Lill-Fia på besök

Den här lilla sötnosen och hennes fyra syskon hittades övergivna i en hink i ett sommarstugeområde. Vad är det för fel på folk? Hur kan man ens komma på tanken att behandla ett djur på det sättet?

Som tur var upptäcktes hinken av en djurälskare och nu bor Lill-Fia hos grannen på andra sidan skogen. Jag är grön av avund. Lill-Fia är en dvärgrex, rasen som står högst upp på min egen önskelista tillsammans med lejonhövdad dvärgvädur. Pälsen på den här lilla gullungen är precis som sammet.

Som tur är har jag en snäll granne som låter mig låna Lill-Fia. Jag hämtade hem henne både i lördags och i går och det har varit så mysigt. Hon knakar tänder så att det står härliga till och katten har pussat på henne och sträckt ut sig tätt intill – kanske minns hon sin Snutt?

Det bästa är att Lill-Fia är en goskanin som jag får fästa mig vid. Grannens andra kaniner säljs som husdjur eller går till slakt för köttets skull. Men inte Lill-Fia. Hon har fått ett bra hem och där ska hon stanna.

Sista vindruvorna

Jag är så gräsligt trött på alla vindruvor som dimper ner på växthusgolvet. De går sönder, kladdar och har dessutom lockat till sig en mus som flyttat in under kaminen och antagligen framlever sina dagar snarkande på rygg i ett ständigt Bacchusrus.

Jag har inte riktigt fattat varifrån druvorna kommer. Jag har ju inte sett några. Men så i går hade löven fallit från ett ställe där det gömde sig hur många klasar som helst med fortfarande finfina druvor. Så nu har jag varit riktigt ordentlig och klippt ner alla klasar jag kunnat hitta och hoppas att jag inte behöver göra mer än att sopa löv tills rankan är helt kal.

Det tog ett par timmar att rensa druvorna. Men till slut blev det en skål med prima småklasar till far som ska firas om en stund, en skål med inte fullt lika snygga klasar till oss och en jättebytta där druvorna låg en och en med de små skaften borttagna. Totalt 3 kg druvor! Hälften (de rensade) ligger nu i boden och torkar till russin. Om stocken fortsätter att producera på det här sättet så kommer vi att vara självförsörjande på russin – vi har ju inte fått i oss hälften av förra årets skörd än.

Kaminen är på plats

Maken var inte glad på mig när jag för några veckor sedan stod i kaminaffären och mycket bestämt meddelade att jag ville ha en vridbar kamin och att den skulle vara centrerad i uterummet även om det innebar att skorstenen måste byggas med böj. Han trodde inte ens att det fanns vridbara kaminer och påstod att vinklade skorstenar inte går att sota – än mindre montera.

Men jodå. Maken ägnade hela gårdagen åt att montera kaminen – med snurrplatta och vinklad skorsten. Och jag tror att han är väldigt nöjd med att jag stod på mig.

Jag bara längtar efter att få börja elda, men först måste vi ta hit en sotare för provtryckning. Hoppas, hoppas det går att få en tid redan i nästa vecka.

Blommig fredag − oskyldig

Den här bilden har ett par år på nacken. Det var i början av maj som lilla Lovis från gården på andra sidan skogen kom på växthusbesök. Och nej, hon smakade inte på min heliotrop, men visst ser hon lite skyldig ut – precis som om hon just hade tänkt tanken och bestämt sig för att hugga in.

Jag bor på en järnvägsstation

Jag bor på en järnvägsstation! Det har i alla fall känts så de senaste tre dagarna.

I måndags var plattläggaren här hela dagen. Precis som det var bestämt. Han skulle egentligen ha kommit även i tisdags, men fick förhinder. Jag skulle göra nästa ”Lindas täppa” till Bostadsbilagan på eftermiddagen och eftersom jag var ensam hemma rantade jag runt i leggings à la långkalsonger och fleecetröja. Kändes så där när plattläggaren plötsligt backade upp. Jag for in i huset för att dra på mig en klänning och skyllde sedan på att katten är rymningsbenägen. Han skulle bara hämta en sak och försvann efter fem minuter. Klänningen åkte av och jag hann inte mer än att börja fotografera igen förrän två gubbar dök upp med de försenade glasen. På med klänningen igen. En kvart senare knackade det på terrassdörren. En försynt man frågade om han hade kommit rätt och lämnade en julklapp från förra året.

I går morse vaknade jag strax efter sju. Då var gubbarna tillbaka med de stora trekantiga glasen som ska sitta högst upp på vinterträdgården. De hann inte mer än bli färdiga förrän plåtslagaren dök upp. Och sen på seneftermiddagen kom plattläggaren för att göra så mycket med golvet att kaminen kan börja monteras i morgon. Det går framåt!

Årets sista bad

I dag tog jag årets sista bad i sjön. Fast med fusk. Grannen och jag lunchbastade. Och de tre baden var rätt snabbt avklarade – ett par dyk under ytan och några simtag. Iskallt, men så härligt. 6,5 grader i det soliga ytvattnet. Hädanefter får det bli skumdopp i badkaret.

Blogga med vit bakgrund

Tidigare i höstas försökte jag lägga in den här bilden på bloggen. Men det gick inte.

Eller jo, det gick, men det blev inte bra. Bakgrunden som var kritvit i Photoshop blev grådassig när jag publicerade den på bloggen.

Jag trodde att jag omedvetet hade lyckats göra någon dum inställning i Photoshop, men tydligen inte.

I dag var jag inne på bloggen ”Alt som er vakkert” och blev själaglad när jag 1) lyckades förstå instruktionen 2) insåg att det fungerar. Så – när en bild har getts vit bakgrund. Spara inte bilden som JPG. Spara den som PNG i stället.

Inte för att jag förstår varför det fungerar, men lätt och smidigt är det. Så, tack Helene!