Mitt första kakfat

I söndags letade jag assietter på en loppis i Gränna och i morse lärde jag mig att borra i porslin. Nu har jag gjort mitt första kakfat och alldeles strax blir det kafferep i växthuset.

Just här, just nu

Fortfarande varm, grillad kyckling och tomater från växthuset inkokta i vitlök och salvia. Ljumma vindar i kvällssolen och 21 grader i vattnet. Så enkelt, så underbart. Njuter så jag nästan spricker och önskar att jag kunde stanna nuet.

En stor lättnad

Vilken lättnad det är att vakna till en välansad trädgård!

Ogräs har rensats, mjöldaggigt gurkland har tömts, kanter har trimmats och djungeln har dragits bort – bitvis med våld (vem visste att stockrosor skaffar sig sådana långtjocka rötter!?!).

Alla fågelbad är skrubbade, land har krattats, mängder med krukor och hinkar är tvättade, lupinlandet har grävts ur och ska fyllas med nya plantor som jag har dragit upp i sommar.

Jag jobbade som en galärslav hela förmiddagen. När jag packade cykelkärran och åkte ner till bryggan var maken snäll och tog vid. Lite småfix finns förstås kvar, men inte mycket. Störst skillnad är det nog i näckrosbaljan. Den var läskig med en brun sörja av förmultnande blad. Nu är näckrosen ansad och avspolad och baljan diskad. I dag ska vi bara njuta!

Sensommarångest i morgonsolen

Jag sitter på trappan till groventrén med en fleecetröja mellan mig och stenunderlaget och önskar att jag hade en sensommarbänk. En bänk där solen kommer åt att värma lagomtidiga lördagsmorgnar som den här.

Lite småångest har jag också.

Vill inte jobba i trädgården. Jag vet ju att det krävs massor av jobb för att få tukt på djungeln som skjutit upp mitt framför ögonen på mig de senaste veckorna och som jag inte har haft en chans att komma i fatt. Det stressar mig i tanken, så det är bara att sätta igång.

En del kommer nog att höstas. Jag försöker intala mig att jag inte ska bli riktigt lika många odlingar nästa säsong, men jag skrattar högt redan när jag tänker tanken för jag vet ju hur det är – vårsolen får fingrarna att grönska och ivern att helt tappa besinningen.

I morse

Promenaden före jobbet i morse var bedövande vacker. Sex grader ute. Fleecetröja och tjocka mysbyxor. Hade faktiskt varit lite skönt med vantar. Och så sjön. På andra sidan, där solen kom åt, såg det ut som ett moln hade dalat och guppade på ytan. Inne i viken for dimskyarna fram över ytan trots att det var alldeles vindstilla. Jag skulle inte bada, men jag kunde inte hålla mig. Klädde av mig och plumsade i. Friskt, men så ljuvligt. Att få på sig kläderna efteråt när kroppen var alldeles blöt och håret droppade var inte helt enkelt, men det var det värt. Underbart sätt att börja dagen på

Underbart lycklig

Det är så underbart så det är inte klokt! Första jobbveckan har hittills varit hektisk, men i kväll är det så lugnt. Inte en vindpust. Den nedåtgående solen lyser varmt och det är fantastiskt skönt att värma sig i växthuset efter en simtur nere vid bryggan. Såg en häger lyfta från vassen och strandpipare som skrämda flög upp från strandkanten. I växthuset har vindruvorna äntligen börjat mogna, så allt jag behöver göra medan jag skriver är att sträcka upp handen och ta ett och annat bär. Lycka!

Flera flugor i en smäll

Just nu känner jag mig väldigt nöjd. På vägen hem från jobbet köpte jag en frukt- och svamptork där jag själv kan bestämma temperaturen. Jag har visserligen en tork sedan tidigare, men den är alldeles för varm för till exempel örter. Den här går att ställa från 35 till 70 grader. Dessutom var den på rea och kostade inte mer än 199 kronor. Hoppas nu bara att den fungerar och inte går sönder så fort garantin löper ut. Bäst ändå är att jag har kommit på ett andra användningsområde för torken. I stället för att låta den brumma i boden, ska den nattetid få vara igång i växthuset. Det är ju inte längre så varmt där ute om nätterna, men förhoppningsvis kommer det att bli någon grad varmare med hjälp av torken.