Fuchsior och jordgubbar

I dag hade jag mitt jobb om fuchsior i tidningen och puffades trevligt nog rejält på Bostadsbilagans framsida. Ännu trevligare var att en läsare som jag intervjuade för tre år sedan ringde på morgonen och berättade om sitt jordgubbsland.

Det var helt överväxt när hon och hennes man köpte huset de bor i nu och det var knappt att de trodde att plantorna skulle klara sig. Men hon rensade, lade tidningspapper mellan plantorna – fyra lager ungefär – och strödde därefter gräsklipp ovanpå pappret. Gång på gång på gång. Katten fick en varm och mysig plats att ligga på och hon fick skörda jordgubbar hela sommaren och bra bit in på hösten.

Hm … tror att jag ska testa hennes metod. Mitt jordgubbsland var riktigt sorligt förra året. Misstänker att jag i min iver att få jordgubbar tidigt skapade lite väl bra miljö för mögel och annat skrufs.

Varmt och kallt

Det är så spännande med bilder. Har ni tänkt på hur många bilder som är skira och tagna i kalla färger? Det vimlar av dem – inte minst på olika bloggar. Jag älskar dessa bilder. Ibland försöker jag själv. Bara för att testa. Det är ju så fint hos andra. Men så fort det handlar om mina bilder så slutar det med att jag i stället drar upp färgen en aning. Och kameran är inställd på att ta med varma färger. Jag pillar ner värdet då och då, men är strax där och pillar tillbaka det igen. Det här är ett försök. Men jag lyckades inte riktigt i dag heller. Var tvungen att dra lite i spakarna. Och så lite till. Blir genast glad när jag ser värmen komma in i bilden. Fast jag i dag drog jag tillbaka igen. Inte hela vägen, men nästan.

Den stackars växten är det som har klarat sig av min mynta sådd med fröerna från Aruba. Den har sett ut så här hela vintern. Nu har den fått lite ny jord och en fuktigare miljö att bo i. Hoppas att den ska härda ut till våren och sätta igång att växa rejält! Fast lite fundersam är jag. Både i Afrika och på Aruba har myntorna haft tjockare och lite mer läderartade blad. Här blir de mjuka och lite ludna. Och ändå ska det här vara exakt samma sort som den stora planta jag nästan smugglade med i resväskan från Västindien. Kan en växt förändras så pass på grund av var den bor? Någon som vet?

Dahlior från eget frö

Jag samlade mängder med frö från dahliorna i somras. Trodde nog att de skulle gro, så färska som de är. Men att det skulle gå så här snabbt!?! Sådde i onsdags och alla har tittat upp. Har till och med skolat om några stycken. Det ska bli jättespännande att se om det blir några roliga variationer när blommorna väl kommer.

Mysiga små getter

Våren har börjat med födslar på andra sidan skogen. I torsdags föddes killingarna Linus och Leopold. Och i morse kom Louise. Klövarna är fortfarande lika mjuka som trampdynorna på en katt. Har myst en god stund i kväll och kryper till sängs med kinder och hår fulla av getpussar.

Foto: Bonn-Anna

Gamla och nya fuchsior

Det blev fuchsior i går, trots att jag nästan ångrade mig halvvägs till Wigbrant på grund av snöovädret. Men åh, så mysigt att komma dit och få titta på allt som bara blommar och blommar. Dessutom visade det sig vara pelargondag, så jag fick lyssna på Mats Asplund från Pelargonfönstret som bland annat pratade om näring och vikten av kalium. Intressant!

Men jag var där för fuchsiornas skull och fick förstås med mig mer hem än vad jag hade tänkt. Marktäckaren Procumbens är en favorit sedan tidigare. Tog sticklingar med både ärtgröna blad och variegerade. Elinor Leytham är också en favorit som jag odlade för två år sedan. Men så var jag tvungen att testa lite nytt och då blev det Lady in Grey, Wild London och White Marshmallow.

Måste hitta en låda att ställa dem i så att jag kan ta med dem ut till boden för omplantering utan att de små stackarna får värmeslag. Måste nog börja fundera på att sätta upp en tunnel också och lite extraljus även i boden. Åh, jag tror att odlingssäsongen äntligen är igång på riktigt – trots det tjocka, fluffiga täcke som återigen sänkt sig över trädgården.

Vill till fuchsiorna! Nu!!!

Försöker få maken att vilja följa med till Wibrant Rockdala i snöyran. Är så sugen på att se alla fuchsior och pelargoner och fuchsior och fuchsior. Kanske för att jag i går eftermiddag skrev en Lindas täppa om fuchsior som ska gå i tidningen på torsdag. Åh, vad jag vill!

Så efterlängtad

Lena Israelssons nya bok ”Gourmetträdgården” är så efterlängtad att jag nästan inte borde recensera den. Jag är ju positivt inställd på förhand – men så är hon ju min stora trädgårdsguru.

Men trots att mina förväntningar är höga, så är boken ännu bättre än vad jag trodde. Den innehåller ju just det där som jag själv går och tänker på – att jag borde odla det som är riktigt gottigt, som är svårt att få tag i och många gånger dyrt att köpa. Dessutom gillar jag mångfalden i boken – både när det gäller växter och recept. Jag älskar ju trädgård och att laga mat, så det här är verkligen på pricken. Ett extra plus för att hon äntligen får mig att förstå det här med arvesorter.

Men … en stor nackdel … kostnaden för fröerna jag ivrigt beställde medan jag läste överstiger med råge kostnaden för själva boken. Har också insett att jag behöver minst två nya pallkrageland för att få plats med allt spännande!