En naken entré

Före helgen var entrésidan så fin. Blommor utmed husväggen, rosa pelargoner och ett vattenfall av lysimachia i silltunnan, fler pelargoner i sockerlådan och så bordet och de båda stolarna framför burspråket. Inte ens lyktan vid dörren står kvar. Och fågelbaden är diskade och inställda i boden och heliotropen står i växthuset för att jorden ska få torka till lite efter allt regnande. Allt som finns kvar är löven som yr omkring i vinden och lägger sig varhelst de behagar. Ser inget inbjudande ut alls. Någon som har tips på vad jag kan hitta på för att vinterpynta och få mitt entrédäck att se mindre naket ut?

Hoppas på ekorrar

Maken har gjort ekorrmataren fin, målat den vit och gett den en stolpe hänga på. Blir glad varje gång jag tittar ut och får syn på den. Hoppas nu bara att vi fortfarande har ekorrar kvar kring huset som vill komma och äta nötterna vi lagt ut.

Penséer på gång

Samtidigt som jag nattar trädgården och tycker att det är jätteskönt att snart vara klar, kan jag inte låta bli att börja om lite grann. Det här är mina penséer. Tanken var att jag skulle ha blommande penséer till jul, men det blev inte av att jag sådde i tid till det. Nu hoppas jag att de ska vara klara i januari, eftersom jag alltid börjar toklängta till våren så fort nyårsafton är överstökad.

Sista buketten

I måndags lade jag ut veckans ”jobb-bukett” här på bloggen. Har just varit ute och plockat den jag ska ha på skrivbordet i veckan som kommer. Tyvärr så är det nog den allra sista. Blommorna är redan tråkiga i kanten och framåt torsdag ska temperaturen dyka ner till fyra minusgrader.

Russinen är färdiga

Att rensa russin är inget kul, men det är väldigt trevligt när det är klart.

Jag har två vindruvor. Den ena sorten är kärnfri, söt och jättegod. Den andra sorten heter sockerdruva och är sur. Den äter vi inte så gärna. Så efter att ha smakat och insett att den är lika sur i år som förra året, lade jag samtliga klasar i ört- och svamptorken. Lade i lite chili också när jag ändå hade den i gång och har blivit alldeles lyrisk i näsan varje gång jag öppnat dörren. Det doftar nästan som äppelpaj med en kryddig underton där inne.

Tyvärr tar det några dagar att torka druvor till russin, så jag känner mig lite som en miljöbov. Å andra sidan ska boden värmas upp, så torken får fungera som värmekälla de dagar den är igång. Och russinen blir jättegoda. Trots att druvan är sur. Fast kanske är det just därför. Jag tycker att köpa russin är lite väl söta. De är i stället perfekta med sin aningen syrliga smak.

Hur kan en tomat vara så god?

Åååååh, vilken fantastisk tomat. Önskar bara att jag visste vad den heter! Fick den av en bekant som i sin tur hade fått den någonstans ifrån. Det här är nog den goaste tomat jag någonsin har smakat. Gommen liksom hajar till när jag tar första tuggan. Perfekt konsistens, så länge den inte får hänga för länge – då kan den kännas en aning vattnig. Eftersom jag inte vet vad den heter och inte har en aning om huruvida det är en hybrid har jag både tagit fröer och sticklingar. Hoppas att sticklingarna ska trivas på fönsterbrädan i vinter, så att jag kan få sådana här underbara tomater även nästa sommar.

Många och små

Oj, så mycket tomater. Ildi ger nästan som vindruvsklasar av små, små, gula tomater. Första gången jag smakade tyckte jag inte att de var något vidare. Ganska trista i smaken. Men sedan har jag tyckt allt bättre om dem. Och så är de nästan lite frasiga, utan att för den skull kännas hårda. Rätt trevliga tomater som jag kanske kommer att odla igen. Jag är dock inte säker.