Friterad squashblomma

Allt måste testas. Och jag har ju hört att det ska vara gott med friterad squashblomma. Låter lite märkligt, men men … i går när jag ändå hade frityrolja på spisen testade jag. Gott, men frågan är hur mycket själva blomman smakar. Fast konsistensen är trevlig. Och det är definitivt annorlunda att bjuda på! Nästa gång ska jag fylla blommorna med färskost, vitlök och lite kryddor innan jag friterar.

Månsken och kamerastrul

Åh, vilken fin måne! Tassar ut barfota på terrassen med kameran i högsta hugg. Preciiis när jag har kommit på hur lång slutartiden ska vara och att det nog vore snyggt att tända ljuskronan i växthuset, så tar batteriet slut.

In efter gamla kameran för ett nytt försök. Halkar i väg i det daggvåta gräset för att tända ljusen i kronan och så tillbaka till terrassen för att ratta in rätt kamerainställning. En bild kvar. Suck! Och inte vågar jag ha ljuskronan tänd så lång stund som det skulle ta att gå igenom bilder och radera − ljusen är lite för nära vinrankorna för det.

Men rätt mysigt blev det i alla fall. Fast jag borde ha tagit på mig skor. Har tio små isbitar som nu ska krypa ner under duntäcket med en riktigt varm vetekudde. Natti, natti!

Ett levande smycke

I går kikade grannen och jag på min kamera. Han är väldigt duktig på fotografering och hjälper gärna till när jag kör fast – det är så mycket funktioner att jag blir alldeles snurrig. Tycker att de flesta verkar göra samma sak och förstår inte riktigt när jag ska använda vad. Rätt som det var hittade vi en fin fotomodell som vi bara var tvungna att fotografera. Vilken tuff liten rackare. Ett riktigt smycke för trädgården, tycker jag som gillar småkryp. Lade ut bilden på Facebook och fick nästan genast till svar att det är en björnspinnare. Blev riktigt imponerad av att någon visste det.

Ärterna sväller

Äntligen börjar märgärterna bli klara. Fast det är svårt att hålla sig i skinnet så länge att de hinner bli riktigt så stora som de egentligen ska vara. De är ju så goda!!! Det är första gången jag odlar märgärt och jag lär definitivt fortsätta. Alderman heter sorten.

Vem är du?

Äntligen börjar echinaceorna slå ut i vitt, lime, sol, tomat och mörkrosa. Älskar dessa blommor, men är lite förundrad. Den här ljusrosa har jag inte köpt. Eller fått. Jag har tittat lite misstänksamt på plantan medan den växt, för det borde inte vara en echinacea just där. Och nu har det slagit ut i ljusrosa. Mina echinaceor frösår sig visserligen, men förra säsongen fanns den inte i rabatten och med tanke på hur enorm plantan är så måste den ha några år på nacken. Dessutom har jag aldrig sett en ljusrosa echinacea. Börjar nästan tro att någon har varit här och grävt ner den. Någon som har något trevligt att bekänna?

Sockerärter i mängd

När de första sockerärterna kommer är jag alltid lite försiktig. Jag vill ju att de ska räcka till och äter bara någon enstaka. Sedan händer något. Busken tycks explodera och plötsligt är det som att jag inte hinner med att äta – men det gäller ju att plocka och plocka och plocka för att den ska vilja fortsätta ge söta, spröda baljor. Mmm …

Stekta maskrosor

Vissa saker måste man bara testa. Som stekta maskrosor. Det är något som jag har velat pröva sedan jag såg trädgårdsprogrammet ”Den njutbara trädgården” där Alys Fowler doppade maskrosor i pannkakssmet, stekte och serverade som drinktilltugg. Svårigheten har varit att hinna plocka maskrosor innan maken har brummat över dem med gräsklipparen. Men nu så. Jag var väldigt spänd på resultatet och trodde nog inte att det skulle bli något vidare − maskrosor kan ju smaka rätt beskt. Men det är faktiskt riktigt, riktigt gott. Påminner nästan lite om den friterade squashen jag brukar beställa min grekiska favoritrestaurang. Frågan är bara vad de ska kallas. Pannkaksrosor, kanske?