestämde mig för att det definitivt är dags att ringa till optikern och kolla hur det egentligen står till med synen. Men så fick jag se skuggan på nytt och hörde ljudet av flaxande vingar.

Nix. Inget fel på mina morgontrötta ögon, för det var en talgoxe som irrade omkring mellan vardagsrum, kök och teverum. Maken såg halvdöd ut, men vaknade väldigt snabbt när han förstod att vi hade oväntat besök.

Till slut fick jag ut fågeln och av spåren att döma hade den krupit in genom springan i sovrumsfönstret för att få värma sig en stund. Jag ville inte stressa den lille, så det blev ingen bild.

Däremot hörde jag en rejäl duns när jag sådde morötter och hittade den här pippin på stenläggningen nedanför växthuset. Den fick ligga bredvid mig i solen medan jag fortsatte att så white satin, amsterdam forcing, purple haze, paris market, nantes, deep purple, rainbow och sugarsnax. Efter att ha fått värma sig i en sliten handduk i tjugo minuter flög den vidare som om ingenting hade hänt.

Syltbullar och växtvänner

Lugn och skön morgon i vinterträdgården. Kaminen knakar, solen tittar nästan fram och katten värmer rumpan. Själv mår jag mycket bättre efter att ha stoppat i mig lite medicin.

Jag har haft en fantastisk växtvecka. I måndags fick jag en präktig chiliplanta av Stig. Sorten heter aji llanero. Den ska vara smakrik utan att för den skull vara stark.

I onsdags hade lockfågelns uppfödare med sig rotade sticklingar till en mörkare variant av blyblomma och en fin pepino. Hoppas att den ska trivas här hos mig. Jag har hört att frukterna ska smaka som en blandning mellan päron och melon.

I torsdags kom det ett brev från Lavendia med sticklingar från hennes lila, krusiga passionsblomma. Trots att de fick ligga i vår väldigt kalla brevlåda i åtminstone fyra timmar så ser de små sticklingarna riktigt katiga ut.

Nu ska jag snart gå ut och se om jag vågar klippa lite i vindruvan. Tre fjärdedelar vill jag ta bort och det känns läskigt. Jag har bakat syltbullar på morgonen och ska nog ta med mig en ut till växthuset.

Längtan efter snöljus

Jag är hemma från jobbet sedan i går och dödligt uttråkad. Men det känns trots allt lyxigt få vara krasslig i en vinterträdgård som verkligen lyser upp av alla snö som föll i går. På åkern har den snart smält bort, men i trädgården ligger den kvar och får hela huset att kännas ljusare – trots att det är så grått runt omkring.
 

Även om jag tycker att dagarna är för korta, så har jag inte hunnit börja längta efter vårljuset.
 

Däremot längtar jag efter mer snöljus. Djupa drivor av snö som gnistrar i solen och nästan får det att sticka i ögonen.
 

 

Nyfallen snö som får allting att se rent och fint ut och snö som bäddar in världen och får den att stilla sig i tystnad.

OJ!