Scarlet O'Hara

Min Scarlet O’Hara har inte riktigt velat vara med i sommar. Den tittade upp ur jorden och bestämde sig för att inte bli mer än en decimeter. Och så har den sett ut hela sommaren. Men nu, plötsligt, har den fått fart och börjat växa. Den vräker sig över krukans kanter, slingrar sig uppför en stol och tycks just nu vara på väg mot tomatplantorna via bord och min låda med trädgårdsredskap. Det känns nästan som att ha besök från en djungel.

Nära till maten

Jag har haft en underbar dag. I förmiddags bakade jag cupcakes till mitt livs första beställning. Nu är själva bakverken färdiga – bara frosting och blingbling som saknas. Ska bli så roligt att göra resten. Eftermiddagen har jag tillbringat på bryggan. 28 grader i solen och vindstilla. Så skönt! 16 i vattnet kändes helt okej, men några grader till hade inte skadat. Nu ser jag tyvärr ut som engelsmännen brukar göra efter första dagen på chartersemestern – solen tar uppenbarligen fortfarande. Jag är ensam hemma, eftersom maken har dragit till skogs och jag har ingen lust att laga mat. Vilken tur att jag är odlare och har ett växthus där tomatplantorna just nu ser ut som pyntade julgranar. Det får bli tomat och rödlöksallad med kassler och lite flingsalt. Inte alls dumt att mumsa på medan mörkret sänker sig.

Hoppas på majs

Jag trodde att jag var för sent ute med majsen. Det hände ju ingenting. Pygmégräs! Men nu har den plötsligt växt till sig och kolvar med burriga små vippor sticker ut från stammarna. Jag hoppas så att de ska fyllas med söta, krämiga korn, så nu går jag där och slår fröstänglarna mot varandra i ett försök att hjälpa dem på traven. Någon som vet hur man vet att man lyckats och hur man vet när det är dags för skörd?

Den som sår måste skörda

Hittills har jag mest varit en odlare, men i våras lovade jag mig själv att bli en betydligt bättre skördare. Och jag har faktiskt lyckats. Fast särskilt roligt tycker jag faktiskt inte att det är. Jag är nog den där som helst plockar till mig några tomater och morötter för stunden – bara för ett munsbit eller till en viss måltid. Det är bara mysigt. Men nu har samvetet slagit till och jag har plockat av alla mina bönor. Jag har dessutom ansat dem, skurit dem i lagom långa bitar, förvällt dem och stoppat dem i frysen. Trist som sjutton, men jag ser definitivt fram emot att få ta fram små påsar som det står Purple Queen, Safari, Black Lake Bush och Limka på.

Hoppas på fler rödbetor

Mina rödbetor är gigantiska och har tryckt upp sig själva ur jorden. Sorten heter Forono och är min favorit. Betorna kan bli två decimeter långa och tjocka som falukorvar utan att kännas det minsta träiga. I dag drog jag upp de som var kvar, grävde lite i jorden, hällde på ny champinjonjord och stoppade ner tidningspapperskrukor med rödbetor jag sådde i juli. Det ska bli jätteintressant att se om det hinner bli några betor under hösten.

Pretty in Pink

Har haft en koppande lilja hela sommaren. Har väntat och undrat vad det är. Blev överförtjust när den slog ut intill solhatten i samma färg. Tänk att det kan vara så vackert!

Lunch från trädgården

Så härligt det är att vara ledig, att krypa upp i stora fåtöljen med katt, frukostskål och duntäcke. Att känna att all tid i världen finns och att plötsligt komma på att ingen lunch finns hemma, men att hela trädgården är full av härligheter att koka pastasås på. Två bifftomater större än tennisbollar, olika sorters småtomater, persilja, luftlök – både lökar och stjälkar, rosmarin, persilja och en liten bhut jolokia-chili. Nu puttrar en pastasås på spisen. Glömde peta ner vitlök i höstas, så den fick jag ta från skåpet. Tillsatte dessutom salt, peppar, någon tesked rapsolja, en tärning köttbuljong och en matsked grädde. Ljuvligt! Vilken lunch jag kommer att få!