Helt ny fotoutmaning

Jag är egentligen nybörjare på fotoutmaningar, men så fort jag testade min första utmaning var jag fast. Det är så roligt att få ta en bild som jag inte själv bestämmer över helt och hållet – en bild där någon annan har bestämt ett tema och där jag måste klura ut hur jag ska bildsätta just det temat. Och trots att jag är nybörjare så är jag jättesugen på att själv hålla i en fotoutmaning och få hitta på egna teman. Jag kallar utmaningen ”Underbara onsdag” och den börjar i dag. Hoppas du vill vara med!

Utmaningens första tema är ”Längtan” och du får tolka det precis som du vill.

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är: ”Före solen”.

Underbara onsdag

Jag lägger ut en bild på ett glas med min fläderchampagne till det här första temat på ”Underbara onsdag”. För det är verkligen längtan. I alla fall för mig.

Jag lyckades precis knipa de sista blommorna på en grannes buske innan de bestämde sig för att vissna och har nu några flaskor med skumpa i kylskåpet. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att använda plastflaskor, för de är som tickande bomber. De jäser och blir allt mer kolsyrade.

Hur starka de är har jag inte en aning om. Knappt alls, kanske, eller rätt så. För min del får de gärna vara rätt svaga – kolsyrad saft vore helt okej. Men jag känner att de blir allt torrare i smaken. Har en provflaska som jag öppnar då och då för att kontrollera smaken och innehållet är så fantastiskt gott att spricker upp i ett stort leende – jag som knappt dricker alkohol i vanliga fall och för det mesta tycker att ”vanlig” champagne smakar konstigt.

Jag längtar mig tokig till advent och jul då jag har tänkt att champagnen ska börja serveras. Nästa år kommer jag att börja safta så fort flädern slår ut och se till att jag har ett festligt lager till höstens och vinterns fester – tänk bara så roligt det vore att ge bort flaskor med hemgjord champagne.

Spinn i badkaret

Jaha, och vad har vi här då?

SPINN!!!!!!

Jag tror att nästan alla krukväxter i huset har blivit angripna på en och samma gång. Så irriterande. Jag har ju en chili som heter cabai tree på tillväxt sedan i våra, som kan bli två meter hög och ska se ut som ett träd med en krona av chilisar. Den SKA överleva vintern.

Så nu är det upp till bevis. Jag har köpt en hutlöst dyr liten flaska med medel som 1) effektivt ska ta kål på spinn 2) ska vara ekologiskt.

Jag hoppas och tänker ge medlet en chans. Har testat provado tidigare. Det fungerar utmärkt, men är på tok för giftigt. Vill varken utsätta miljön eller mig själv för den sprejen igen. Så i kväll blir det badkaret för alla spinndrabbade växter. Chilisarna och mitt försök att odla stockrosor i kruka är först ut.

Lill-Fia på besök

Den här lilla sötnosen och hennes fyra syskon hittades övergivna i en hink i ett sommarstugeområde. Vad är det för fel på folk? Hur kan man ens komma på tanken att behandla ett djur på det sättet?

Som tur var upptäcktes hinken av en djurälskare och nu bor Lill-Fia hos grannen på andra sidan skogen. Jag är grön av avund. Lill-Fia är en dvärgrex, rasen som står högst upp på min egen önskelista tillsammans med lejonhövdad dvärgvädur. Pälsen på den här lilla gullungen är precis som sammet.

Som tur är har jag en snäll granne som låter mig låna Lill-Fia. Jag hämtade hem henne både i lördags och i går och det har varit så mysigt. Hon knakar tänder så att det står härliga till och katten har pussat på henne och sträckt ut sig tätt intill – kanske minns hon sin Snutt?

Det bästa är att Lill-Fia är en goskanin som jag får fästa mig vid. Grannens andra kaniner säljs som husdjur eller går till slakt för köttets skull. Men inte Lill-Fia. Hon har fått ett bra hem och där ska hon stanna.

Sista vindruvorna

Jag är så gräsligt trött på alla vindruvor som dimper ner på växthusgolvet. De går sönder, kladdar och har dessutom lockat till sig en mus som flyttat in under kaminen och antagligen framlever sina dagar snarkande på rygg i ett ständigt Bacchusrus.

Jag har inte riktigt fattat varifrån druvorna kommer. Jag har ju inte sett några. Men så i går hade löven fallit från ett ställe där det gömde sig hur många klasar som helst med fortfarande finfina druvor. Så nu har jag varit riktigt ordentlig och klippt ner alla klasar jag kunnat hitta och hoppas att jag inte behöver göra mer än att sopa löv tills rankan är helt kal.

Det tog ett par timmar att rensa druvorna. Men till slut blev det en skål med prima småklasar till far som ska firas om en stund, en skål med inte fullt lika snygga klasar till oss och en jättebytta där druvorna låg en och en med de små skaften borttagna. Totalt 3 kg druvor! Hälften (de rensade) ligger nu i boden och torkar till russin. Om stocken fortsätter att producera på det här sättet så kommer vi att vara självförsörjande på russin – vi har ju inte fått i oss hälften av förra årets skörd än.

Kaminen är på plats

Maken var inte glad på mig när jag för några veckor sedan stod i kaminaffären och mycket bestämt meddelade att jag ville ha en vridbar kamin och att den skulle vara centrerad i uterummet även om det innebar att skorstenen måste byggas med böj. Han trodde inte ens att det fanns vridbara kaminer och påstod att vinklade skorstenar inte går att sota – än mindre montera.

Men jodå. Maken ägnade hela gårdagen åt att montera kaminen – med snurrplatta och vinklad skorsten. Och jag tror att han är väldigt nöjd med att jag stod på mig.

Jag bara längtar efter att få börja elda, men först måste vi ta hit en sotare för provtryckning. Hoppas, hoppas det går att få en tid redan i nästa vecka.

Blommig fredag − oskyldig

Den här bilden har ett par år på nacken. Det var i början av maj som lilla Lovis från gården på andra sidan skogen kom på växthusbesök. Och nej, hon smakade inte på min heliotrop, men visst ser hon lite skyldig ut – precis som om hon just hade tänkt tanken och bestämt sig för att hugga in.