Stunder av lycka

Jag vet inte om jag är så bra på lycka. Jag är i och för sig oftast glad, men det är definitivt inte så att jag går omkring och känner mig lycklig hela tiden. Eller jo, jag är nog rätt lycklig – kanske är det så att mycket vill ha mer?

Tänk så skönt det vore att aldrig behöva oroa sig, att inte ta åt sig och att bara låta tråkigheter försvinna upp i tomma intet, att bara minnas det goda och att hela tiden tänka glada tankar. Fast det låter inte särskilt realistiskt att kunna ha det så och ibland kan jag känna mig avundsjuk på människor som är nöjda. För det är nog snarare det jag är mindre bra på – att vara nöjd. Jag vill hela tiden framåt, se mer, lära mig mer, utvecklas och få chansen att testa ännu en grej.

Lycka är att den övervintrade tomatplantan nu når mig till halsen och har fått tomater som än så länge är stora som flirtkulor.

Lyckliga stunder är det dock gott om. En lycklig stund var i söndags när jag kom hem och såg hur mycket sådderna har växt medan grannen på andra sidan skogen skött om dem. Chilisarna har börjat sätta frukt och det är hög tid att plantera om tomaterna. Den sysslan kommer nog att skapa lyckokänslor. Och så besöket på Nordiska trädgårdar i morgon – det blir definitivt en höjdpunkt av lycka!


Vill du också vara med i "Underbara onsdag"? 

Reglerna är enkla:  
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.


Nästa veckas tema är ”Långt borta”.

Vackrast som bukett

Jag tror att det är så här jag tycker allra bäst om mina amaryllisar – en bukett. Det blir mycket maffigare så än en stängel som sträcker sig så högt upp den bara kan ur en kruka. Jag har också en känsla av att de står sig längre när de klipps av och ställs i vatten.

Inte riktigt som på bilden

Picote var sist ut hos mig. Det dröjde ända till den 10 februari innan den slog ut. Det här var den sort som jag hoppades mest på, men den höll inte riktigt vad bilderna lovade. Blommorna är mindre än vad jag hade trott. Det gör ingenting. Däremot så hade jag hoppats på att det vita verkligen skulle ha en röd kant. Min blomma har röd kant på en del blad, men inte över allt. Gissar att det gäller att få tag i en riktigt prima lök med de anlagen – den på bilden som gjorde reklam för sorten var uppenbarligen av prima kvalitet.

Vilken skönhet!

När januari gick mot sitt slut var jag rejält trött på sena amaryllisar och ville helst slänga ut krukorna. Men så slog till slut elvas ut och oj vilken skönhet! Den här löken kommer jag att vara rädd om, för det här är en blomma jag gärna vill se igen. Nästa gång måste jag dock komma ihåg att ta fram den riktigt tidigt så att jag får njuta av den redan till jul.

Som en ängel

Att den här amaryllisen stod ut hemma hos mig är ett under. Vet inte hur många gånger den föll ur krukan – till slut även med utslagna blommor. Men trots misshandeln så blommande den vacker och länge. Den är inte vit utan nästan gulgrön. Mitten är limefärgad. Blomman ser lite gammaldags ut och ger ett lugnt intryck. Den får mig att tänka på en ängel. Jag tycker att den är jättevacker och vill gärna ha den igen. Det tog dock till mitten av januari innan den blommade hemma hos mig.

En främling

Jag har inte en aning om vad det här är för en amaryllis, men den är vansinnigt vacker med sin stora röda blomma. En riktig julamaryllis.

Vi fick den som julblomma av svärföräldrarna och den blommade i omgångar i drygt en och en halv månad. Fantastiskt fin amaryllis som jag hoppas ska vilja slå ut igen, även om den är en främling.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Lyckliga stunder”.

Overkligt vacker

Jag kunde inte sluta titta på den här amaryllisen när den väl slog ut i mitten av januari. Så vackert, nästan för vacker för att kännas som en verklig blomma. Den skulle definitivt passa i en tecknad film. Jag är faktiskt glad att den tog så god tid på sig, för den är definitivt inte julig. Jag hoppas att löken vill överleva och om den gör det så ser jag verkligen fram emot blomning på våren eller försommaren – då gör den sig nog bäst. Sorten heter gervase.