Hot lemon

Mina chilisar mognar så fint ute i boden. Vackrast är hot lemon. Fast nu är det mest chilisar på plantan. Med blad är det sämre.

Sista rycket

Jag är hoppfull, väldigt väldigt hoppfull. Vädret är trist. Luften är fuktig.. Himlen är grå Men nu ska jag gå ut och när jag kommer in så ska trädgården till slut vara färdig för i år. Känns som om jag har bluddrat om att avsluta trädgården hela hösten, men nu så. Till slut. Löven ska bort från växthusgolvet, utemöblerna ska skrubbas och ställas in i växthuset, de sista vissna blomställnigarna ska klippas bort och de sista landen ska göras i ordning för vintervila. Och det ska till och med bli trevligt att gå ut och greja. Dessutom har jag en mysig middag med vänner att se fram emot till kvällen, så det här blir nog riktigt bra!

En stickad kruka

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när en kompis frågade om jag ville följa med på stick-kafé i Salemkyrkan. Jag kan ju inte sticka. Och stick-kafé!?!

Men jag är ju nyfiken och vill gärna testa saker. Så i går kväll jag följde med. Vi var i särklass yngst. Men vad gjorde det. Det var jättetrevligt. Och till min stora förvåning så kan jag sticka. Räta maskor har jag kläm på, men aviga är svåra att lära sig när det inte finns någon annan västerhänt stickare som kan visa. Men med rundstickor behöver man tydligen inte kunna mer än räta, eftersom det går runt runt. Det blir slätt och fint ändå.

Det här betyder att jag äntligen är på gång med en stickad kruka. Jag köpte garn och rundstickor för två år sedan, men det blev aldrig av att jag försökte. Nu är jag en bit på väg och till jul ska jag ha den där fina stickade krukan i mitt fönster. Det krävs bara några trevliga kvällar till på stick-kaféet inne i byn.

Ivrig amaryllis

Åtta veckor skulle det ta för amaryllisen att gå i blom. Och jag prickade in planteringen för att det skulle bli lagom till jul. Lär inte ens hinna in i advent innan den allra juligaste har slagit ut …

Löven har fallit

Kylan i förra veckan blev för mycket för vinstockarna, så nu har löven äntligen fallit. Det ser rätt vackert ut med hela växthusgolvet täckt, men det är dags att sopa och rycka ner de få löv som fortfarande klamrar sig fast uppe vid taket. Sedan blir det en sista dammsugning innan utemöblerna får flytta in i sitt ljusa, torra vinterbo.

Bot mot kålfjärilar

I går besökte jag en jobbarkompis i grannstaden. På promenaden runt ån fick vi sällskap av hennes bästa vän som glatt visade koloniområdet där hon odlar. Det första jag såg var perfekt grönkål hos en av odlarna. Den var så fin att någon hade varit där med ett långt inplastat brev på en pinne nedstucken i jorden och med en önskan om att få köpa kålen. Plantorna hade inte ens varit täckta med väv. Jag ondgjorde mig genast över kålfjärilarna som älskar mina odlingar. Brysselkålen på bilden är det senaste offret. Men då fick jag ett tips. Den som vill slippa kålfjärilar ska göra några snitt i den tjocka bladnerven i ett stort blad på varje planta. Då håller sig fjärilarna borta. Det ska tydligen vara ett gammalt knep. Vet inte om det fungerar, men jag ska definitivt testa!

En prickig råtta i rabatten

I går hittade jag mina papper från skrivarkursen jag var på i september. En av övningarna vi fick göra handlade om att flödesskriva – vi skulle börja med en mening och skriva precis vad som dök upp i huvudet i tio minuter utan att lyfta fingrarna från tangentbordet. Min text utspelade sig förstås i en trädgård.

Det mesta var som vanligt på morgonen denna tisdag, bortsett ...

... från den prickiga råttan som låg och jäste i dahliarabatten. Röda prickar mot gulbeige päls. Och med en stor röd rosett om svansen, som om den var en alltför försenad present från tomten. Och så var det förstås det där med fen som badade fötterna i fontänen och fick vattnet att bubbla som champagne. Jag gnuggade mig i ögonen, blinkade några gånger, förväntade mig att vattnet skulle rinna lika trögt som det brukar i den något algiga ovalen som utgör fontänen, men när jag tittade upp igen så plaskade den lilla fen fortfarande med fötterna i vattnet. Nu fnittrade hon också och skakade på änglahåret och fick luften runt omkring att börja glittra. Du ska få fem önskningar, sa hon med en röst som lät som ett barns. Fem önskningar, men du får inte tänka på saken. Jag vill ha ditt svar nu. Nå, vad vill du ha. Oj, tänkte jag. Fem önskningar – på raken. Först tänkte jag på att önska mig fem önskningar till, men det hade jag ju hört att man inte fick – så var det i alla fall i sagorna. Kanske skulle hon försvinna med en liten puff som jag ens vågade uttala en sådan önskan högt. Så jag önskade mig en flaska torrschampo, och en tång till grillen, tre små griskultingar och fyra hamstrar. Min sista önskan var att jag skulle få behålla råttan som fortfarande låg och snarkade där borta i rabatten. Den lilla fen skattade och viftade med trollspöet hon plötsligt hade i handen. Dina önskningar är uppfyllda, sa hon och dök ner i vattnet utan att lämna några ringar efter sig på ytan. Hon bara försvann. Kvar stod jag med en schampoflaska i fickan, en grilltång i högerhanden och tre grisar kring fötterna. De fyra hamstrarna var redan i full färd med att försöka gräva hål i gräsmattan. Jag tittade på den medvetslösa råttan och önskade att jag i alla fall hade bett om ytterligare fem önskningar. För vad sjutton skulle jag med en prickig råtta till?